Robinson Cruesoe

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Daniel Defoe.
Genre: Klassiker/classics, roman/fiction.
Språk/Language: Svenska/Swedish.
Sidor: 327.

(English below)

Handling: Robinson Crusoe har en omätbar längtan ut på havet för att utforska världen men hans familj försöker få honom att stanna hemma. Men han tänker inte lyssna och beger sig ut. Bland annat blir han tillfångatagen som slav och efter att ha lyckats rymma startar han ett plantage i Brasilien. Men efter en olycklig båtresa hamnar han på en öde ö och där förblir han i 28 år.

Min åsikt om boken: Det här är en del av min klassikerutmaning, där jag ska försöka läsa utvalda klassiker under året för att se varför vissa böcker har blivit så populära och i princip odödliga. Jag är som sagt väldigt skeptisk till klassiker, för jag förstår sällan grejen med dem. Jag förstår inte heller varför Robinson Crusoe blev en hit heller. Visst, boken är skriven på 1700-talet så man får väl försöka sätta handlingen i den tiden men, vilken tråkig bok. Jag kan ju egentligen inte bedöma den utifrån någon annan tid än min egen, för jag har inte levt under någon annan tidsepok. För det första kändes den väldigt typisk "vit man". Allt han ser och kan ta på är hans, han äger det. När han hamnar på ön skjuter han djur hejvilt, oavsett om han behöver mat eller inte. Han gör det bara för att han kan. Alla som inte är européer är vildar och barbarer. Han är kung över ön, för den är hans. Slavar är helt ok att bara åka till Afrika och "hämta". Nåt annat duger de väl inte till, ungefär. Han önskar ta någon "vilde" till fånga och få en slav/kompanjon (vilket ju senare blir mannen Fredag). Men någon som dyrkar marken han går på. Skillnaden märker man också senare när Fredag kallas för slav men en vit man i Robinsons tjänst är en "tjänare". Eller när han ser ett spanskt skepp som gått på grund utanför ön, då letar han så ivrigt efter överlevande, någon som kan bli hans vän. När det gällde européer skulle de bli hans vänner men infödingar skulle bli hans slavar. Det är skillnad på folk och folk. För det andra var den ibland extremt överdriven. Speciellt delen med de hungriga vargarna. En flock på hundratals (!!) vargar attackerar dem och de dödar närmare 100 st på en kväll. Så orealistiskt och överdrivet. Kändes som en machosaga ungefär. Delarna med Robinsons första tid på ön (cirka 3 år) är så långtråkigt. Det förvandlas till en byggmanual där man får veta i detalj hur han bygger möbler, fixar sitt hem och allt sånt. Det drar ut sig över flera kapitel. Men i nästa kapitel har det helt plötsligt gått 10 år? På några få kapitel har vi rest cirka 15 år framåt i tiden. Det kanske märks att det här inte var nåt för mig. Jag förstår inte varför den blev så populär eller är det än. Bitarna med hans resande är intressant och spännande, men resten är rätt trist.

I betyg får boken 1.5 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"Dessutom inbillade jag mig att om jag bara fick tag i vildarna så skulle jag kunna göra både en eller två eller till och med tre av dem till mina slavar. De skulle lyda minsta befallning och aldrig tillfoga mig nåt ont. Med sådana fantasier muntrade jag upp mig under en längre tid, men ingenting hände".
- sid 214.

💥        💥       💥        💥

Story: Robinson Crusoe has an immeasurable longing for the sea to explore the world but his family tries to make him stay at home. He doesn't listen and heads out. Among other things he is captured as a slave and after running away from his capturer he starts a plantation in Brazil. But after an unlucky boatride he ends up on a deserted island and stays there for 28 years.

