lördag 23 oktober 2021

Beasts Made of Night.

Serie/Series: Ja, del 1/Yes, part 1.
Författare/Author: Tochi Onyebuchi.
Genre: Fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 295.


(English below)


Handling: I den instängda staden Kos är renhet bland det viktigaste men att rena synder kostar. Korrupta magiker kan extrahera synder från människor och de tar sig en form av dödliga syndbestar som skapas av syndarens skam. Unga syndätare som kallas för aki kallas in för att ta död på bestarna.
Taj är en 17-årig aki som försöker ta hand om sin familj så gott han kan. Han blir kallad till palatset för att äta en syndbest men saker och ting går inte riktigt som han hade tänkt sig. Snart inser han att en konspiration finns i palatset och han måste göra vad han kan för att inte bara rädda sitt eget liv utan hela staden.


Min åsikt om boken: Texten ovan beskriver inte handlingen speciellt bra. För jag tyckte inte att det fanns en så tydlig röd tråd, som det låter som att den har i beskrivningen av boken.
Varning för potentiella spoilers! Det är svårt att förklara varför jag tycker det utan att nämna vissa händelser, men jag kan ju på så sätt också råka spoila nåt (även om jag verkligen inte kommer avslöja något avgörande!).
Taj går till palatset två gånger och det är första vid andra tillfället som något skumt händer. Men svängen som kommer efter det är så ologisk och man får ingen förklaring till det. Det händer flera gånger i boken. Karaktärer som beter sig på ett vis svänger helt plötsligt om och beter sig tvärtemot, helt utan orsak. Jag förstår liksom inte vad som händer eller varför. Handlingen i sig är spretig också. Man får inte någon förklaring till varför t.ex. renhet är så viktigt i Kos eller för den kungliga familjen. Man får inte heller någon förklaring till varför syndbestarna har blivit som de har, när de en gång i tiden bestod av ljus. Ju fler synder som samlas på ett ställe desto större chans är det att ännu större bestar kommer och förgör en hel stad. Det får man ingen förklaring till. Vad är dem för nåt? Varför lockas de av synder? Varför blir människor sjuka av vissa synder? Varför får aki märken på kroppen efter att ha ätit en synd?
Det var så mycket som fattades bara i handlingen att det blev något förvirrande ibland. Sedan är karaktärerna helt utan djup. Man får förklarat för sig vad de känner och tycker, istället för att uppleva det genom dem i handlingen. Allt känns väldigt platt. Jag kände ingen direkt större spänning eller engagemang i handlingen. Det var för mycket som inte förklarades för mig för att jag skulle kunna investera nåt i boken. Handlingen är också ganska seg. Det är först runt kapitel 10-11 som nåt börjar hända. Innan dess är det mest blaha. Inget som riktigt förklarar hur världen är uppbyggd mer än på ytan. Handlingen kändes väldigt planlös och jag förstod inte var det skulle ta vägen. 

Det jag gillade var Taj. Han försöker trots allt göra det han tycker är rätt och han är mån om sina vänner och familj. Samtidigt har han en önskan om att förändra världen och göra den bättre. Det tycker jag är fina egenskaper men det väger tyvärr inte upp för allt det andra.

I betyg får boken 2.5 av 5💀


Mitt favoritcitat från boken:

"Even the wealthiest folks can only afford to hire on of us aki to Eat their sins and absolve them maybe once, twice a month. The royal Kaya family calls an aki every few days. Here in Kos, the purest, those most free of sin, rule everything. For the Kayas to maintain power, it's necessary for the royal family to absolve themselves of every little sin, down to the last white lie. For being so supposedly pure of soul, our leaders sure keep us aki busy".
- Sid 6.





💥        💥        💥        💥




Story: In the walled city of Kos purity is exalted, but cleansing wrong-doings comes at a cost. Corrupt Mages can migically extract sin from a sinner in the form of sin beasts - lethal creatures spawned from feelings of guilt. Young sin-eaters, known as aki, are called in by Mages to slay the beasts.
17 year old Taj is an aki trying to take care of his family as best as he can. He is called to the palace to eat a sin beast but things don't go as he expected. Soon he realises that there's a conspiracy in the palace and he must do whatever he can to save his own life but also the entire city.


My opinion about the book: The text above doesn't describe the plot well. I thought that there was no read thread as it sounds like it has in the description above.
Warning for potential spoilers! It's hard to describe why I think that without mentioning some events, but I could also spoil something (even though I wont reveal massive events of course!).
Taj enters the palace twice and it's not until the second time something weird happens. But the twist that comes is so illogical and you get no explanation för it. That happens multiple times in the book. Characters who act one way all of a sudden change and act the complete opposite for no reason. I just didn't understand what was happening or why.  The plot is also incoherent. You don't get any explanation as to why purity is so important in Kos or the to royal family. No explanation as to why sin beasts are the way they are, when they once were made of light. The more sins in one place the bigger the chance that another bigger beast comes and destroyes the city. No explanation to that. What are they? Why are they attracted to sins? Why do some people get sick by sins? Why do akis' get marks on their bodies after eating a sin?
There's just too much missing in the plot that it gets confusing at times. Then there's also the characters. They lack depth. You get told what they think and feel instead of actually experiencing it through the characters within the story. Everything felt very flat. I didn't feel any suspense or engagement in the story. There were too much that was not explained which prohibitated me from investing anything in the book. The plot was a bit tardy too. It was first around chapter 10-11 that something actually happened. Before that it was just a bunch of bla bla. Nothing that really explained how the world was built more than on the surfice. The plot felt aimless and I had no idea where it was going.

What I liked was Taj. He tries to do what is right and he is keen on taking care of his friends and family. At the same time he wants to change the world and make it better. I think that is very nice, but it's not enough to outweigh everything else.

I give the book 2.5 of 5💀


My favorite quote from the book:

"Even the wealthiest folks can only afford to hire on of us aki to Eat their sins and absolve them maybe once, twice a month. The royal Kaya family calls an aki every few days. Here in Kos, the purest, those most free of sin, rule everything. For the Kayas to maintain power, it's necessary for the royal family to absolve themselves of every little sin, down to the last white lie. For being so supposedly pure of soul, our leaders sure keep us aki busy".
- Page 6.

tisdag 19 oktober 2021

Alla lästa böcker i september/All the books I read in September

(English below)

Jag kom på att jag ännu inte har gjort en sammanfattning av föregående månad, så det är väl bäst att göra det innan jag glömmer bort det igen. Det blev totalt 5 lästa böcker i september, vilket är något mindre än vanligt men det är svårt att göra nånting alls när man har skov av hjärntrötthet. Jag är glad om jag ens orkar jobba under såna perioder. Jag är dock lite impad av att jag orkade läsa 5 böcker trots det!
Hur som, jag gillade egentligen alla 5 men Way of the Argosi och Warlock Holmes var snäppet bättre trots allt. David Mogo var intressant men det var ju det där med dialogerna på nigerisk engelska som var svårt att förstå stundtals. The Desolation of Devil's Acre var ett bra avslut på trilogin/serien men jag har redan glömt av vad den handlade om. Rule of Wolves var bättre än jag trodde, då jag inte gillade första boken speciellt mycket. Men den slår ändå inte Way of the Argosi eller Warlock Holmes.

