Robinson Cruesoe

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Daniel Defoe.
Genre: Klassiker/classics, roman/fiction.
Språk/Language: Svenska/Swedish.
Sidor: 327.

(English below)

Handling: Robinson Crusoe har en omätbar längtan ut på havet för att utforska världen men hans familj försöker få honom att stanna hemma. Men han tänker inte lyssna och beger sig ut. Bland annat blir han tillfångatagen som slav och efter att ha lyckats rymma startar han ett plantage i Brasilien. Men efter en olycklig båtresa hamnar han på en öde ö och där förblir han i 28 år.

Min åsikt om boken: Det här är en del av min klassikerutmaning, där jag ska försöka läsa utvalda klassiker under året för att se varför vissa böcker har blivit så populära och i princip odödliga. Jag är som sagt väldigt skeptisk till klassiker, för jag förstår sällan grejen med dem. Jag förstår inte heller varför Robinson Crusoe blev en hit heller. Visst, boken är skriven på 1700-talet så man får väl försöka sätta handlingen i den tiden men, vilken tråkig bok. Jag kan ju egentligen inte bedöma den utifrån någon annan tid än min egen, för jag har inte levt under någon annan tidsepok. För det första kändes den väldigt typisk "vit man". Allt han ser och kan ta på är hans, han äger det. När han hamnar på ön skjuter han djur hejvilt, oavsett om han behöver mat eller inte. Han gör det bara för att han kan. Alla som inte är européer är vildar och barbarer. Han är kung över ön, för den är hans. Slavar är helt ok att bara åka till Afrika och "hämta". Nåt annat duger de väl inte till, ungefär. Han önskar ta någon "vilde" till fånga och få en slav/kompanjon (vilket ju senare blir mannen Fredag). Men någon som dyrkar marken han går på. Skillnaden märker man också senare när Fredag kallas för slav men en vit man i Robinsons tjänst är en "tjänare". Eller när han ser ett spanskt skepp som gått på grund utanför ön, då letar han så ivrigt efter överlevande, någon som kan bli hans vän. När det gällde européer skulle de bli hans vänner men infödingar skulle bli hans slavar. Det är skillnad på folk och folk. För det andra var den ibland extremt överdriven. Speciellt delen med de hungriga vargarna. En flock på hundratals (!!) vargar attackerar dem och de dödar närmare 100 st på en kväll. Så orealistiskt och överdrivet. Kändes som en machosaga ungefär. Delarna med Robinsons första tid på ön (cirka 3 år) är så långtråkigt. Det förvandlas till en byggmanual där man får veta i detalj hur han bygger möbler, fixar sitt hem och allt sånt. Det drar ut sig över flera kapitel. Men i nästa kapitel har det helt plötsligt gått 10 år? På några få kapitel har vi rest cirka 15 år framåt i tiden. Det kanske märks att det här inte var nåt för mig. Jag förstår inte varför den blev så populär eller är det än. Bitarna med hans resande är intressant och spännande, men resten är rätt trist.

I betyg får boken 1.5 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"Dessutom inbillade jag mig att om jag bara fick tag i vildarna så skulle jag kunna göra både en eller två eller till och med tre av dem till mina slavar. De skulle lyda minsta befallning och aldrig tillfoga mig nåt ont. Med sådana fantasier muntrade jag upp mig under en längre tid, men ingenting hände".
- sid 214.

💥        💥       💥        💥

Story: Robinson Crusoe has an immeasurable longing for the sea to explore the world but his family tries to make him stay at home. He doesn't listen and heads out. Among other things he is captured as a slave and after running away from his capturer he starts a plantation in Brazil. But after an unlucky boatride he ends up on a deserted island and stays there for 28 years.

My opinion about the book: This is part of my classics challenge, where I try to read selected classics during the year to see why some books got so popular and essentially immortal. I've already said that I'm skeptical to classics, because I don't understand what the deal is. I don't understand why Robinson Crusoe got so popular either. Sure, the book was written during the 1700's so I guess you have to try and put the plot to that time period, but what a borin book. I can't judged it from another time than my own, because I haven't lived during another time period. First of all the book felt very "white man". Everything he sees and can touch is his, he owns it. When he ends up on the island he shoots animals like a maniac, wether he needs food or not. He does because he can. Everyone who's not a european is savages and barbarians. He's king of the island because it's his. Slaves are ok to just go to Africa and "get", like your shopping. It's like they're not good for anything else. He wants to capture a "savages" and get a slave/companion (which lates is the man Friday). But he wants someone who worships the ground he walks on. You see the difference later on when Friday is called a slave but a white man in Robinson's service is called a "servant". Or when he sees a spanish ship run aground outside the island, because then he eagerly searches for survivals, someone to become his friend. When it came to europeans they were to become his friend but indigenes were to become his slaves. There's a difference between people and people. Second of all the plot was at times so over the top. Especially the part with the hungry wolves. A pack of hundreds (!!) of wolves attacks them and they kill nearly 100 of them in one night. So unrealistic and över the top. It felt like a macho fairytale pretty much. The parts with Robinson's first time on the island (approx. 3 years) were so boring. It turned into a building manual where you got to know, in details, who he built furnitures, fixes his home and so on. It spans over several chapters. But all of a sudden in the next chapter it's been 10 years? In a few chapters we've traveled like 15 years into his stay on the island. Maybe you can tell this books wans't my cup of tea? I just don't get why it became so popular or why it still is. The parts with his traveling was interesting and exciting but the rest was pretty boring.