My opinion about the book: This is part of my classics challenge, where I try to read selected classics during the year to see why some books got so popular and essentially immortal. I've already said that I'm skeptical to classics, because I don't understand what the deal is. I don't understand why Robinson Crusoe got so popular either. Sure, the book was written during the 1700's so I guess you have to try and put the plot to that time period, but what a borin book. I can't judged it from another time than my own, because I haven't lived during another time period. First of all the book felt very "white man". Everything he sees and can touch is his, he owns it. When he ends up on the island he shoots animals like a maniac, wether he needs food or not. He does because he can. Everyone who's not a european is savages and barbarians. He's king of the island because it's his. Slaves are ok to just go to Africa and "get", like your shopping. It's like they're not good for anything else. He wants to capture a "savages" and get a slave/companion (which lates is the man Friday). But he wants someone who worships the ground he walks on. You see the difference later on when Friday is called a slave but a white man in Robinson's service is called a "servant". Or when he sees a spanish ship run aground outside the island, because then he eagerly searches for survivals, someone to become his friend. When it came to europeans they were to become his friend but indigenes were to become his slaves. There's a difference between people and people. Second of all the plot was at times so over the top. Especially the part with the hungry wolves. A pack of hundreds (!!) of wolves attacks them and they kill nearly 100 of them in one night. So unrealistic and över the top. It felt like a macho fairytale pretty much. The parts with Robinson's first time on the island (approx. 3 years) were so boring. It turned into a building manual where you got to know, in details, who he built furnitures, fixes his home and so on. It spans over several chapters. But all of a sudden in the next chapter it's been 10 years? In a few chapters we've traveled like 15 years into his stay on the island. Maybe you can tell this books wans't my cup of tea? I just don't get why it became so popular or why it still is. The parts with his traveling was interesting and exciting but the rest was pretty boring.

I give it 1.5 of 5💀

My favorite quote from the book (my own translation):

"I also imagined that if I only got my hands on the savages I could make one or two, maybe even three of them to my slaves. They would obey my every command and never do me harm. With fantasies like that I cheered myself up for a long time, but nothing happened".
- page 214.

En drottnings löfte/The Queens Vow

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: C.W. Gortner.
Genre: Historisk roman/Historical fiction.
Språk/Language: Svenska/Swedish.
Sidor/Pages: 488.

(English below)


Handling: Isabella är dotter till kung Johan II (Juan II) av Kastilien och drottning Isabella av Portugal. När Isabella bara är 3 år gammal dör kungen och hon tvingas fly tillsammans med sin mamma och lillebror Alfonso, i rädsla för att kung Johans son Henry (Enrique IV) från hans första äktenskap, ska skada familjen i samband med att han beträder tronen. Isabella växer upp i ett lantligt slott med en psykiskt ostabil mor i ett slitet och dragit slott med få tjänare, men hon lider inte av det. Tillsammans med sin bästa vän Beatrix njuter hon av livet.

Men en vacker dag blir de kallade till hovet. Deras halvbror Henry vill ha dem nära sig och det är inte utan viss bävan att de båda syskonen reser dit, för en kung kan man inte neka någonting. Vid hovet blir det lite av en kulturkrock mellan de yngre, religiösa syskonen och den äldre och omoraliska halvbrodern. Intriger och ryktesspridning är ständigt närvarande och utan att kunna spelet är det svårt att leva mitt i centrum av ett kungligt hov. Men Isabella är viljestark och envis, henne kan man inte göra vad man vill med.

När krig hotar måste Isabella snabbt lära sig spelreglerna och försöka behålla huvudet på sina axlar, speciellt när kungen inte är särskilt frisk i sinnet.


Min åsikt om boken: Jag gillar historiska romaner och biografier, men har oftast upplevt dem som lite stela om de är skrivna av män. Just inom genrer historiska romaner brukar kvinnor vara väldigt duktiga på att skriva bra och intressanta böcker. Men här kommer en man som verkligen briljerar när det gäller att gestalta både en ung flicka och en vuxen kvinna, utan att för den delen göra karaktären för oskyldig eller depraverad. Här möts man av en komplex huvudkaraktär som å ena sidan vill göra gott och stå upp för det som är rätt, men som samtidigt måste försöka hålla sig väl med alla runt omkring sig och hela tiden tänka på vad hennes Gud vill att hon ska göra. Jag tyckte väldigt mycket om boken och hade svårt att lägga ner den. Allt var verkligen intressant, oavsett om det utspelade sig i det lantliga och lugna slottet eller mitt bland intrigmakare inom det kungliga hovet. Det märks att författaren har lagt mycket tid på sin research och är kunnig, men utan att faktabitarna tar över allt för mycket. Det var ett härligt och jämnt flyt hela vägen. Riktigt bra! Måste definitivt läsa författarens andra böcker.