Hur har det gått med läsningen för er del?


I realised that I haven't done a summary of what I read last month, so I should probably do that before I forget about it again. I read 5 books in total in September, which is a bit less than usual but it's hard to do anything at all when you have a relapse of brain fatigue. I'm just glad if I manage to work at all during those periods. I am a bit impressed that I managed to read 5 books despite that!
Anyway, I liked all the books but Way of the Argosi and Warlock Holmes were a bit better after all. David Mogo was interesting but that think with dialouges in nigerian english were hard to understand at times. The Desolation of Devil's Acre was a good end to the triology/series but I've already forgotten what it was about. Rule of Wolves was better than I thought, considering I didn't like the first book that much. But it's not better than either Way of the Argosi or Warlock Holmes.

How's your reading been going lately?

söndag 17 oktober 2021

Near the Bone

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Christina Henry.
Genre: Skräck/horror, spänning/suspense.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 363.

(English below)


Handling: Mattie bor i en enslig stuga uppe på ett berg tillsammans med William. Hon kan inte minnas ett liv innan dess. Varje dag måste hon se till att inte göra William arg eller upprörd.
En dag upptäcker hon ett stympat rävlik i skogen och hon inser att de inte är ensamma längre. Något gömmer sig bland träden och konstiga skrik hörs om nätterna. Något stort med vassa tänder och klor.
Plötsligt dyker tre vandrare upp på berget för att leta efter den här varelsen och Mattie vet att allt kommer att sluta väldigt dåligt. Deras närvaro kommer att göra William väldigt arg och hemska saker händer när han är arg.

Min åsikt om boken: Det här var som en rätt bra skräckfilm faktiskt. Det är mycket som inte stämmer, mer än det man ser på ytan. Först tror man att det handlar om Mattie och varelsen men sedan inser man att det är något konstigt med William också. Jag tycker att karaktärerna var väldigt bra gestaltade för jag hatade William så jäkla mycket. Jag ville bara att han skulle plågas och dö en långsam död i princip. Mattie tycker jag också var bra gestaltad, men stundtals var hennes tankegångar lite för upprepande. Det blev lite tjatigt emellanåt, men samtidigt kan jag förstå det pga hennes bakgrund och tillvaro.
Överlag var boken väldigt spännande. Den är både fartfylld och stillsam på samma gång, vilket man bara kan förstå om man läser den. Varelsen i skogen ger en extra dimension till handlingen men jag hade velat få veta vad det var! Och slutet var extremt abrupt. Det tyckte jag var lite antiklimatiskt, speciellt efter den uppbyggda spänningen. Jag gillar inte tvära slut, jag vill få följa med i själva upplösningen för att kunna pusta ut och känna att det ordnade sig till sist ändå. Men så blev det inte. Christina Henry är bra på att skriva om människors mörka sidor och skyggar inte för att ta till äckliga/blodiga saker, något jag faktiskt uppskattar. Det känns mer realistiskt då. Dock är hon också bra på att inte överdriva det, för det är inte heller trevligt. En mycket bra bok och författare!

I betyg får boken 4 av 5💀


Mitt favoritcitat från boken:

"This time she heard the sound of its claws against the snow for just a half
second beforeit, too, paused.
It's stalking me.
Panic bloomed inside her. Sweat trickled over her ears.
It's stalking me. It's playing with me.
Mattie had no doubt that an animal that large could kill ger with one disinterested swipe.
It had no need to hunt her.
Unless it wants me to be afraid first.
But it was impossible that an animal would think like that,
or that an animal could really even think."

- Sid 86




💥         💥          💥        💥




Story: Mattie can't remember a time before she and William lived alone on a mountain together. She must never make him upset. But when Mattie discovers a mutilated body of a fox in the woods, she realizes that they're not alone after all.
There's something in the woods that wasn't there before, something that makes strange cries in the night, something with sharp teeth and claws.
When three strangers appears on the mountaintop looking for the creature in the woods, Mattie knows their presence will anger William. Terrible things happen when William is angry.


My opnion about the book: This was like a good horror movie actually. There's a lot that doesn't add up than what you first thought. You think it's about Mattie and the creature but then you realise that there's something strange with William as well. I think the characters are well portrayed because I hated William so much. I just wanted him to suffer and die a slow death. Mattie was also well portrayed but at times her thinking were a bit repetetive. It became nagging at times, but at the same time I can understand why considering her background and her life.
Overall the book was very suspenseful. It's both fast-paced and sedated, which you only can understand if you read it. The creature in the woods gives an extra dimension to the plot but I would have liked to know what it was! And the ending was too abrupt. I thought it was a bit anticlimatic, especially after all the suspense being built up. I don't like abrupt endings, because I want to follow it all the way through and feel like it all went well despite everything. But nope, not this time. Christina Henry is really good at writing about the dark side of people and does not shy away from adding disgusting/bloody things, something I appreciate. It feels more realistic that way. But she is also very good at not exaggerating it too, because that's not very pleasent either. A very good book and author!

I give it 4 of 5💀


My favorite quote from the book:

"This time she heard the sound of its claws against the snow for just a half
second beforeit, too, paused.
It's stalking me.
Panic bloomed inside her. Sweat trickled over her ears.
It's stalking me. It's playing with me.
Mattie had no doubt that an animal that large could kill ger with one disinterested swipe.
It had no need to hunt her.
Unless it wants me to be afraid first.
But it was impossible that an animal would think like that,
or that an animal could really even think."

- Page 86

onsdag 13 oktober 2021

Wicked Fox

Serie/Series: Ja, del 1/Yes, part 1.
Författare/Author: Kat Cho.
Genre: Urban fantasy, övernaturligt/paranormal, romantik/romance
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 420.


(English below)


Handling: 18-åriga Gu Miyoung bär på en hemlighet, hon är en "gumiho" - en niosvansad räv som måste konsumera människor livsenergi varje fullmåne eller dö. Av rädsla för att bli mer ett monster än en människa konsumerar hon bara livsenergi när hon måste och då endast från män skyldiga till hemska brott.
När Miyoung hittar Jihoon, en stilig kille i hennes ålder, blir han attackerad av ett troll i skogen och hon räddar honom. Hon bryter sin mammas regler angående överlevnad. Men mitt i fighten förlorar hon sin rävpärla - sin gumihosjäl - vilket sätter igång en hel kedja av händelser och drar in både Jihoon och Miyoung i en fejd som spänner över generationer. Miyoung tvingas välja mellan sitt odödliga liv och Jihoons.


