Serie/Series: Ja, del 1/Yes, part 1.
Författare/Author: Pierce Brown.
Genre: Science fiction.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 388.
(English below)
Handling: Darrow är en ung gruvarbetare i en underjordisk koloni på Mars. Hans uppgift är att borra efter helium-3 som är avgörande för att göra planetens yta beboelig. Darrow, en av de Röda, vet att de är mänsklighetens sista hopp.
Tills han en dag upptäcker att de lever i en lögn...
Min åsikt om boken: Det här är en av de få scifiböcker jag har läst, då jag generellt är skeptisk till dem. Jag älskar scififilmer men av någon anledning känns det inte lika bra i bokform. Men jag blev glatt överraskad! Redan får början var handlingen spännande och intressant. Allt känns välbalanserat, uttänkt och naturligt. Jag ifrågasätter knappt något som händer, just för att det känns så naturligt. Det känns verkligen som att man är där på plats när allt händer. Sidorna bara flög förbi och plötsligt var boken slut... Jag kan inte nämna så mycket ur boken utan att spoila så jag får vara lite vag och kort, men jag gillade hur allt var uppbyggt med klasser och liknande. Det känns troligt och bakgrunden till det hela kändes intressant, även om man inte fick reda på precis allt.
Det enda jag störde mig på lite i början av handlingen var att nästan alla kvinnor beskrevs som vackra medan männen var mer neutrala. Jag tycker det är väldigt klyschigt och irriterande, har vi inte kommit längre? Kvinnor är bara till för att se bra ut i princip, tänkte jag. Det försvann dock senare, vilket jag är glad för. Jag har dock hört att andra har varit kritiska mot en viss karaktärs utveckling (eller vad jag ska kalla det utan att spoila) och att det är det enda som driver Darrow. På ett sätt kan jag hålla med. Att karaktären bara var med för det men samtidigt kan jag förstå tankegången hos författaren. Det finns väl få saker som kan driva en att göra saker som anhöriga och deras öden/handlingar.
Utöver det kändes handlingen som en mix mellan Game of Thrones, The Hunger Games och science fiction. Dock är boken tillräckligt originell för att inte kännas som en kopia av något annat. Jag gillade den väldigt mycket och ser fram emot att läsa övriga böcker!
I betyg får boken 4.5 av 5💀
Mitt favoritcitat från boken:
"Mars modiga Röda pionjärer - de starkaste bland människor - er uppoffring innebär framåtskridande, ni banar väg för framtiden. Era liv, ert blod, är den insats som krävs för att människan ska kunna färdas bortom Jorden och Månen. Ni färdas dit vi inte kan. Ni lider för att andra ska slippa.
Jag saluterar er. Jag älskar er. Den helium-3 som ni bryter är själva livsnerven i terraformeringen. Snart kommer den röda planeten att ha luft som går att andas, jord som går att bruka. Och snart, när Mars är beboelig, när ni modiga pionjärer har förberett den röda planeten för oss som har en vekare Färg, kommer vi att ansluta oss till er, och ni kommer att högaktas under den himmel som ert slit har skapat. Det är ert svett och ert blod som driver terraformeringen!"
- Sid 24
💥 💥 💥 💥
Story: Darrow is a young mine worker in an underground colony on Mars. His job is to drill for helium-3, which is crucial to make the planet's surface habitable. Darrow, one of the Red, knows they are the last hope of humanity.
Until he one day discovers that it's all a lie...
My opinion about the book: This is one of the few science fiction books I've read because I'm a bit skeptical to them. I love science fiction movies but for some reason it doesn't feel as good in book form. But I was pleasently surprised! From the beginning the plot was suspenseful and interesting. Everything felt well balanced, well thought through and natural. I hardly question anything that happens, because it felt natural. It feels like you're there when everything happens. The pages just flew by and all of a sudden the book was finished... I can't mention that much from the book without spoiling so I have to be a bit avgue and short, but I like how everything was built up by classes and such. It felt believable and the background to it all was interesting, even though you didn't get to know exactly everything.
The only thing that bothered me in the beginning was that almost every woman was described as beautiful while the men were more neutral. I think that's pretty clichéd and annoying, haven't we come farther than that? Women exist to look good pretty much. That went away further along the way, which I'm happy about. I've heard others being critical to a certain character's development (or whatever I should call it without spoiling) and that that is the only thing that keeps Darrow going. I agree to some extent. That this character was there just for that but at the same time I get the thought process by the author. There are few things in the world that can motivate you as much as relative and their fate/actions.
Besides that the plot felt like a mix of Game of Thrones, The Hunger Games and science fiction. The book is original enough to not feel like a copy of something. I liked it a lot and really look forward to read the rest of the books!
I gibe it 4.5 of 5💀
My favorite quote from the book (my own translation):
"Mars brave red pioneers - the strongest among humans - your sacrifice means progress, you pave the way for the future. Your life, your blood, is the effort that is required for humans to be able to travel beyond Earth and the Moon. You travel where we can't. You suffer so others don't have to.
I salute you. I love you. The helium-3 that you mine is the life nerve in the terraformation. Soon the red planet with have air to breathe, dirt to farm. And soon, when Mars is habitable, when you brave pioneers have prepared the red planet for us with a weaker Color, will we joing you and you will be higly regarded under the sky your hard work has created. It's your sweat and blood that drives the terraformation."
- Sid 24.