I give it 1.5 of 5💀

My favorite quote from the book (my own translation):

"I also imagined that if I only got my hands on the savages I could make one or two, maybe even three of them to my slaves. They would obey my every command and never do me harm. With fantasies like that I cheered myself up for a long time, but nothing happened".
- page 214.

Descendant of the Crane.

Serie/Series: Ja, del 1/Yes, part 1.
Författare/Author: Joan He.
Genre: Fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 393.

(English below)

Handling: Prinsessan Hesinas pappa har precis gått bort och hon är övertygad om att han blev mördad. I hopp om att hitta sanningen vänder hon sig till en siare, vilka har varit förbjudna i landet sedan De Elva störtade den tidigare kejsaren för flera hundra år sedan. Likt siare är deras magi också förbjuden och det är belagt med dödsstraff att ens ta hjälp av dem. Men Hesina har inget val.
Hon driver sitt fall i domstolen med hjälp av en tidigare brottsling, en ung man vid namn Akina. Han sköter jobbet exemplariskt men bär på hemligheter.
Samtidigt som Hesina driver på fallet om hennes mördade far måste hon ta hand om ett tumultartat kungarike där faror lurar överallt, både innanför och utanför landets gränser...

Min åsikt om boken: Det här var en speciell bok som jag inte riktigt vet om jag tycker om. Den var inte dålig utan höll en röd tråd rakt igenom och höll ett lagom tempo. Jag gillar ju intriger vid hovet och liknande men ändå kändes det som att något fattades. Jag fick nog ingen riktig kontakt med karaktärerna, så det kanske är där skon klämmer. Handlingen saknade djup. När den ena hemligheten efter den andra avslöjades var det knappt att jag uppmärksammade det, utan det var mer , alltså att jag registrerade det men inte reagerade nämnvärt på det. Saknade nåt som engagerade mig lite mer på ett djupare plan. Sedan var de flesta karaktärerna väldigt unga och med det kommer osäkerhet och ambivalens. Jag har som sagt svårt för veliga personer, verkliga eller fiktiva. Det blir lite tjatigt när en person frågar sig samma sak om och om igen. Sedan tycker jag att det hela med slutet var väldigt typiskt. En lätt "väg ut", som för många författare använder sig av, t.ex. dålig kommunikation, hemlighetsmakeri och missförstånd. Det är lite tröttsamt stundtals.
Boken är som sagt inte dålig i sig, utan det hela hänger nog mer på ens smak, som så mycket annat. En helt ok bok med andra ord.

I betyg får den 3 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"Of course, heroes cannot be forget without villains: the emperor's henchmen, the sooths. The Eleven rooted them out by their unique blood, which evaporated quicker than any human's and ignited blue. They burned tens of thousands at the stake to protect the new era from their machinations. Whatever the reason, murder was murder. The dead were dead. Hating the sooths, as the people continued to do, made little sense to Hesina."
- Sid 12.

💥        💥        💥        💥

Story: Princess Hesina's father just passed and she is certain he was murdered. To find the truth she turns to a sooth, which has been forbidden in the country since the Eleven overthrew the emperor for several hundred years ago. Just like the sooths, their magic is forbidden and it's a capital offence to seek them out. But Hesina doesn't have a choice.
She takes her case to the court with the help of a criminal, a young man namned Akina. He does his job with panache but has secrets.
As Hesina is busy with her court case about her murdered father she must also take care of a tumultuous kingdom where dangers lurks everywhere, both within and outside the country's boundaries...

My opinion about the book: This was a special book that I really don't know what to think about. It wasn't bad, it had a red thread throughout and had a good pace to it. I like intrigues in courts and stuff like that, but something was missing despite that. I don't think I got any real connection with the characters, so that might be the thing. The plot lacked depth. When secrets were revealed I hardly noticed, it was more like "okey", like I registered it but didn't react that much to it. I missed something that would have engaged me more on a deeper level. Most of the characters were also pretty young and with that comes insecurity and ambivalence. I have a hard time with indecisive people, real or fictitious. It gets a bit nagging when a person is asking herself/himself the same question over and over again. I also think the end was very unimaginative. An easy "way out", like many authors use, like bad communication, secrecy and misunderstandings. It's a bit tiresome at times.
The book is not bad, as I already mentioned. I guess it comes down to preference, like with so much else. An alright book with other words.