Min åsikt om boken: Boken är inspirerad av K-drama och koreansk folktro, två saker jag inte har så bra koll på, så jag kan inte säga så mycket om just det. Däremot tyckte jag att den var både intressant och kul att läsa! Den kändes lite annorlunda på nåt sätt, även om den bitvis innehåller typiska delar av tonårsdrama, men det hör väl till genren antar jag.
Både Miyoung och Jihoon har mycket gemensamt, utan att själva veta om det i början. Båda vet hur det känns att bli övergivna och försöka dölja vilka de är. Båda försöker göra så gott det kan och visar upp en fasad mot omgivningen som inte riktigt stämmer. Trots att de är så olika är de ändå ganska lika varandra! Jag tyckte det ändå var ganska snyggt gjort på ett underliggande sätt.
En bit före slutet blev handlingen lite seg och det kändes som att man försökte dra ut på det så långt det gick, vilket tyvärr drog ner lite på både tempot och spänningen. Men överlag tyckte jag boken var både kul, spännande och lättläst. Det gick snabbt att läsa den och stundtals var det svårt att lägga den ifrån sig.

I betyg får den 3.5 av 5💀


Mitt favoritcitat från boken:

"The full moon increased her senses, opened her up to energy, allowed her to absorb it without ripping a man apart. So if she didn't feed tonight, she'd have to wait another month or... she'd have to become a monster. She almost let out a laugh because she knew that even though the prey she chose were vile men, it didn't mean she wasn't a killer".
- Sid 3

"Mere meters away a battle played out that Johoon though he'd only see in his video games. A dokkaebi versus a gumiho. A goblin versus a fox. The two were so evenly matched that any ground gained by one side was soon lost again.
Jihoon  started to flee, then stopped. He couldn't force himself to take another step. What kind of person would he be if he abandoned the girl after she'd saved him? Not the bou his halmeoni had raised".

- Sid 23.




💥        💥        💥        💥




Story: 18 year old Gu Miyoung has a secret - she's a gumiho, a nine-tailed fox who must consume the life force of men every full moon or die. Ever fearful of becoming more of a monster, Miyoung kills only when she has to, and even then, only those guilty of horrific crimes.
When Miyoung finds Jihoon, a handsome human boy her age, being attacked by a goblin in the woods, she saves him, violating her mother's rules of survival and her own good judgement. But in the midst of the fight, Miyoung loses her fox bead - her gumiho sould - setting off a chain of events that ensnares both her and Ihoon in a deadly generations-old feud, which forces Miyoung to choose between her immortal life and Jihoon's.


My opinion about the book: The book is inspired by K-dramas and korean folklore, two things I don't know much about so I can't say much about that. But I do think the book was both interesting and fun to read! It fel a bit different in a way, even though there are bits of typical teenage dramas in it, but I guess it's falls within the genre.
Both Miyoung and Jihoon have a lot in common, without them knowing it in the beginning. Both know what it's like to be abandoned and hide who they are. Both try to do as well as they can and have a facade of being alright when really they're not. Despite being so different they're quite similar. I thought that was well done in a underlying way.
Shortly before the end the plot gets a bit slow and it felt like they were trying to drag it out as fas as possible, which slowed down the tempo and suspense, unfortunately. But over all I think the book was fun, exciting and easily read. It was a fast read and at times it was hard to put it down.

I give it 3.5 of 5💀


My favorite quote from the book:

"The full moon increased her senses, opened her up to energy, allowed her to absorb it without ripping a man apart. So if she didn't feed tonight, she'd have to wait another month or... she'd have to become a monster. She almost let out a laugh because she knew that even though the prey she chose were vile men, it didn't mean she wasn't a killer".
- Page 3

"Mere meters away a battle played out that Johoon though he'd only see in his video games. A dokkaebi versus a gumiho. A goblin versus a fox. The two were so evenly matched that any ground gained by one side was soon lost again.
Jihoon  started to flee, then stopped. He couldn't force himself to take another step. What kind of person would he be if he abandoned the girl after she'd saved him? Not the bou his halmeoni had raised".
- Page 23.

söndag 10 oktober 2021

Piranesi

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Susanne Clarke.
Genre: Fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 245.


(English below)



Handling: Piranesi lever i Huset med tusen hallar, tidvatten, moln, fiskar och fåglar. För honom är det Världen. I sina anteckningsböcker skriver han upp vad han gör på dagarna och två gånger i veckan träffar han "The Other". Ibland går han till de döda med mat och blommor. Dagarna är sig lika men plötsligt börjar mystiska meddelanden dyka upp, skrivna med krita. Det är någon ny i Huset men vem? Är det någon att lita på eller någon som vill en illa, som "The Other" påstår?
Försvunna anteckningar måste hittas och hemligheter måste avslöjas. Världen som Piranesi trodde sig känna verkar plötsligt väldigt udda och farlig.


Min åsikt om boken: Den första delen av boken är väldigt förvirrande, i alla fall för mig. Jag hade svårt att få grepp på alla hallar och statyer, så förstod inte mycket i början. Det tog en stund innan jag förstod vad som pågick men ju fler pusselbitar man fick, desto mer logisk blev handlingen. Det gick från total förvirring till flera "aha!"-upplevelser. Jag störde mig lite på hur Piranesi skrev, för det var stora bokstäver mitt i meningar och jag förstod inte riktigt syftet med det. Men efter ett tag vande jag mig. Huset i sig verkar väldigt häftigt och intressant, för den är så udda. Det är en ganska originell bok och jag undrade flera gånger hur författaren ens kom på idén. Jag tyckte Piranesi var en väldigt fin karaktär med bra kvalitéer. Han var lugn, respektfull och godhjärtad men samtidigt naiv och ganska "låst" i sitt tänkande. Jag gillade dock att han var ganska vetenskapligt lagd. Han gillar att studera saker och se mönster. Det är nåt jag kan känna igen mig i.

Överlag tyckte jag att handlingen var spännande, speciellt när man kommit in i handlingen en del och börjat få de första ledtrådarna. Men slutet tyckte jag var ganska antiklimatiskt. Det kändes för lågmält för boken, lite som att det rann ut i sanden på nåt sätt. Jag kände mig lite snuvad. Men å andra sidan är detta en ganska annorlunda bok, så man kanske inte ska förvänta sig nånting egentligen.

I betyg får den 3.5 av 5💀


Mitt favoritcitat från boken:

"Once - it was an evening in Autumn - I came to the Doorway of the Twelfth South-Eastern Hall intending to pass through the Seventeenth Vestibule. I found that I was unable to enter it; the Vestibule was full of birds and the birds were all aflight. They circled and spiralled, creating a whirling dance. They filled the Vestibule like a column of smoke, which grew darker and denser in places and the next moment lighter and airier."
- Sid 39.




💥        💥        💥        💥




Story: Piranesi lives in the House with a thousand halls, tides, clouds, fish and birds. To him it is the World. In his notebooks he's written about that he does during the day and two times a week he meets up with "The Other". Sometimes he brings food and flowers to the dead. The days are alike but suddenly strange messages appears, written in chalk. There's someone new in the house but who? Is it someone to trust or someone malicious, like "The Other" says?
Lost notes must be found and secrets revealed. The World that Piranesi thought he knew now seem so strange and dangerous.