Sedan skadar det inte heller att Isabella av Kastilien var en intressant person överlag. Det är tack vare henne som Inkvisitionen spred skräck i Europa men också tack vare henne som kvinnor redan på 1500-talet kunde studera och undervisa vid vissa universitet. Så detta var en väldigt komplex person. Kan även säga att hennes ena dotter var den ökände Henry VIII's första fru. Vill man läsa mer om Isabella kan man göra det här!


Mitt favoritcitat ur boken:

"Ingen trodde att jag var ämnad för storhet"
- sid 13

💥        💥        💥        💥

Story: Isabella is the daughter of king John II (Juan II) of Castile and queen Isabella of Portugal. When Isabella is only 3 years old the king dies and she is forced to flee together with her mother and little brother Alfonso, out of fear that king John's first son Henry (Enrique IV) from his first marriage, will hurt them when he ascends the throne. Isabella grows up in a rural castle with a mentally instable mother in a dreary and worn down castle with few servants, but the's not complaining. Together with her best friend Beatrix life is pretty good.

But one day they are summoned to the royal court. Their half brother Henry wants them close to him and it's not without some trepidation they travel there, because you cannot deny a king anything. At the court there's a bit of a culture clash between the younger and religious siblings and their older and immoral half brother. Intrigues and rumors are always close by and without knowing how to play the game it's hard to live in the center of a royal court. But Isabella is strong-willed and stubborn, you can't do whatever you want with her.

When war is not far away Isabella is forced to quickly learn the rules of the game and try to keep her head on her shoulders, especially when the king is not particularly sane.


My opinion of the book: I like historical fiction and biographies, but I often feel like they can be a bit stiff if they've been written by men. In the genre historical fiction it's usually women who are really great at writing really good and interesting books. But here's a man that's really a shining example when it comes to making a (female) character very interesting without making her too innocent or too deprived. Here's a complex main character that on one hand wants to do good and stand up for what is right but on the other hand has to deal with those around her and keep them happy, while also think about what her God wants of her at al times. I really liked the book and had a hard time putting it down. Everything was interesting, no matter if it took place in the rural castle or in the middle of all the intrigue makers in the royal court. It shows that the author did his research and knows alot, but without the facts taking over too much. It had a lovely and even flow through out the whole book. Really good! I must definitely read the author's other books.

It does no harm either that Isabella of Castile was such an interesting person over all. It's thanks to her that the Inquisition spread fear through out Europe but it's also thanks to her that women during the 1500's could study and teach at certain universities. So this is a very complex person. I can also say that one of her daughters became the infamous Henry VII's first wife. If you want to read more about Isabella you can do so here!


My favorit quote from the book:

 "No one thought I was destined for greatness"- page 13

The Song of Achilles

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Madeline Miller.
Genre: Historisk roman/historical fiction, myter/myths.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 352.

(English below)


Handling: Patroclus (Patroklos på svenska) är en ung prins i exil på grund av en olyckshändelse som förändrar hela hans liv. Istället för att leva som en prins vid sitt eget hov förvisas han till kung Peleus hov, där han även träffar prinsen Achilles (Akilles på svenska, men håller mig till de engelska versionerna). Motstridiga känslor uppstår hos Patroclus och han vet inte hur han ska hantera det. Samtidigt har Achilles mamma, gudinnan Thetis storslagna planer för sin son, men hon avskyr Patroclus.
Achilles å sin sida har aldrig haft en nära vän. De andra vid hovet försöker mest ställa sin hos honom, något han inte verkar uppskatta speciellt mycket men Patroclus är precis tvärtom. Han är tyst och håller sig mest för själv och kanske är det därför de två kommer så bra överens?