I give it 3 of 5💀

My favorite quote from the book:

"Of course, heroes cannot be forget without villains: the emperor's henchmen, the sooths. The Eleven rooted them out by their unique blood, which evaporated quicker than any human's and ignited blue. They burned tens of thousands at the stake to protect the new era from their machinations. Whatever the reason, murder was murder. The dead were dead. Hating the sooths, as the people continued to do, made little sense to Hesina."
- Page 12.

The Deathless Girls.

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Kiran Millwood Hargrave.
Genre: Fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 304.

 (English below).

Handling: Lillai och Kisaiya är två unga "resande", som bosatta kallar för "zigernare" och en dag blir de tillfångatagna av en bojars hantlangare. De tas till bojarens borg och ska leva som slavar. De får kämpa i köket men tanken är att en av dem ska uppgraderas till en servitris och deras jobb är inte bara att servera mat, utan att "underhålla" män i sängkammaren, något ingen av systrarna är beredda på att göra.
Men en dag får bojaren besök av en underhuggare till "Draken", en fruktad man och systrarnas liv förändras för alltid...

Min åsikt om boken: Jag har tidigare läst författarens böcker "Girl of Ink & Stars" och "The Mercies", som jag tyckte mycket om. Tyvärr kände jag inte riktigt att den här boken föll mig i smaken. Den är inte nödvändigtvis dålig, utan kändes mer intetsägande. De tidigare böckerna har haft en viss atmosfär som har gjorde handlingen väldigt inlevelsefull och bidrog till ens läsupplevelse. Det tycker jag saknades här. Handlingen känns lite platt och jag saknar den där underliggande spänningen som brukar finnas. Jag gillade dock inslaget med "resande"/romer för det är inte ofta man möter det, annat än möjligtvis som bifigurer men här få de ta sig an huvudrollen. Jag gillade också att Vlad Tepes fick spela en ganska avgörande roll, men hade nog faktiskt velat att mer av handlingen hade utspelat sig där, för det var då den där spänningen äntligen dök upp. Boken i sig var ok, men inte så mycket mer än så.

I betyg får den 3 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"I prayed for bears to come and knock the men from their horses. I prayed for wolves to give chase, and for the men to abandon us. I called on the Iele to avenge our families' murders. It would be better to be at the mercy of beasts and spirits than these pale-eyed watchers".
- Sid 25.

💥        💥        💥        💥

Story: Lillai and Kisaiya are two young "travellers", that the Settled call "gypsies" and one day they are captured by a boyar's men. They are taken to the boyar's castle and are supposed to live as slaves. They struggle with their kitchen duties but the thought is that one of them will be upgraded to a server girl and their job is not only to serve food but to "entertain" the men in the bedchamber, something neither sister is prepared to do.
But one day the boyar is visited by an underling to the "Dragon", a feared man and the sisters' lives changes forever...

My opinion about the book: I've read "Girl of Ink & Stars" and "The Mercies" by the author previously and I liked them a lot. Unfortunately this book wasn't my cup of tea. It's not necessarily bad but it fel bland. The other books had a certain atmosphere that made the plot very empathetic and contributed to the reading experience. I felt like that was missing here. The plot felt flat and I missed the underlying suspsense that usually is there. I did however like the part with "travellers"/romani people because that is fairly uncommon, other than maybe as minor characters but here they're the main characters. I also liked that Vlad Tepes had a pretty crucial roll but I wish the plot had taken place more there, because that's when that suspense finally showed up. The book itself was alright but not much more than that.

I give it 3 of 5💀

My favorite quote from the book:

"I prayed for bears to come and knock the men from their horses. I prayed for wolves to give chase, and for the men to abandon us. I called on the Iele to avenge our families' murders. It would be better to be at the mercy of beasts and spirits than these pale-eyed watchers".
- Page 25.

Födelsedag/Birthday.

(English below)

Idag fyller jag 33 år och jag är väl inget fan av födelsedagar rent generellt. Det enda som är bra med dem är att man blir äldre! Förutom ålderskrämpor ser jag inget negativt med att bli äldre eller gammal. Men hur som, maken försöker alltid göra dagen bra dock och det lyckas han oftast med.
Idag fick jag presenter på lunchen (jobbar hemifrån) och en bit tårta. Sedan möttes vi nere i Göteborg för lite födelsedagsshopping, för det tyckte han jag kunde få. Väldigt snällt! På första bilden (till vänster) är makens presenter och på andra bilden (till höger) är böckerna jag shoppade. Är väldigt nöjd ändå.

Har ni läst nån av böckerna nedan?

I'm officially 33 years old today and I'm not a fan of birthdays in generel. The only good thing with them is getting older! Except for age-related ailments I don't see anything negative with getting older or old.
Anywho, Le Husband always tries to make the day good and he often succeeds with it. Today I got presents on my lunch (working from home) and a piece of cake. Later on we met in Gothenburg for some birthday shopping, because he thought I should have that. Very nice of him! The first pic (to the left) shows the gift I got from Le Husband and the second picture (to the right) shows the books I bought. I'm very pleased with the day!