My opinion about the book: The first part of the book was very confusing, for me at least. I had a hard time getting a grip on all the halls and statues, so didn't understand a lot in the beginning. It took me a while to understand what was happening but the more puzzle pieces you got, the more it all made sense. It went from total confusion to several "aha!" moments. I was a bit annoyed with the way Piranesi wrote, with capital letters in the middle of sentences, because I didn't see the purpose of it. But after a while I got used to it. The house seem really cool and interesting because it's so weird. This is a pretty original book and I wondered several times where the author got the idea from. I thought Piranesi was a nice character with good qualities. He was calm, respectful and had a good heart but at the same time a bit naïve and "stuck" in his thinking. I did like that he was very scientific. He liked to study things and look at patterns. I can relate to that.

Over all I think the book was suspenseful, especially after reading a while until the clues starts coming. But I found the end to be a bit anticlimatic. It felt too low-key for this book, like it just slowly ebbed away. But on the other hand it's a pretty strange book, so maybe you shouldn't expect anything really.

I give it 3.5 of 5💀


My favorite quote from the book: 

"Once - it was an evening in Autumn - I came to the Doorway of the Twelfth South-Eastern Hall intending to pass through the Seventeenth Vestibule. I found that I was unable to enter it; the Vestibule was full of birds and the birds were all aflight. They circled and spiralled, creating a whirling dance. They filled the Vestibule like a column of smoke, which grew darker and denser in places and the next moment lighter and airier."
- Page 39.

torsdag 7 oktober 2021

Nytt i hyllan/News on the shelf

(English below)

Jag har väl ändå varit relativt duktig och inte köpt så jättemycket böcker det senaste men efter en tur till tandläkaren nu i veckan, kunde jag inte motstå att kika in på Scifibokhandeln. Jag kollade ändå bara på ovanvåningen, där alla nyheter är och kom ändå därifrån med 5 nya böcker... Men det är svårt att stå emot när det kommer så mycket nytt och spännande hela tiden!

Lite info om böckerna jag köpte:

The Devil Makes Three handlar om Tess och Eliot som råkar hitta en antik gammal bok i en tunnel under skolans bibliotek och de råkar släppa lös en djävul från hans bokfängelse och han tänker inte bli instängd igen. Han kan manipulera allt bläck från biblioteksböckerna att göra allt han önskar, han mördar bland bokhögar och tänker ta över hela Tess liv tills hans frihet är permanent.
Tess och Eliot tvingas jobba tillsammans för att återfånga djävulen innan han dödar alla de håller kärt (även dem själva) och jämfört med vad djävulen har i åtanke för dem känns skolstressen som en droppe i havet.

Armasjärvi är uppföljaren till Nattavaara och fortsätter i samma apokalyptiska spår som föregångaren. Den handlar om syskonen Sofia och Erik som hålls isär. Sofia lever i Kiruna, där livet är ganska bra jämfört med andra ställen i det nya norrländska riket Nordmark, men hon har ändå mycket att stå i jämfört med andra barn i hennes ålder. Vid sidan av skolan och arbetet på ett värdshus måste hon samtidigt spionera åt säkerhetstjänsten.
Erik har infiltrerat de mystiska hesekelianerna och hamnat på församlingens elitskola i Armasjärvi. Inte en dag går utan att han längtar efter att få återförenas med sin syster.

The Cat Who Saved Books handlar om en lokal liten second handbokhandel som heter Natsuki Books. Rintaro Natsuki älskar det här stället som hans farfar/morfar har skapat. Han brukade spendera timmar med att läsa allt han ville. Det var ett perfekt ställe för en pojk som var lite osocial av sig.
Efter att hans farfar/morfar dött känner sig Rintaro både förstörd och ensam. Det verkar som att han måste stänga butiken. Men plötsligt dyker en talande katt upp som heter Tiger och frågar Rintaro efter hjälp. Tiger behöver att en bokälskare ansluter sig till hans uppdrag. Det här udda paret beger sig ut på 3 olika magiska äventyr för att rädda böcker från folk som har fängslat, vanskött och svikit dem. Till slut måste Rinator försöka sig på ett räddningsuppdrag på egen hand...

1795 är den sista delen i Bellman Noir-trilogin som utspelar sig i Stockholm på 1700-talet. Den här gången handlar boken om att baron Reuterholms vanskötta förmyndarregim går mot sitt slut och jakten på alla som konspirerar mot honom trappas upp. Man har fått vetskap om ett brev där de sammansvurnas namn listas. Ett brev som senast sågs i händerna på det förrymda spinnhushjonet Anna Stina Knapp.Tycho Ceton har gått under jorden, värnlös och jagad efter att hans brott lags i dagen. Hans enda hopp står till att stifta fred med det ordenssällskap från vilket han en gång förvisats. För att tas till nåder ämnar han att ställa till med ett uppträde, någonting kapabelt att chockera också den luttrade, och som får allt han gjort förut att blekna.
I staden mellan broarna vandrar palten Mickel Cardell kring, enarmad och illa bränd. Vid hans sida går Emil Winge, som med poliskammarens goda minne jagar Ceton, medan Cardell söker den flicka vars barns död han håller sig ansvarig för. Men Anna Stina Knapp står ingenstans att finna.

Kirin är uppföljanren till Fågeln i Enigmatrilogin och handlar om att det har gått 3 år sedan Svala förlorade Ahren och upptäckte sanningen om vad som finns bortom murarna. Trots det har hon aldrig gett upp hoppet. Men när hon hittar Ahren har han förändrats. I hans ögon lyser det mörker som fågeln Ho-o varnade henne för. Det blir snart uppenbart att Ahren inte kan förlåta någon för det som har hänt, kanske inte ens Svala.
Ute i Shabala har kejsare CC tagit makten och hans dödsherdar sprider skräck bland befolkningen. För att stoppa honom måste Svala skapa oväntade allianser. Fågeln är borta, men till sin hjälp får hon ett nytt mystiskt väsen.

Har ni läst några av dessa böcker?

I've been pretty good at not buying any books lately but after a visit to the dentist this week I couldn't resist a visit to the Scifi bookshop. I only checked upstairs (2 floors) where all the news are and still walked away with 5 new books... But it's hard to resist when there are so much new and exciting books!
Most of the books are swedish (and part of trilogies), so I wont go into detail about them but 2 were in english.

Some info about them:

The Devil Makes Three is about Tess and Eliot who stumbles upon an ancient book hidden in a secret tunnel beneath their school library and they accidentally releases a devil from his book-bound prison. He'll stop at nothing stay free. He'll manipulate the ink in the library books to do his bidding, he'll murder in the stacks and he'll bleed into every inch of Tess's life until his freedom is permanent.
Forces to work together, Tess and Eliot have to find a way to re-trap the devil before he kills everyone they know and love, including, each other. And compared to what the devil has in store for them, school stress suddenly doesn't seem so bad after all.