När Helen av Sparta blir kidnappad av den trojanska prinsen Paris förväntas Achilles ställa upp och kriga med de grekiska kungarna och Patroclus följer med, både med och mot sin vilja. Ett liv utan Achilles är inte mycket att ha. Väl i Troja sätts allt på spel. Överallt finns det intriger, övermod, egon och förbjuden kärlek. Hur kan man hålla sig ifrån att bli påverkad och dras in i all galenskap?


Min åsikt om boken: Jag försökte skriva väldigt odetaljerat om handlingen på grund av att jag inte vill avslöja nåt, så den kan möjligen låta tråkigare än vad den är. Jag gillade författarens andra bok "Circe" väldigt mycket, då jag verkligen gillar hennes språk och sättet hon berättar på. Det är så målande och man dras liksom in i allt på en gång. Det upplevde jag även med den här boken, fast bra mycket mer. Det kändes som att jag var där med karaktärerna, jag kunde nästan uppleva allt som de gjorde. Hon skriver lidelsefullt och trovärdigt samtidigt som handlingen inte är för mycket åt nåt håll. Det finns romantik och humor, men även brutalitet och död, väl avvägt mot varandra på ett mycket välbalanserat sätt! Jag hoppas verkligen att hon kommer fortsätta skriva liknande böcker för de är riktigt bra. Denna boken är dock snäppet bättre än "Circe", som sagt. Enormt bra och välskriven!


Mitt favoritcitat ur boken:

"You are a goddess, and cold, and know nothing. You are the one who ruined him.
Look at how he will be remembered now".
- Sid 349

💥         💥        💥        💥

Story: Patroclus is a young prince in exile because of an accident that would change his whole life. Instead of living as a prince at his father's court he is banished to king Peleus's court, where he meets the prince Achilles.
Conflicting feelings emerges in Patroclus and he doesn't know how to handle it. At the same time Achilles's mom, the goddess Thetis, has grand plans for her son but she despises Patroclus.
Achilles on the other hand has never had a close friend. The others at the court seem to try to get on his good side for their own benefit, something Achilles doesn't seem to like that much but Patroclus is different. He's quite and keeps to himself and maybe that's why they get along so well?

When Helen of Sparta is kidnapped by the troyan prince Paris Achilles is expected to fight with the other greek kings and Patroclus follows, both of his and against his own will. A life without Achilles is not worth much. In Troy everything is at stake. There's intrigues, arrogance, egos and forbidden love. How can anyone keep themselves from being affected and pulled into all the madness?

My opinion of the book: I tried to write without spoiling details because I don't want to give anything away, so it might sound alot more boring than it is. I liked the author's other book "Circe" alot, because I like the way she writes and her storytelling. It's so vivid and you're drawn into it all right away. I experienced that with this book too, but a whole lot more. She writes with such passion and so believable but the plot is yet not too much of this or that. There's romance and humor, but also brutality and death, well balanced without anything getting over hand! I really hope she continues writing books like this because they are really good. But as I said before, this book is even better than "Circe". Really good and well written!


My favorite quote from the book:

"You are a goddess, and cold, and know nothing. You are the one who ruined him.
Look at how he will be remembered now".
- Page 349

Spegeln i rummet utanför

Serie/Series: Nej/no.
Författare/Author: Stina Nilsson Bassell.
Genre: Skönlitteratur/fiction.
Språk/Language: Svenska/Swedish.
Sidor/Pages: 346.

 

(English below)

Handling: År 1673 flyr en kvinna från sin gård i Småland, bort från mord, förtryck och galenskap. På vägen träffar hon människor som antingen hjälper henne på vägen eller försöker tjäna en hacka på att hon är ett jagat byte. Kan hon undfly den ondska som jagar henne?

