Robinson Cruesoe

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Daniel Defoe.
Genre: Klassiker/classics, roman/fiction.
Språk/Language: Svenska/Swedish.
Sidor: 327.

(English below)

Handling: Robinson Crusoe har en omätbar längtan ut på havet för att utforska världen men hans familj försöker få honom att stanna hemma. Men han tänker inte lyssna och beger sig ut. Bland annat blir han tillfångatagen som slav och efter att ha lyckats rymma startar han ett plantage i Brasilien. Men efter en olycklig båtresa hamnar han på en öde ö och där förblir han i 28 år.

Min åsikt om boken: Det här är en del av min klassikerutmaning, där jag ska försöka läsa utvalda klassiker under året för att se varför vissa böcker har blivit så populära och i princip odödliga. Jag är som sagt väldigt skeptisk till klassiker, för jag förstår sällan grejen med dem. Jag förstår inte heller varför Robinson Crusoe blev en hit heller. Visst, boken är skriven på 1700-talet så man får väl försöka sätta handlingen i den tiden men, vilken tråkig bok. Jag kan ju egentligen inte bedöma den utifrån någon annan tid än min egen, för jag har inte levt under någon annan tidsepok. För det första kändes den väldigt typisk "vit man". Allt han ser och kan ta på är hans, han äger det. När han hamnar på ön skjuter han djur hejvilt, oavsett om han behöver mat eller inte. Han gör det bara för att han kan. Alla som inte är européer är vildar och barbarer. Han är kung över ön, för den är hans. Slavar är helt ok att bara åka till Afrika och "hämta". Nåt annat duger de väl inte till, ungefär. Han önskar ta någon "vilde" till fånga och få en slav/kompanjon (vilket ju senare blir mannen Fredag). Men någon som dyrkar marken han går på. Skillnaden märker man också senare när Fredag kallas för slav men en vit man i Robinsons tjänst är en "tjänare". Eller när han ser ett spanskt skepp som gått på grund utanför ön, då letar han så ivrigt efter överlevande, någon som kan bli hans vän. När det gällde européer skulle de bli hans vänner men infödingar skulle bli hans slavar. Det är skillnad på folk och folk. För det andra var den ibland extremt överdriven. Speciellt delen med de hungriga vargarna. En flock på hundratals (!!) vargar attackerar dem och de dödar närmare 100 st på en kväll. Så orealistiskt och överdrivet. Kändes som en machosaga ungefär. Delarna med Robinsons första tid på ön (cirka 3 år) är så långtråkigt. Det förvandlas till en byggmanual där man får veta i detalj hur han bygger möbler, fixar sitt hem och allt sånt. Det drar ut sig över flera kapitel. Men i nästa kapitel har det helt plötsligt gått 10 år? På några få kapitel har vi rest cirka 15 år framåt i tiden. Det kanske märks att det här inte var nåt för mig. Jag förstår inte varför den blev så populär eller är det än. Bitarna med hans resande är intressant och spännande, men resten är rätt trist.

I betyg får boken 1.5 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"Dessutom inbillade jag mig att om jag bara fick tag i vildarna så skulle jag kunna göra både en eller två eller till och med tre av dem till mina slavar. De skulle lyda minsta befallning och aldrig tillfoga mig nåt ont. Med sådana fantasier muntrade jag upp mig under en längre tid, men ingenting hände".
- sid 214.

💥        💥       💥        💥

Story: Robinson Crusoe has an immeasurable longing for the sea to explore the world but his family tries to make him stay at home. He doesn't listen and heads out. Among other things he is captured as a slave and after running away from his capturer he starts a plantation in Brazil. But after an unlucky boatride he ends up on a deserted island and stays there for 28 years.

My opinion about the book: This is part of my classics challenge, where I try to read selected classics during the year to see why some books got so popular and essentially immortal. I've already said that I'm skeptical to classics, because I don't understand what the deal is. I don't understand why Robinson Crusoe got so popular either. Sure, the book was written during the 1700's so I guess you have to try and put the plot to that time period, but what a borin book. I can't judged it from another time than my own, because I haven't lived during another time period. First of all the book felt very "white man". Everything he sees and can touch is his, he owns it. When he ends up on the island he shoots animals like a maniac, wether he needs food or not. He does because he can. Everyone who's not a european is savages and barbarians. He's king of the island because it's his. Slaves are ok to just go to Africa and "get", like your shopping. It's like they're not good for anything else. He wants to capture a "savages" and get a slave/companion (which lates is the man Friday). But he wants someone who worships the ground he walks on. You see the difference later on when Friday is called a slave but a white man in Robinson's service is called a "servant". Or when he sees a spanish ship run aground outside the island, because then he eagerly searches for survivals, someone to become his friend. When it came to europeans they were to become his friend but indigenes were to become his slaves. There's a difference between people and people. Second of all the plot was at times so over the top. Especially the part with the hungry wolves. A pack of hundreds (!!) of wolves attacks them and they kill nearly 100 of them in one night. So unrealistic and över the top. It felt like a macho fairytale pretty much. The parts with Robinson's first time on the island (approx. 3 years) were so boring. It turned into a building manual where you got to know, in details, who he built furnitures, fixes his home and so on. It spans over several chapters. But all of a sudden in the next chapter it's been 10 years? In a few chapters we've traveled like 15 years into his stay on the island. Maybe you can tell this books wans't my cup of tea? I just don't get why it became so popular or why it still is. The parts with his traveling was interesting and exciting but the rest was pretty boring.

I give it 1.5 of 5💀

My favorite quote from the book (my own translation):

"I also imagined that if I only got my hands on the savages I could make one or two, maybe even three of them to my slaves. They would obey my every command and never do me harm. With fantasies like that I cheered myself up for a long time, but nothing happened".
- page 214.