The Cat Who Saved Books is about a a small second hand bookstore called Natsuki Books. Rintaro Natsuki loved this place that his grandfather had created. He spent many happy hours there, reading whatever he liked. It was the perfect refuge for a boy who tended to be somthing of a recluse.
After the death of his grandfather, Rintaro is devastated and alone. It seems he will have to close the shop. Then, a talking tabby cat called Tiger appears and asks Rintaro for help. The cat needs a book lover to join him on a mission. This odd couple will go on 3 magical adventures to save books from people who have imprisoned, mistreated and betrayed them. Finally, there is one last rescue that Rintaro must attempt alone...

söndag 3 oktober 2021

Starfell - Willow Moss and the Vanished Kingdom

Serie/Series: Ja, del 3/Yes, part 3.
Författare/Author: Dominique Valente.
Genre: Fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 282.


(English below)



Handling: Willow Moss ska börja i en skola med vanliga barn men hon är väldigt misstänksam mot denna förändring. Varför tillåter Bröderna Wol att magiska barn blandas med de utan magi? Hon vet att något är i görningen, men ingen tror på henne.
I klassrummet träffar hon på pojken Peg och tjejen Twist, som kan styra nordanvinden. Snart inser alla tre var som är på gång och de bestämmer sig för att stoppa deras ärkefiende, men hur ska de ta sig till för att göra det? Först måste de leta upp ett försvunnet rike och sedan måste de lokalisera en speciell stav, allt innan fienden hinner före dem.


Min åsikt om boken: Jag fullkomligt älskar de här böckerna! De är så roliga, knäppa och mysiga. Illustrationerna är fantastiska och förgyller verkligen läsupplevelsen. Jag älskar också att texttypen ändras beroende på vem som pratar (när det gäller vissa karaktärer, alltså inte alla eller hela tiden). Det gör det hela ännu roligare. Handlingen var spännande och höll ett högt tempo redan från starten och jag älskar att få följa med Willow när hon träffar sina vänner, för hon känner så många olika typer av folk. Sedan är Willow som karaktär väldigt mysig. Hon är envis och tror på sig själv, även när ingen annan gör det. Hon är snäll och mån om att göra det som är rätt. Sen älskar jag hennes kompanjon kobolden Oswin (ett monster från "under sängen"), för han är lite tvär och lat men väldigt söt. Jag gillar också att man får utforska mer av Starfellvärlden och möta olika typer av varelser men också får lite mer bakgrundsinfo till riken som har funnits och liknande.
Jag har inget negativt att säga om den här boken eller serien. Jag har älskat varenda bok hittills och ser verkligen fram emot nästa!

I betyg får den 4.5 av 5💀


Mitt favoritcitat från boken:

"Oswin handed Willow a biscuit. 'Jes imagine all the time we could 'ave saved if they jes believed us from the start'.
Willow took it and let out a small laugh.
To her astonishment, her mother ruffled the kobold's fur and grinned.
'Your cat might actually have a point.'
'Oh, fer the last time, despite 'aving ter pretend fer like a second that I is one to save our skins... I is still NOT A BLOOMING CAT!' "

- Sid 282



💥        💥        💥         💥




Story: Willow Moss is starting school with ordinary children, but she is very suspicious of this change. Why would the Brothers of Wol let magical children be mixed with those without magic? She knows something is up but no one believes her.
In the classroom she meets the boy Peg and the girl Twist, who can control the northern wind. Soon they realise that something is wrong and they decide to stop their arch nemesis, but how? They first need to find a vanished kungdom and then localize a magical staff before their enemy does.


My opinion about the book: I just love these books! They are fun, quirky and so cosy. The illustrations are amazing and really hightens the reading experience. I also love that the text fonts change depending who's talking (for some characters, but not for everyone or all the time). It really makes it a lot more fun. The plot was suspenseful and had a high pace from the start and I love to follow Willow when she meets her friends, because she knows so many different types of people. Willow is also a very nice characters. She's stubborn and believes in herself, despite no one else doing it. She's king and wants to do what is right. I also love her companion the kobold Oswin (a monster from "under the bed"), he's a bit grumpy and lazy but very cute. I also like that you get to explore more of the Starfell world and meet different kinds of creatures but also to get more background information about different kungdoms and such.
I have nothing negative to say about this book or series. I have loved every book so far and really look forward to the next one! 

I give it 4.5 of 5💀


My favorite quote from the book:

"Oswin handed Willow a biscuit. 'Jes imagine all the time we could 'ave saved if they jes believed us from the start'.
Willow took it and let out a small laugh.
To her astonishment, her mother ruffled the kobold's fur and grinned.
'Your cat might actually have a point.'
'Oh, fer the last time, despite 'aving ter pretend fer like a second that I is one to save our skins... I is still NOT A BLOOMING CAT!' "

- Page 282.

onsdag 29 september 2021

David Mogo Godhunter

Serie/Series: Nej/no.
Författare/Author: Suyi Davies Okungbowa.
Genre: Urban fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 349.


(English below)



Handling: David Mogo är en halvgud och bor tillsammans med en gammal, vresig trollkarl i Lagos, Nigeria. För ett antal år sedan hände något märkligt, gudar och godlings (midre och svagare typer av gudar/varelser) föll från himlen och invaderade landet. Davids "jobb" är i princip att fånga gudar och godlings mot betalning. En dag får han i uppdrag att fånga två tvillinggudar och föra dem till en av Lagos mest kraftfullaste trollkarlar. Det borde ju inte vara så svårt, eller hur?
Men inom kort får David en dålig känsla i magen och det är startskottet på ett förödande kaos...


Min åsikt om boken: Jag vill först börja med att säga att jag tycker det är viktigt att läsa böcker som kommer från andra länder än europeiska och från USA, men den här boken var inte alltid så lätt att förstå. Papa Udi (ibland Payu) talar nån sorts dialektal engelska (nigerisk engelska?) som är jättesvår att förstå. Vissa dialoger hängde jag inte med i alls och jag förstår inte varför författare envisas med att ha med dialoger som kräver speciella språkkunskaper? Det är ju dumt. Man kan inte räkna med att vem som helst kan läsa ens bok om man gör så och jag tycker inte heller att man ska behöva googla eller lära sig ett nytt språk för att kunna läsa en bok. Jag ska ta med ett exempel (sid 83) för att visa vad jag menar:
"And that kain talk, I no wan dey hear am for my ear," Papa Udi says. "But the boy - na small boy then, short like this, can raise shoulder, ehn? Anyway, he go dey pepper me with question. I go say, 'I no know, shey your Papa na practitioner, na Baálè? Go ask am.' But the boy go pepper me, then him go steal my things go dey mix for house." He clicks the back of his tongue in disgust. "No be with my name pessin go dey do that nonsense. I send am commot fast fast."
He trows in another heap of garlic, continues: "Me, I don see this kain thing before. I no wan hear say any repeat dey happen".
Jag fattar väl kanske 70% av vad som menas, men jag får ju gissa mig till det. Helt säker är jag definitivt inte och sånt här krånglar bara till det för läsaren. Jag tycker inte det ger karaktären mer personlighet eller liv, det blir bara drygt och jobbigt.