År 2006 lever Suset med sin man Classe och deras dotter Clara. Classe har varit mentalt frånvarande under flera månader och Clara vill inte umgås med sin familj, så Suset är ganska ensam. Hon är trött på sin egen familj och när hon besöker en äldre kvinna får hon en gammal skrivbok i handen om en kvinna som flyr för sitt liv flera hundra år tidigare och Suset är som uppslukad.

Min åsikt från boken: Detta är ett recensionsexemplar som jag fått av författaren och jag tackar så mycket för det! Tyvärr var inte detta en bok i min smak. Språket innehöll väldigt många (egna) liknelser, vilket ibland blev lite för abstrakt för mig, jag förstod inte riktigt vad som menades och det blev svårt att greppa helt enkelt.

I delen om Suset var det för många karaktärer att hålla reda på, som man också ibland hade svårt att förstå varför de var med, då de egentligen inte tillförde handlingen nånting. Boken kändes också lite för lång. När handlingen i sig var avklarad fortsatte boken ändå att rulla på och det kändes som att slutet var flera kapitel långt. Sedan så fanns det några skrivfel eller hur man nu ska uttrycka det, där Elsa istället blev till Emma, vilket ibland gjorde en väldigt förvirrad. Hände dock kanske bara 4 gånger eller så, men det störde ändå läsningen en del.

Jag gillade emellertid delarna om Elsa. De var riktigt bra, spännande och gripande. Där fastnade jag direkt! Det var lagom många karaktärer med och Elsa i sig var en intressant karaktär, så henne gillade jag väldigt mycket. Jag hade hellre läst en hel bok om henne och hennes flykt än om Suset och de andra människorna på ön Sanden. Jag upplevde inte att det fanns en röd tråd där. Exempelvis förstod jag inte det som hände Clara, vad var syftet med det? Och karaktären Villes betraktelser fyllde inte heller något större syfte. Det kändes som att det var många sidospår istället för ett huvudspår som med Elsa, där hennes berättelse var enkel att följa och hade en väldigt tydlig röd tråd.

Mitt favoritcitat från boken: Jag hittade tyvärr inget citat som jag fastnade för den här gången.

💥   💥   💥   💥

Title: It would be something like "The mirror in the room outside".

Story: In the year 1673 a woman is fleeing her home in Småland, away from murder, oppression and madness. On her way she meets people that will either help her or try to make a buck off of her escape. Can she outrun the evil that is chasing her?

In the year 2006 Suset is living with her husband Classe and their daughter Clara. Classe's been mentally absent for months and Clara doesn't want to be around her family, so Suset is pretty lonely. She's tired of her own family and when she visits an old lady she is handed an old note book about a woman fleeing for her life, several hundred years earlier and Suset is engulfed.

My opinion of the book: This is a review copy that I got from the author, so thanks alot for that! The book was unfortunately not my cup of tea. The writing consisted of alot of (own) metaphors that was a bit too abstract for me, I didn't really understand what was meant and it was simply hard to get.

In the part about Suset there were too many characters to keep track of and also hard to understand why they were there, since the really didn't bring anything to the story. The book also felt a bit too long. When the story in itself was finished the book still kept going and it felt like the ending was several chapters long. There were also some errors or whatever they're called, where Elsa became Emma and it was a bit confusing. It only happened like 4 times or so, but it slightly disrupted the flow of reading.

I did however like the parts with Elsa. They were really good, suspenseful and gripping. I was stuck immediately! There was just the right amount of characters in those bits and Elsa was a very interesting character, so I liked her alot. I would rather have read a whole book about her and her escpate than about Suset and the other people on the island Sanden. I didn't feel like there was a a coherent storyline there. Like the thing that happened to Clara, what was the purpose of that? And the character Ville's thoughts and comments didn't really have a purpose. It just felt like a lot of sidetracks instead of a main storyline unlike the one about Elsa. Her story was easy to follow and had a purpose to it.

My favorite quote from the book: I did not find a quote that stuck with me this time unfortunately.