The Maleficent Seven

Serie/Series: Nej/No (dock lite osäkert/a bit unsure though).
Författare/Author: Cameron Johnston.
Genre: Fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 416.

(English below)

Handling: För 40 år sedan lämnade Black Herran sin blodtörstiga armé på randen till den sista segern. Hon lämnade allt bakom sig och försvann. Nu härjar en ny religion i riket Essoran, städer och byar krossas av dess kraft, oförberedda och oförmögna till att slåss. Undergången verkar vara nära.
Men Black Herran har gett sig fan på att inte gå samma öde till mötes och därför måste hon ena sina gamla kaptener igen: en vampyr, en nekromancer, en orchövding, en krigsgud, en galen alkemist och en piratdrottning. Kan hon ena dem trots deras rivalitet? Kan de glömma hennes svek? Är dessa sju skurkar nog för att besegra en hel armé av fanatiker inställda på total erövring?

Min åsikt om boken: Oj oj, det här kan vara årets bok för min del! Den hade verkligen allt: humor, spänning, intressanta karaktärer, twister och oförutsedda inslag. Vid första anblicken är den som vilken fantasybok som helst: den klassiska kampen mellan det goda och det onda, ljus VS mörker. Men snart inser man att nåt inte riktigt är som det brukar. Det är nämligen det onda som är goda och tvärtom. Skurkarna är de som nu är hjältar och står upp mot förtryck och onödigt lidande. Det tyckte jag var ett roligt och uppfriskande perspektiv att få ta det av. Karaktärerna är verkligen klassiska skurkar, men har ändå goda sidor. Här hade jag väl kunnat breda ut mig angående samhällets förvrängda syn på skurkar och "bad guys" (att de är genomonda och dåliga utan några som helst positiva sidor. Men även Hitler var älskad, trots allt hemskt han gjorde). Det där svartvita synsättet som gör folk naiva och chockade när de upptäcker att någon de känner har gjort nåt dåligt. Världen och det mänskliga psyket funkar inte så. Men jag ska inte djupdyka ner i det, för det är en helt annan diskussion egentligen. 

Hur som, karaktärerna porträtteras på ett bra och skickligt sätt. Man vet direkt ur vems perspektiv man läser utifrån hur just den karaktären tänker, talar och för sig. Jag älskar att få ta del av skurkarnas innerst och alla deras konster i de mörka konsterna. Det är så annorlunda och uppfriskande jämfört med klassiska fantasyböcker om just det goda och det onda. Humorn är klockren. Gillar man inte galghumor och svordomar så lär man nog inte tycka om den här boken, men jag lever för sånt, haha. Den innehåller även hel del blod och anatomiska delar, så är man känslig för sånt ska man nog undvika att läsa den. För mig var det här en underbar läsning och en sjujäklans resa! Jag blev dessutom golvad av slutet, det var inte alls förväntat men jag hoppas verkligen att det kommer en fortsättning, för jag vill veta mer! Jag har googlat och försökt hitta tecken på en fortsättning, men inte hittat nåt så vi får väl se. 

Vill man läsa om ett gäng skurkar med skruvad humor och mörk magi ska man definitivt plocka upp den här boken. Den är så läsvärd!

I betyg får den 4.5 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

Lorimer sighed. "I think we misunderstand the orc, Maeven". He bowed to the orcish chieftan. "I.."
"Do you wish your head removed?" Amogg asked, lifting her axe. "I will be pleased to take it, unnatural creature".
He swiftly straightened. "Ah, I see. A bow is a sign or respect in many human cultures. As a leader of my people of Fade's Reach I greet you as a leader of the Hadakk".
She grunted and lowered her weapon. "Stupid to offer head to an axe. Humans are strange, but I understand".
- Sid 119

 

The little girl stepped forwars and handed Lorimer a bucket and a filthy old rag.
"What is this for, child?" he demanded.
The girl steepled her fingers in prayer and grinned. "For toileting. The god of courage says you are full of shit".
- Sid 406.

💥        💥        💥        💥

Story: 40 years ago Black Herran left her bloodthirsty army on the brink of the final victory. She left everything behing and disappeared. Now a new religion is spreading through Essoran, cities and villages are crushed by its force, unprepared and unable to fight. The end seems near.
But Black Herran refuses to meet that end and therefore must gather her old captains again: a vampyre, a necromancer, an orc cheiftain, a war-god, a mad alchemist and a pirate queen. Can she unite them despite their rivalries? Can they forget her betrayal? Are these seven legendary villains even enough to defeat an army of fantatics hell-bent on conquest?

My opinion about the book: Wow, this might be the book of the year for me! It had it all: humor, suspense, interesting characters, twists and unforseen events. At first glance it seems to be like every other fantasy book: the classic battle between good and evil, light and darkness. But soon you realise that its not quite what you first thought. It's namely the bad guys who's the good ones and vice versa. The villains are now heros and fights against oppression and unnecessary suffering. I thought that was a fun and refreshing perspective to take part of. The characters are really classic villains but still have good sides. I could probably talk in depth about our society's deranged view on villains and "bad guys" (that they are evil all the way through and bad without any positive sides. But even Hitler was loved, despite the horrible things he did). That black and white view is what makes people naive and chocked when they discover that someone they know has doen something bad. The world and the human psyche doesn't work like that. But I wont go in depth into that, because that's a discussion for another time.

Anyway, the characters are portrayed in a good and skillful way. You know right away who's perspective you're reading from based on how that character thinks, talks and acts. I loved partaking in the villains inner most being and all their dark arts. It's so different and refreshing compared to classical fantasy books about the good and the bad. The humor is awesome. If you don't like dark humor and cusswords then you might not like this book, but I live for that, haha. It also contains a lot of blood and anatomical parts, so if you're sensitive of that you might want to avoid reading it. For me it was a lovely read and a hell of a journey! I was also floored by the end, it was not what I expected men I really hope there will be a continuation, because I want more! I have googled it and tried to find signs of a sequel but haven't found anything so we'll see.

If you want to read about a bunch of villains with wacky humor and dark magic you should definitely pick up this book. It's worth a read!

I give it 4.5 of 5💀

My favorite quote from the book:

Lorimer sighed. "I think we misunderstand the orc, Maeven". He bowed to the orcish chieftan. "I.."
"Do you wish your head removed?" Amogg asked, lifting her axe. "I will be pleased to take it, unnatural creature".
He swiftly straightened. "Ah, I see. A bow is a sign or respect in many human cultures. As a leader of my people of Fade's Reach I greet you as a leader of the Hadakk".
She grunted and lowered her weapon. "Stupid to offer head to an axe. Humans are strange, but I understand".
- Page 119

The little girl stepped forwars and handed Lorimer a bucket and a filthy old rag.
"What is this for, child?" he demanded.
The girl steepled her fingers in prayer and grinned. "For toileting. The god of courage says you are full of shit".
- Page 406.