Have you read any of the books above?

Alla lästa böcker i april/All the books I read in April.

(English below)

I april blev det totalt 6 lästa böcker, vilket ju är den siffra jag brukar hamna på vanligtvis. Den bästa i högen var definitivt "A Fool's Hope". Älskar de böckerna! Missa inte dem, för tusan. "Pet" var också intressant att läsa, även om jag tyckte att den var något otydlig. Men jag gillade att den inkluderade trans- och icke binära personer. Vill gärna läsa fler böcker som innehåller det! Om ni har tips får ni gärna hojta till.

Hur gick det med er läsning förra månaden?

In April I read a total of 6 books, which is the number I usually land on. The best one in the pile was, without a doubt, "A Fool's Hope". I love those books! Don't miss out on them. "Pet" was also interesting to read, even though I thought it was a bit unclear. But I liked that it included trans and non binary people. I'd love to read more books with that! If you have any suggestions I'd really appreciate it.

How was your reading last month?

The Gilded Ones

Serie/Series: Ja del 1/Yes, part 1.
Författare/Author: Namina Forna.
Genre: Fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 415.

(English below)

Handling: Deka är 16 år och bor i en mindre by där hon aldrig riktigt blivit accepterad av byborna, mest på grund av sin hudfärg men för också att hennes mamma var en utböling. Nu hänger allt på att blodceremonin, som alla 16-åriga tjejer får genomgå, lyckas och att hon inte har demonblod av guld.
Men när allt med ceremonin går fel inser Deka att hon snart kommer vara med något ännu värre än döden och hon är nära att gå mitt itu. Plötsligt dyker dock en mystisk kvinna upp och ger henne två val; stanna och fortsätta plågas eller följa med och bli en alaki, en kvinnlig sorts krigare med magiska krafter, i kejsarens armé. I hopp om att undvika fortsatt lidande och kanske få en smak av ära tar Deka chansen. Men medan hon tränas för den största striden i sitt liv inser hon att det finns hemligheter överallt och inget verkar vara som man tror. Inte ens Deka själv...

Min åsikt om boken: WOW!! Det är min spontana reaktion på den här boken. Den var så jäkla bra från början till slut att jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Jag var hela tiden tvungen att småläsa lite, även om jag egentligen var upptagen med annat. Det händer nya saker hela tiden men utan att det blir för mycket. Det är inte bara en resa fram till den klassiska twisten i slutet utan varje kapitel innehåller en pusselbit till det här stora mysteriet och det höll spänningen på en jämn nivå hela tiden. Sedan gillade jag att även om det finns ett kärleksintresse med så tar inte det över, utan fokus ligger på Deka och vänskapen mellan henne och de andra alakikrigarna. Jag gillar ju underdogs som slår tillbaka och bryter sig ut ur förtryck, vilket också händer här. Så boken passade verkligen mig. Den innehåller allt från krig, slagsmål, monster, gudar och magi till förtryck, frihet, rättvisa och vänskap. Så himla bra! Det finns inte riktigt ord till att förklara hur mycket jag tyckte om den och hur den fick mig att känna.

I betyg får den 5 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"The deathshrieks seem to be aware of our existence now, because there are ever more sentries waiting for us. They even manage to catch us unaware a few times, grievously wounding all the alaki at least one time or another, but despite our injuries, we're always triumphant in the end. No deathshriek can resist my power. None of them can resist when I beckon."
- Sid 265

💥        💥        💥        💥

Story: Deka is 16 years old and lives in a small village where she's never really been accepted by the villagers, mostly because of her skin color but also because her mother was an outsider. Everything depends on the upcoming blood ceremony, that all 16 year old girls have to go through, will be a success and that she doesn't have demon blood of gold.
But when everything with the cerermony goes wrong Deka knows that she'll soon endure something worse than death and she is close to losing it. All of a sudden a mysterious woman shows up and gives Deka two choices: either stay and keep being tormented or join her to become an alaki, a female sorts of warrior with magic abilities, in the emperor's army. In the hopes of avoiding further suffering and maybe get a taste of glory Deka takes the chance. But when she's training for the biggest battle of her life she realises that there are secrets everywhere and nothing is what it seems. Not even Deka herself...

My opinion about the book: WOW! That's my first reaction about this book. It's so darn good from the beginning to the end and I had a hard time putting it down. I just had to read it here and there even if I was busy with other things. There are things happening all the time but without it being too much. It's not just a journey to the big classical twist in the end but each chapter contains a piece of the big mystery and that kept the suspense at an even level all the way through. I also liked that despite there being a love interest in the book it doesn't take over the story. The main focus is on Deka and the friendship between her and the other alakis. I do like underdogs fighting back and breaking chains of oppression, which this book has. So it really fitted me well. It has everything from war, fights, monster, gods and magic to oppression, freedom, justice and friendship. So freaking good! I don't have enough words to describe how much I liked this book and what it made me feel.