Utöver det ovan tyckte jag ändå boken var fascinerande, men lite förvirrande. Det är många okända ord som förekommer utan närmare förklaring så det är svårt att skapa sig en bild av handlingen. David Mogo är en sympatisk och härlig karaktär dock, jag gillade honom väldigt mycket. Han försöker göra det bästa för sig själv och Papa Udi samtidigt som han ändå bryr sig om andra. Det var svårt att se var handlingen skulle ta vägen, så blev definitivt överraskad ett par gånger. Man tror först att boken handlar om uppdraget att fånga de här tvillinggudarna, men snart inser man att nä, det finns mycket som pågår och kan utvecklas.

Överlag skulle jag säga att boken var helt ok. Dialogerna drog ner lite på upplevelsen men inte tillräckligt för att förstöra för en helt.
I betyg får den 3.5 av 5💀


Mitt favoritcitat ur boken:

"It's too easy. The cover pops off as the tank hits the ground, and the godling comes wriggling out, scrambling to its feet. This one has strayed much too far from its epicentre, and been forced to take on a material form. It has chosen a naked, malnourished boy - for the convenience of fitting into the tank, I suppose. It lets out a high-pitched howl and a string of syllables that sounds like all the languages of the world put together."
- Sid 24.





💥        💥        💥        💥





Story: David Mogo is a demigod and lives with and old, grumpy wizard in Lagos, Nigeria. A couple of years ago something strange happened, gods and godlings (lesser and weaker kind of gods/creatures) fell from heaven and invaded the country. David's "jobb" is to capture gods and godlings for money. One day he gets a mission to capture two twin gods and bring them to one of Lagos' most powerful wizards. It shouldn't be so hard, right?
But before long David gets a bad feeling and that is the beginning of a devastating chaos...


My opinion about the book: First, I want to say that I think it's important to read books from other countries than european ones and USA, but this book was not always easy to understand. Papa Udi (sometimes Payu) speaks some kind of dialectal english (nigerian english?) that is really hard to understand. I didn't understand some dialogues at all and I just dont understand why authors insists on having dialogues that requires special language skills? It's stupid. You can't count on that everyone can read your book if you do that and I don't think people should have to google or learn a new language just so read a book. Here's an example of what I mean (page 83):
"And that kain talk, I no wan dey hear am for my ear," Papa Udi says. "But the boy - na small boy then, short like this, can raise shoulder, ehn? Anyway, he go dey pepper me with question. I go say, 'I no know, shey your Papa na practitioner, na Baálè? Go ask am.' But the boy go pepper me, then him go steal my things go dey mix for house." He clicks the back of his tongue in disgust. "No be with my name pessin go dey do that nonsense. I send am commot fast fast."
He trows in another heap of garlic, continues: "Me, I don see this kain thing before. I no wan hear say any repeat dey happen".
I might have understood like 70% of what they meant but I still have to guess what it means. I'm not 100% sure of it and this just makes it more troublesome for the reader. I don't think it gives the character more personality or depth, it's just cumbersome.

Besides that I think the book was fascinating but a but confusing. There were many unknown words without any explanation so it was hard to get a grips of the plot. David Mogo is a very sympathetic and lovely character though, I really liked him. He tried to do what was best for himself and Papa Udi, but he also cared about other people. It was hard to expect where the plot was going, so there came a couple for surprises along the way. You first think the book is about the capture of these twin gods, but soon you realise that no, there's a lot going on that can be developed.

Over all I'd say this book was alright. The dialogues brought down the experience a little but not enough to ruin it all together.
I give it 3.5 of 5💀


My favorite quote from the book:

"It's too easy. The cover pops off as the tank hits the ground, and the godling comes wriggling out, scrambling to its feet. This one has strayed much too far from its epicentre, and been forced to take on a material form. It has chosen a naked, malnourished boy - for the convenience of fitting into the tank, I suppose. It lets out a high-pitched howl and a string of syllables that sounds like all the languages of the world put together."
- Page 24.

torsdag 23 september 2021

Rule of Wolves

Serie/Series: Ja, del 2/Yes, part 2.
Författare/Author: Leigh Bardugo.
Genre: Fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 588.


(English below)



Obs! Varning för potentiella spoilers nedan!



Handling: Fjerda planerar att invadera Ravka och göra slut på Grisharikets självständighet men demonkungen Nikolai Lantsov tänker inte ge upp så lätt. Trots att Ravka inte har samma militära makt tänker han ta till alla knep han kan för att försvara både sitt rike och sitt folk. 

Stormhäxan Zoya Nazyalensky har fått betala ett högt pris under krigets gång. Hon har sett sina soldater dö och hennes värsta fiende återuppstånden. Hon vägrar att begrava ännu en vän till. Men nu krävs det att hon omfamnar sina nya krafter för att bli det vapen hennes land behöver, oavsett kostnad.

Soldaten och spionen Nina Zenik är under täckmantel i Fjerda, där hon riskerar både tortyr och döden ifall hon upptäcks. Hon gör allt hon kan för att sabotera för landet som försöker utplåna hennes folk, men om hon inte är försiktig riskerar hon att sätta allas liv på spel.


Min åsikt om boken: Jag har varit seg på ett läsa just nu, på grund av hjärntrötthet (ME) och Animal Crossing. Men jag var väldigt skeptisk mot "King of Scars" (första boken) så hade inte höga förväntningar på denna. Första boken tyckte jag var ganska medelmåttig, jag minns inte exakt varför men jag har för mig att jag inte fick nån vidare kontakt med karaktärerna. De kändes platta och arroganta. Jag vet inte om handlingen kanske inte var så bra heller. Minns som sagt mest att jag inte tyckte boken var så bra (förstod inte vad alla hyllningar handlade om).
Så jag blev mäkta förvånad över hur indragen jag blev i den här boken! Jag hade jättesvårt att lägga den ifrån mig. Karaktärerna var både underhållande, sympatiska och hade ett ordentligt djup till sig. Ibland var det lite tjatigt när samma känslor och tankar togs upp med jämna mellanrum, men överlag tyckte jag att den var riktigt bra. Spänningen höll i sig genom hela boken och det kom twistar som man inte alls var beredd på. Jag gillar också blandningen av olika riken, där karaktärer från andra böcker dök upp men också att man fick mer info om andra länder, som vi hittills inte fått veta så mycket om.

En sak som jag minns att jag funderade på i första boken, och som även dyker upp här, är om fabrikatorn David är autistisk? Det är nämligen så att han har svårt för sociala koder, skämt, komplimanger och liknande. Han skrattar inte spontant utan har en ganska stel mimik. Han är väldigt duktig på sitt jobb men har i princip noll intresse för vanliga samtal. Han vill mest bara pyssla med sitt. På sidan 209 står det t.ex. så här: "David took his wife's hand and pressed a kiss to her knuckles. Genya's cheeks flushed pink with pleasure. Nikolai knew David's gesture had be learned. The Fabrikator wans't given to spontaneous demonstrations of affection, but they made his wife happy, and he loved to see his wife happy".
I ett senare stycke står det att David hade skrivit upp saker i en anteckningsbok att säga till sin fru för att göra henne glad, som han hade lärt sig, t.ex. komplimanger om hennes hår, att hon luktar gott osv, för att påminna sig själv om att säga sånt, för det kom inte av sig själv. Det låter typiskt autistiskt, men det är bara en spekulation från min sida.