I give it 5 of 5💀

My favorite quote from the book:

"The deathshrieks seem to be aware of our existence now, because there are ever more sentries waiting for us. They even manage to catch us unaware a few times, grievously wounding all the alaki at least one time or another, but despite our injuries, we're always triumphant in the end. No deathshriek can resist my power. None of them can resist when I beckon."
- Page 265

Nytt i hyllan/News on the shelf

(English below)

Ni vet ju hur jag är vid det här laget, haha. Efter min tid hos psykologen på Habiliteringen varannan onsdag smiter jag alltid in på Scifibokhandeln och kollar lite. Senast jag skulle till psykologen hade jag fått ett mail om att Rat Queens nummer 8 fanns inne, så jag la undan den på en gång och svängde förbi där efteråt. Älskar den serien! Så jäkla bra och underhållande. Sen råkade jag även se en ny bok av Christina Henry, så var tvungen att köpa den med. Får se när jag får dem utlästa dock, kan ju ta ett tag.

Har du läst nån av Christina Henrys böcker?

You know how I am by now, haha. After my appointment with the psychologist at Habilitation every other wednesday I always take a peek inside the Scifi book store. Last time I was about to go to the psychologist I got an email about Rat Queens #8 beeing out so pre-booked it and picked it up after the appointment. I love that series! Really awesome and entertaining. I also happened to see a new book by Christina Henry, so I had to buy that one too. I don't know when I'll read them, it might take some time.

Have you read any of Christina Henry's books?

The Beast Warrior

Serie/series: Ja, del 2/Yes, part 2.
Författare/Author: Nahoko Uehashi.
Genre: Fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 633.

(English below)

Obs! Potentiella spoilers nedan!

 

Handling: Elin är en bestdoktor och tar hand om de kungliga bestarna men också Toda, som används i krig. Hennes dröm är att inga djur ska hållas i fångenskap för att tjäna människor eller som krigsmaskiner. Enligt de gamla legenderna får inga bestar eller todas användas samtidigt i strid för då sker något katastrofalt, men ingen minns längre varför. Så när en främmande makt attackerar med en egen Todaarmé och hotar Elins familj, har de inte så mycket val än att kanske utmana legenden. Hur farligt kan det vara egentligen?

Min åsikt om boken: Det här är uppföljaren till "Best player" som var så himla bra. Även om jag läste första delen för många år sedan minns jag än idag hur fantastisk den var, så jag såg verkligen fram emot att läsa "The Beast Warrior". Tanken var dock att det inte skulle bli någon uppföljare men det var en del som bad om det och författaren fick plötsligt en ny idé och skrev den här boken. Jag är så tacksam över det, för vilken bok! Det var en spännande resa från start till slut. Den här gången får man veta lite mer om Toda och de kungliga bestarna, vilket jag väldigt intressant. Man får också veta mer om Elins mamma, vad hon dolde och varför. Det finns ett speciellt folk bortanför ett berg som Elin och drottningen härstammar ifrån, som var med när katastrofen inträffade och drev människor på flykt. Allt det här får man veta mer om och varför det blev som det blev.
Elin kämpar länge med sitt samvete angående djuren och hur de brukas men samtidigt inser hon att hon inte har mycket att säga till om. Hon får helt enkelt göra det bästa av det. En oerhört spännande och bra berättelse med sympatiska och underhållande karaktärer. Jag fullkomligt älskade boken och hade gärna läst mer! Detta är dock sista boken om Elin, men författaren kanske skriver fler böcker om andra karaktärer som kan tjusa brallorna av en igen, haha.

I betyg får boken 5 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"The way Jeh and her descendants had dealt with both the Royal Beasts and the Toda had been cruel. To cement royal power, and to later gain crushing military strength, they'd used the creatures as convenient tools, warping the animals' bodies for their own ends without a thought for their health or well-being. They'd perverted the lives of these creatures to preserve the lives of their people."
- Sid 402.

 

 

 

 

 💥        💥        💥        💥

 

 

 

 

Warning! Spoiler alert below!

 

 

 

Story: Elin is a beast doctor and takes care of the Royal Beasts but also the Toda, who are used in war. Her dream is for no animal to be in captivity to serve man or as war machines. According to the old legends the beast and todas can never go out into war at the same time because then something terrible will happens, but no one remembers why. So when a foreign land attacks with their own Toda army and threaten Elin's family, they might not have any other choice than to maybe challenge the legend. How bad can it really get?

My opinion about the book: This is the sequel to "Best player", which was awesome. Even though I read the first part many years ago I still remember to this day how amazing it was, so I really looked forward to read "The Beast Warrior". It was never supposed to be a sequel but some people asked for it and the author suddenly had an idea and wrote this book. I'm so greatful she did, because what a book! It was suspenseful from start to finish. You get to know a little more about the Toda and the Royal Beasts, which I thought was really interesting. You also get to know more about Elin's mother, what she was hiding and why. There are special people beyond a mountain that Elin and the queen derives from, that was there when the catastrophy happened and made people flee. All this you get to know more about and why it came to be.
Elin is fighting her conscience a long while regarding the animals and how they're used but at the same time she realises that she doesn't have much to say about it. She just has to make the best out of it. A very suspenseful and wonderful story with sympathetic and entertaining characters. I loved the book and want more! This is, however, the last book about Elin, but the author might write other books with new characters that might charm your pants off, haha.

I give it 5 of 5 💀

My favorite quote from the book: 

"The way Jeh and her descendants had dealt with both the Royal Beasts and the Toda had been cruel. To cement royal power, and to later gain crushing military strength, they'd used the creatures as convenient tools, warping the animals' bodies for their own ends without a thought for their health or well-being. They'd perverted the lives of these creatures to preserve the lives of their people."
- Page 402.

Nytt i hyllan/News on the shelf

(English below)

Jag såg en deal på instagram där man kunde få Frida Hallbergs bok "Vald av Vargar" med en valfri mugg från Annika Carells keramik, så var tvungen att slå till. Boken har jag varit nyfiken på under en ganska lång tid och drakmuggen var ju så himla söt, så gick inte att motstå! Jag dricker ju varken kaffe eller te så muggen kanske inte blir använd så mycket, men det gör inget. Den kan få stå och bara vara fin på nån synlig plats.

Har du läst "Vald av Vargar" och vad tyckte du om den i så fall?

I saw a deal on instagram where you could get Frida Hallbergs book "Vald av Vargar"  with a cup of your choice from Annika Carells keramik, so I had to buy it. I've been curious about this book for quite some time and the dragon cup was so cute, so I couldn't help myself! I don't drink coffee or tea so the cup might not get used that much, but it doesn't matter. It can just be there and look cute.

Falken från Sparta/Falcon of Sparta

Serie/Series: Nej/no.
Författare/Author: Conn Iggulden.
Genre: Historisk roman/historical fiction.
Språk/Language: Svenska/Swedish.
Sidor/Pages: 383.

(English below)

Handling: Den persiska prinsen Kyros gör anspråk på den persiska tronen som hans bror, Artaxerxes, sitter på och till sin hjälp har han spartanska och grekiska legosoldater. De gör sig redo att marschera rakt mot en av dåtidens största arméer men strider kan förloras och prinsar kan fall. Plötsligt befinner sig spartaner och greker i fiendeland utan ledning och det blir upp till dem själva att ta sig därifrån och rädda sina landsmän. Men perserna tänker inte bara låta dem marschera tillbaka hem oantastade...

Min åsikt om boken: Jag har en förkärlek till historiska romaner, eftersom jag är en historienörd men just den här boken var seg. Själva fokuset ligger dels på Kyros och hans arbete med att samla ihop tillräckligt många soldater och dels på vandringen till Persien men också tillbaka igen. Det händer liksom inte så mycket. Folk går väldigt mycket och får utstå vädrets makter, svält, både persiska soldater och stammar. Det kändes inte så fasligt spännande faktiskt. Jag trodde mer att det skulle handla om intriger vid det persiska hovet eller nåt helt fantastiskt slag, men icke. Kanske inte den bästa historiska händelsen att skriva en hel roman om. Karaktärerna kändes ganska platta också, man fick ingen djupare kontakt med dem eller förstod hur de tänkte/kände. Det berättades mer att så här är den personen utan att det märktes. Så inte en jättespännande bok med andra ord. Översättningen var lite knepig ibland eller så är jag inte så bevandrad inom det svenska språket, haha. Ett flertal gånger nämndes hur en grupp personer "hov upp" i ett vrål. Aldrig hört talas om det ordet och det lät jättekonstigt. Varför inte skriva "gav ifrån sig ett vrål" eller bara "vrålade"? Aja, det är såna småsaker jag kan störa mig på. Det enda som var riktigt intressant var spartanerna och deras sedvänjor, det hade jag gärna läst mer om!

I betyg får den 2,5 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"Greker! Män från Korinth, Stymfalien, från Thessalien och Arkadien, från Rhodos, Kreta och Thebe. Omformering, mina herrar. Lyssna på era kaptener - minns följande: Vi tog oss an karduscherna uppe i deras berg, nu är de nere på vår slätt. De har aldrig skådat en sköldborg av lansar och kortsvärd. Låt dem komma gläfsande och pipande. Vi ska ta emot dem som de hundar de är - och hugga ner dem!"
- Sid 372.