Sedan undrar jag över slutet. Det är så öppet, men om jag förstår det rätt är detta en duologi, så det ska inte komma nån mer bok? Varför ett så öppet slut då?! Det låter ju som att det kan komma en bok till. Sånt gillar jag inte, haha. Jag vill ha raka bud. Hur som, jag tyckte boken var väldigt bra och spännande.

I betyg får den 4 av 5💀


Mitt favoritcitat från boken:

"All of the Ravkan forces wore gas masks specially crafted by Fabrikators to prevent the inhalation of jurda parem. The drug had changed everything, made the Grisha vulnerable in ways they had never been, but they refused to wear those masks as emblems of weakness of fragility. They'd painted them with fangs and curling tongues, gaping mouths. They looked like gargoyles descending onto the field in their combat kefta."
- Sid 71-72.

 

 


💥        💥        💥        💥



 


Warning! May contain spoilers!





Story: Fjerda plans on invading Ravka and end the Grisha land's independence but the demon king Nikolai Lantsov won't give so easily. Even though Ravka doesn't have the same military power he'll use every trick he can to defend his kingdom and people.

The storm witch Zoya Nazyalensky has paid a high cost in the war. She has seen her soldiers die and her worst enemy resurrected. She refuses to bury another friend. But her duty demands of her to embrace her new powers to become the weapon her country needs, no matter the cost.

The soldier and spy Nina Zenik is undercover in Fjerda, where she risks both torture and death if she's discovered. She does everything she can to sabotage the country who wants to wipe out her people, but if she's not careful she might risk putting everyone's life at risk.


My opinion about the book: I've been a bit slow at reading right now, because of brain fatigue (ME/CFS) and Animal Crossing. But I was very skeptical towards "King of Scars" (the first book) so didn't have high expectantions on this one. The first book was pretty average to me, I don't remember exactly why but I do believe I didn't get any connection to the characters. They felt flat and arrogant. I don't know if the plot was that great either. But what I remember the most was that I didn't think it was that good (didn't understand all the praise for it).
So I was really surprised by how involved I got in this book! I had a really hard time putting it down. The characters were both entertaining, sympathetic and had a depth to them. At times it got a bit repetitive with the same feelings and thoughts being brought up now and again, but over all I think it was pretty good. The suspense held on the entire book and there were twists than I didn't see coming at all. I also like the mix of different kingdoms, where people from other books showed up but also that you got to know more about the other kingdoms, which we haven't gotten to know so much before.

One thing I remember thinking about in the first book, that also came up here, was if the fabrikator David is autistic? He has a hard time understanding social cues, jokes, compliments and such. He doesn't laugh spontaneously, he has more stiff facial expressions. He's very good at his job but has pretty much zero interest in regular conversations. He just wants to do his thinkg.
On page 209 it says this: "David took his wife's hand and pressed a kiss to her knuckles. Genya's cheeks flushed pink with pleasure. Nikolai knew David's gesture had be learned. The Fabrikator wans't given to spontaneous demonstrations of affection, but they made his wife happy, and he loved to see his wife happy".
Later on it says that David had written stuff in a notebook to say to his wife to make her happy, that he'd learned, like compliments about her hair or that she smelled good and so on, to remind himself to say those things since they didn't come to him by themselves. It sounds like typical autistic stuff, but that's just me speculating.

I also wonder about the ending. It's so open, but I understand this to be a duology, so there won't be another book? Why such an open ending then!? It sounds like there might be another book.
I don't like that, haha. I want clear answers. Anyway, I think the book was really good and suspenseful.

I give it 4 of 5💀


My favorite quote from the book:

"All of the Ravkan forces wore gas masks specially crafted by Fabrikators to prevent the inhalation of jurda parem. The drug had changed everything, made the Grisha vulnerable in ways they had never been, but they refused to wear those masks as emblems of weakness of fragility. They'd painted them with fangs and curling tongues, gaping mouths. They looked like gargoyles descending onto the field in their combat kefta."
- Page 71-72.

fredag 17 september 2021

Way of the Argosi

Serie/series: Ja, del 1/Yes, part 1.
Författare/Author: Sebastien De Castell.
Genre: Fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 360.


 (English below)


Handling: En ung liten Mahdekflicka vandrar med sin klan för att hålla sig så långt borta från Jan'Tep som möjligt, men oavsett hur långt man vandrar kan man alltid bli hittad.
Flickan växer upp och får se en mörk sida av världen där hon tvingas stjäla för att överleva, i alla fall tills hon träffar på Durral Brown, en underlig sorts vandrande filosof som kan prata sig ur alla situationer. Tillsammans vandrar de land och rike runt, ständigt jagade av magiker. Flickan hoppas att Durral är svaret på alla hennes problem, men situationen hon har försatts i verkar vara omöjlig att lösa.


Min åsikt om boken: Jag var tvungen att vara medvetet vag vad gäller bokens handling, annars finns risken att jag spoilar alltihopa och det vore ju lite retligt. Hur som, om man har läst Spellslingerserien av samma författare kan man nog ana vem boken handlar om. Hon var nämligen en av mina favoritkaraktärer i den serien och jag funderade alltid på varför hon var som hon var. Nu har jag definitivt fått svar på det. Redan från första sidan visste jag att den här boken skulle falla mig i smaken och jag hade rätt. Trots att handlingen är ganska mörk känns den inte tung, det finns alltid en strimma hopp nånstans som gör att man orkar ta sig vidare. Handlingen har också en hel del klockrena citat och dialoger som jag tyckte var underhållande. Det gick väldigt snabbt att läsa ut den, just för att den var så spännande. Man visste aldrig vad som skulle hända!
Det jag gillar mest är dock att man får mer bakgrund till allt kring folken Jan'Tep, Argosi och Mahdek, något som bara nämndes lite kort i Spellslingerserien. Nu får man mer bakgrundsfakta och det gör att jag uppskattar alla böcker ännu mer. Man måste inte läsa Spellslingerserien först för att kunna läsa den här, men jag skulle ändå rekommendera det. Det man riskerar att missa annars är svårigheterna Kellen möts av i den serien som man får uppleva tillsammans med honom. Läsaren vet precis lika mycket/lite som honom och får uppleva den här förvirringen som han gör i början, speciellt när han möter en viss Argosi. Tillsammans utvecklas man med honom och det tycker jag är en häftig upplevelse! Så jag tycker definitivt att man ska börja i den änden först. Men den här boken var verkligen riktigt bra och jag ser fram emot att läsa nästa! 