💥        💥        💥        💥

Story: The persian prince Kyros is claiming the persian throne that his brother, Artaxerxes, sits on and to his help he has spartan and greek mercenaries. They are getting ready to march towards one of the biggest armies of that time but battles can be lost and princes can fall. All of a sudden the spartans and greeks are in enemy land without a leader and it's up to them to get away from there and save their fellow greeks. But the persians won't let them just marsch back home without interference...

My opinion about the book: I love historical fiction since I'm a history nerd but this book was slow. The focus was partly on Kyros and his work to acquire enough soldiers and partly on the walk to Persia but also back again. Not much is happening. People are walking long distances and have to withstand the weather, starvation, both persian soldiers and local tribes. It didn't feel that suspenseful. I thought it would be more about intrigues within the persian court or a really amazing battle, but nope. Maybe not the best historical event to write a whole novel about. The characters also felt a bit flat, you didn't get any deeper connection with them or understood how they thought/felt. It was more told that this is how this person is without it showing. So not a great book with other words. The only thing that was really interesting was the bits about the spartans and their customs, I really wanted more about that!

I give it 2.5 of 5💀

My favorite quote from the book (my own translation): 

Greeks! Men from Korinth, Stymfalia, from Thessaly and Arcadia, from Rhodes, Crete and Thebes. Regroup, my gentlemen! Listen to your captains - remember the following: We took down the carduschs up in their mountain, not they're down on our plain. They have never seen a shield wall of lances and short swords. Let them come yelping and sqeaking. We will take them on like the dogs they are - and cut them down!"

- Page 372.

Nytt i hyllan / News on the shelf

(English below)

Det har inkommit två nya böcker i mitt hushåll. "Spegelbilden" är ett recensionsexemplar och fortsättningen på "Dunkelstjärnan" som jag tyckte mycket om, så ska bli spännande att läsa nästa del! "Ljuset från stjärnorna" är ett köp från den lokala matbutiken. Tyckte boken såg intressant ut och den handlar om första världskriget. Den utspelar sig i Ryssland där ett syskonpar förlorar sina föräldrar och uppfostras av en äldre släkting. Systern blir en av Rysslands fåtal kvinnliga kirurger och brodern arbetar med Einsteins relativitetsteori när kriget bryter ut och de velar mellan att fly eller stanna. Jag är inget fan av varken första eller andra världskriget men just den här boken verkade spännande, så den slank ner i kundkorgen. Får väl se om den är nåt att ha.

Har ni läst nån av böckerna?

Two new books have been added to my collection. "Spegelbilden" (it doesn't have an english title, as far as I know, but it means something like "the mirror image" or "the reflection") is a review copy and the sequel to "Dunkelstjärnan" (english title: "The Darkenstar") that I liked a lot, so it will be fun to read the next part!
"Ljuset från stjärnorna" (english title: "A Bend in the Stars") is a purchase from the local grocery store. I thought it looked interesting and it's about the first world war. It takes place in Russia where two siblings lose their parents and are brought up by an elderly relative. The sister becomes one of Russia's few female surgeons and the brother is working on Einstein's theory of relativity when the war begins and they are unsure if they should be fleeing or staying. I'm not a fan of world war I or II but this book seemed suspenseful so I just bought it. We'll see if it's good or not.

Have you read any of the books?

The Betrayals.

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Bridget Collins.
Genre: Fantasy, historisk roman/historical fiction.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 425.

(English below)

Handling: På den exklusiva internatskolan Montverre tränas unga män för att kunna delta i "grand jeu", en hemlig och mystisk tävling. Léo Martin var tidigare en student där men efter en tragedi förlorade han intresset för allt som hade med "grand jeu" att göra. Efter att ha begått ett misstag på sitt jobb skickas han tillbaka till skolan, men den har förändrats.

Claire Dryden är den första kvinnan på skolan som inte är tjänare. Hon är nämligen Magister Ludi och lär studenterna om "grand jeus", något som är väldigt kontroversiellt. När Léo återkommer till skolan får Claire nästan en hjärtattack. Den siste hon ville träffa är just honom.

Léo har aldrig träffat Claire innan men känner ett konstigt band till henne. Det känns som att han känner henne men hur? Deras band växer men de har byggt upp sina liv på lögner och riskerar att förlora allt om det uppdagas...

Min åsikt om boken: Jag älskade författarens bok "The Binding" och såg mycket fram emot att läsa den här. Omslaget är så himla fint också! Men det var en mycket underlig bok, minst sagt. Jag har lite svårt att sätta ord på exakt varför, men jag ska försöka. Först får man inte riktigt veta vad "grand jeu" är för nåt. Det är nåt sorts spel som innefattar matematik, musik, konst och typ... magi, antar jag? Fast ändå inte. Det är lite oklart. Eleverna skriver egna spel och får dem betygsatta. Ibland uppträder de med sina spel och ibland är de bara teoretiska. Jag hade gärna velat få veta exakt hur de här uppvisningarna/tävlingarna gick till, för jag förstod aldrig det. De skulle på nåt sätt föra människan närmare det gudomliga eller nåt, men det var väldigt abstrakt och otydligt.