I betyg får den 4.5 av 5💀


Mitt favoritcitat från boken:

"My name is Ferius Parfax.
I chose that name. I mean, sure, maybe I kinda stole it from a dog, but still, it's mine now. I've earned it. That name contains everything about me, every dumd move and ill-considered choice that brought me here. Every piece of bad luck and unimaginable good fortune, deserved and otherwise, that came my way. I've walked the road of a knight, a theif, a gambler, a drifter, a scholar and maybe - just for a second there- I might've even taken a step or two along the path of the Argosi."

- Sid 353.




💥        💥        💥        💥




Story: A young Mahdek girl wanders with her clan to stay as far away as possible from the Jan'Tep, but no matter how far you walk you can always be found.
The girl grows up to see a dark side of the world where she's forced to steal to survive, at least until she meets Durral Brown, a weird sort of wandering philosopher who can talk himself out of any situation. Together they travel from land to land, always hunted by magicians. The girl is hoping Durral might be the answer to all her problems, but the situation she's been put in seems impossible to solve.


My opinion about the book: I had to be pretty vague about the plot of the book, because I don't want to spoil anything. It's a bit hard to explain the book thoroughly without giving away a lot of details. Anyway, if you've read the Spellslinger series by the same author, you might know who the book is about. She was one of my favorite characters in that series and I always wondered why she was the way she was. Now I know! From the first page I just knew I would like the book and I was correct. Even though the plot is pretty dark it's never heavy, there's always a sliver of hope somewhere that keeps you going. It also contains a couple of funny and awesome quotes and dialouges that was entertainig.
The book is easily read so didn't take long to finish it, mostly because it was so suspenseful. You never knew what was coming next!
What I like the most is that you get more background info about the people of Jan'Tep, Argosi and Mahdek, which was only mentioned briefly in the Spellslinger series. Now when I have all the facts it makes me appreciate all the books even more. You don't have to read the Spellslinger series before reading this one, but I would still recommend it. Otherwise you might risk the hardships Kellen is met with in the series that you get to experience with him. The reader knows just as much/little as he does and togheter you get to experience that confusion that he does in the beginning, especially when he meets a particular Argosi. You get to develop with him and I think that is an awesome experience! So I would recommend people to start there first. But this book was really great and I really look forward to the next book!

I give it 4.5 of 5💀


My favorite quote from the book:

"My name is Ferius Parfax.
I chose that name. I mean, sure, maybe I kinda stole it from a dog, but still, it's mine now. I've earned it. That name contains everything about me, every dumd move and ill-considered choice that brought me here. Every piece of bad luck and unimaginable good fortune, deserved and otherwise, that came my way. I've walked the road of a knight, a theif, a gambler, a drifter, a scholar and maybe - just for a second there- I might've even taken a step or two along the path of the Argosi."

- Page 353.

måndag 13 september 2021

Warlock Holmes - The sign of Nine

Serie/Series: Ja, del 4/Yes, part 4.
Författare/Author: G.S. Denning.
Genre: Fantasy, deckare/crime.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 429.


(English below)


Handling: Warlock Holmes har ju som bekant ett antal demoner i sig men nu har även dr Watson börjat använda sig av magiska varelser. Närmare bestämt mumien av trollkarlen Xantharaxes. Watson injicerar bitar av mumien för att få profetiska drömmar och försöka klura ut hur han ska komma åt ärkefienden Moriarty. Men hur bra är det för hälsan egentligen?


Min åsikt om boken: De här böckerna är en rolig spinn på den klassiska figuren Sherlock Holmes. Warlock Holmes är inte alls speciellt klipsk men det är tur att han har Watson vid sin sida. Däremot är Warlock en jäkel på magi och kan lösa mysterier på det sättet, ibland i alla fall. Dock är han ganska virrig, men om man är en multidimensionell varelse på 250 år kanske det inte är så konstigt, haha.
Som tidigare böcker är även denna bok uppdelad i kapitel med olika berättelser. Ibland har de med varandra att göra och ibland inte. Jag har fullkomligt älskat varenda bok hittills och jag blev inte besviken den här gången heller! Jag skrattade högt ett par gånger medan jag läste. Warlock Holmes är verkligen min favorit, för han är så himla spejsad och flummig. Men också åt det naiva hållet. Jag gillar även Watson, trots att han kan vara lite för proper och lite kritisk mot folk. Boken innehåller så många klockrena citat, så jag hade svårt att bara välja... Ovanligt men jobbigt problem att ha! Gillar man mysterier med övernaturliga inslag ska man verkligen läsa de här böckerna. De är riktigt rolig och knasiga.

I betyg får boken 4 av 5💀



Mitt favoritcitat från boken:

"The day before, Holmes had mixed himself up a batch of his special brew. Arsenic, this time, with a side order of strychnine, cyanide and bleach. Then he'd popped open a copy of The Times and sat in his favorite chair, sipping and reading, until he was effectively dead. This he would do from time to time to silence the thousands of voices that filled his head at all hours."
- Sid 183-184.

"Honk, honk! went the accordion. And from a thousand other realities, a multitude of demons screamed out, in perfect unison, "O Freunde, nicht diese Töne!" (Oh, friends, not these sounds!)."
- Sid 242.




💥        💥         💥        💥




Story: Warlock Holmes has, as we all know, a couple of demons inside him but it seems like dr Watson also is in need of magical beings, namely the mummy of the sorcerer Xantharaxes. Watson injects bits of the mummy to get prophetic dreams and try to figure out how to get to the arch nemesis Moriarty.
But how good is that for his health?


My opinion about the book: These books are a fun spin on the classic figure Sherlock Holmes. Warlock Holmes is not very smart but he's lucky to have Watson by his side. But Warlock is very good at magic and can solve mysteries that way, sometimes at least. He's pretty birdbrained but maybe that's not so weird if you're a multidimensional 250 year old being, haha.
Like the previous books this book is divided into chapters with different stories. Sometimes they are connected and sometimes they're not.
I've loved each book so far and I was not disappointed this time either! I laughed out loud several times while reading. Warlock Holmes is really a favorite of mine, because he's so spaced out and weird. But also a bit naïve. I also like Watson, even though he can be a little too proper and critical of people. The book contains a lot of spon on quotes, so I had a hard time choosing... An unusual but hard problem to have! If you like mysteries with paranormal elements then you should really read these books! They are both funny and quirky.

I give it 4 of 5💀


My favorite quote from the book:

"The day before, Holmes had mixed himself up a batch of his special brew. Arsenic, this time, with a side order of strychnine, cyanide and bleach. Then he'd popped open a copy of The Times and sat in his favorite chair, sipping and reading, until he was effectively dead. This he would do from time to time to silence the thousands of voices that filled his head at all hours."
- Sid 183-184.

"Honk, honk! went the accordion. And from a thousand other realities, a multitude of demons screamed out, in perfect unison, "O Freunde, nicht diese Töne!" (Oh, friends, not these sounds!)."
- Sid 242.

Beasts Made of Night.

Serie/Series: Ja, del 1/Yes, part 1. Författare/Author: Tochi Onyebuchi. Genre: Fantasy. Språk/Language: Engelska/English. Sidor/Pages: 2...