Relationen mellan Claire och Léo var något tjatig. Det var samma hatkärlek gång på gång, vilket inte gjorde det hela så spännande. Jag förstod ändå att de har byggt upp murar runt sig, vilket gjorde det svårt att komma nära någon men det blev lite väl upprepande efter ett tag. Jag förstod inte heller inslaget med det politiska partiet. Vad exakt gjorde de? Vad ville de? Vad var "sedlighetslagarna" för nåt? Det var så mycket som inte förklarades ordentligt, så jag förstod aldrig riktigt syftet. Ledaren hade en katolsk bakgrund men var ändå emot kristna? Eller nåt...

Inslaget med "the Rat" förstod jag inte heller syftet med. Varför var hon ens med i boken? Hennes berättelse tillförde inte så jättemycket till handlingen i sin helhet. Boken var med andra ord något förvirrande för min del. Inte för att handlingen i sig är dålig eller konstig, utan för att det var så mycket som inte berättades och jag såg ingen tydlig röd tråd som knöt samman alltihop. Det kändes mer som flera berättelser i en som inte riktigt hade med varandra att göra. Boken är alltså inte dålig, men kunde kanske ha varit lite tydligare. Den flög lite över mitt huvud känns det som. Jag valde nedanstående citat för att visa hur spelen förklaras utan att förklaras, haha. Det här var också sista boken jag läste i april.

I betyg får den 3 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"Red. I suppose, in a way, he's engaging with semiology on the most fundamental level. No one can ever know that 'red' is universal, what I mean by it is the same as what you see. We take it on trust - that's what language does - but we can never know... Which is obvious when you're talking about a colour, but in the context of the grand jeu it becomes a metaphor for communication, understanding, pain, love, worship - our attempt to express something, anything, and hope that it's common to all of us. His game is about redness, but there's nothing red on the page. It's all in black and white. That contradiction; language means absence. The grand jeu is about God, but it means God isn't there, because otherwise there'd be no need for it..."
- Sid 291.

💥        💥        💥        💥

Story: On the exclusive boarding school Montverre young men are trained to take part in the "grand jeu", an arcane and mysterious contest. Léo Martin was a student there before but after a tragedy he lost all interest in the "grand jeu". But after making a mistake at work he's sent back to the school, but it has changed.

Claire Dryden is the first woman in the school not being a servant. She's the Magister Ludi and teaches the student about "grand jeus", something that is very controversial. When Léo comes back to the school Claire almost gets an heart attack. He's the last one she wants to meet.

Léo has never met Claire but feels some strange bond to her. It feels like he knows her, but how? Their bond grow but they've built their lives on lies and risks losing everything if it is discovered...

My opinion about the book: I loved the author's previous book "The Binding" and really looked forward to read this book. The cover is so amazing as well! But this book was a bit odd, to say the least. I have some difficulties putting it into word, but I will try. First of all you never get to know what the "grand jeu" is. It's some kind of game that is built off of math, music, art and magic... kind of, I guess? But at the same time it's not magic. It's a bit unclear. The students write their own games that are graded by the teachers. Sometimes they display their games and sometimes they're just theoretical.  I would have liked to know exactly how these displays/contests went about, because I never fully understood it. They were supposed to bring man closer to the divine or something, but it was very abstract and vague.

The relationship between Clarie and Léo was a bit repetitive. It was the same love hate thing again and again, which didn't make it all that exciting. I got that they've built walls around themselves, which makes it harder to get close to someone, but it was just very much the same thing all over after a while. I didn't understand the parts with the political party. What exactly did they do? What did they want? What was the "purity laws" (I don't remember the exact word that was used in the book, but it was something like that) about? So much that weren't explained properly, so I never got the purpose. The leader had a catholic background but was yet against christians? Or something...

The part with "the Rat" was also lost on me. Why was she even in the book? Her story didn't contribute that much to the over all story. The book was very confusing for me. Not because the story itself was bad or weird, but it was just so much that wasn't explained and I didn't see a red thread that connected it all. It felt like several stories that didn't have much to do with each other, instead of one cohesive story. The book is not bad, but could have been a bit more clear. I think it went a bit over my head. I chose the quote below to show how the games were explained without being explained, haha. This was also the last book I read in April.

I give the book 3 of 5💀

My favorite quote from the book:

"Red. I suppose, in a way, he's engaging with semiology on the most fundamental level. No one can ever know that 'red' is universal,what I mean by it is the same as what you see. We take it on trust - that's what language does - but we can never know... Which is obvious when you're talking about a colour, but in the context of the grand jeu it becomes a metaphor for communication, understanding, pain, love, worship - our attempt to express something, anything, and hope that it's common to all of us. His game is about redness, but there's nothing red on the page. It's all in black and white. That contradiction; language means absence. The grand jeu is about God, but it means God isn't there, because otherwise there'd be no need for it..."
- Page 291.