Near the Bone

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Christina Henry.
Genre: Skräck/horror, spänning/suspense.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 363.

(English below)

Handling: Mattie bor i en enslig stuga uppe på ett berg tillsammans med William. Hon kan inte minnas ett liv innan dess. Varje dag måste hon se till att inte göra William arg eller upprörd.
En dag upptäcker hon ett stympat rävlik i skogen och hon inser att de inte är ensamma längre. Något gömmer sig bland träden och konstiga skrik hörs om nätterna. Något stort med vassa tänder och klor.
Plötsligt dyker tre vandrare upp på berget för att leta efter den här varelsen och Mattie vet att allt kommer att sluta väldigt dåligt. Deras närvaro kommer att göra William väldigt arg och hemska saker händer när han är arg.

Min åsikt om boken: Det här var som en rätt bra skräckfilm faktiskt. Det är mycket som inte stämmer, mer än det man ser på ytan. Först tror man att det handlar om Mattie och varelsen men sedan inser man att det är något konstigt med William också. Jag tycker att karaktärerna var väldigt bra gestaltade för jag hatade William så jäkla mycket. Jag ville bara att han skulle plågas och dö en långsam död i princip. Mattie tycker jag också var bra gestaltad, men stundtals var hennes tankegångar lite för upprepande. Det blev lite tjatigt emellanåt, men samtidigt kan jag förstå det pga hennes bakgrund och tillvaro.
Överlag var boken väldigt spännande. Den är både fartfylld och stillsam på samma gång, vilket man bara kan förstå om man läser den. Varelsen i skogen ger en extra dimension till handlingen men jag hade velat få veta vad det var! Och slutet var extremt abrupt. Det tyckte jag var lite antiklimatiskt, speciellt efter den uppbyggda spänningen. Jag gillar inte tvära slut, jag vill få följa med i själva upplösningen för att kunna pusta ut och känna att det ordnade sig till sist ändå. Men så blev det inte. Christina Henry är bra på att skriva om människors mörka sidor och skyggar inte för att ta till äckliga/blodiga saker, något jag faktiskt uppskattar. Det känns mer realistiskt då. Dock är hon också bra på att inte överdriva det, för det är inte heller trevligt. En mycket bra bok och författare!

I betyg får boken 4 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"This time she heard the sound of its claws against the snow for just a half
second beforeit, too, paused.
It's stalking me.
Panic bloomed inside her. Sweat trickled over her ears.
It's stalking me. It's playing with me.
Mattie had no doubt that an animal that large could kill ger with one disinterested swipe.
It had no need to hunt her.
Unless it wants me to be afraid first.
But it was impossible that an animal would think like that,
or that an animal could really even think."
- Sid 86

💥         💥          💥        💥

Story: Mattie can't remember a time before she and William lived alone on a mountain together. She must never make him upset. But when Mattie discovers a mutilated body of a fox in the woods, she realizes that they're not alone after all.
There's something in the woods that wasn't there before, something that makes strange cries in the night, something with sharp teeth and claws.
When three strangers appears on the mountaintop looking for the creature in the woods, Mattie knows their presence will anger William. Terrible things happen when William is angry.

My opnion about the book: This was like a good horror movie actually. There's a lot that doesn't add up than what you first thought. You think it's about Mattie and the creature but then you realise that there's something strange with William as well. I think the characters are well portrayed because I hated William so much. I just wanted him to suffer and die a slow death. Mattie was also well portrayed but at times her thinking were a bit repetetive. It became nagging at times, but at the same time I can understand why considering her background and her life.
Overall the book was very suspenseful. It's both fast-paced and sedated, which you only can understand if you read it. The creature in the woods gives an extra dimension to the plot but I would have liked to know what it was! And the ending was too abrupt. I thought it was a bit anticlimatic, especially after all the suspense being built up. I don't like abrupt endings, because I want to follow it all the way through and feel like it all went well despite everything. But nope, not this time. Christina Henry is really good at writing about the dark side of people and does not shy away from adding disgusting/bloody things, something I appreciate. It feels more realistic that way. But she is also very good at not exaggerating it too, because that's not very pleasent either. A very good book and author!

I give it 4 of 5💀

My favorite quote from the book:

"This time she heard the sound of its claws against the snow for just a half
second beforeit, too, paused.
It's stalking me.
Panic bloomed inside her. Sweat trickled over her ears.
It's stalking me. It's playing with me.
Mattie had no doubt that an animal that large could kill ger with one disinterested swipe.
It had no need to hunt her.
Unless it wants me to be afraid first.
But it was impossible that an animal would think like that,
or that an animal could really even think."
- Page 86

The Ghost Tree.

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Christina Henry.
Genre: Skräck/horror, övernaturligt/paranormal.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 507.

(English below)

Handling: I småstaden Smith's Hollow på 1980-talet bor 15-åriga Lauren med sin mamma och lillebror. Hon älskar att umgås med sin bästis Miranda ute i skogen men Miranda har förändrats. Istället för att springa i skogen, klättra i träd och bygga kojor vill Miranda hellre hänga i spelarkaden med killar och det är det enda hon pratar om, killar. Lauren är inte alls intresserad av det.

Ända sedan Lauren förlorade sin pappa på ett mystiskt sätt för 1 år sen har livet blivit jobbigt. Hon kommer inte riktigt överens med sin mamma Karen och nu när Miranda har börjat glida ifrån Lauren känns allt ännu värre. En dag hittas två sönderstrimlade kroppar i en trädgård och livet blir aldrig detsamma i den sömniga småstaden. Sakta men säkert avslöjas det att ett monster härjar i skogen och att ingen går säker längre. På nått sätt verkar Lauren stå mitt i centrum för allt det mystiska som händer men hur och varför är det kopplat till henne?

Min åsikt om boken: Detta är en sorts hyllning till 80-talet och dess skräckfilmer, vilket sällan är fel! Christina Henry har skrivit många bra böcker (serien om Alice i Underlandet, The Lost Boys, The Mermaid m.fl.) som alla har varit relativt råa och brutala, speciellt böckerna om Alice, så jag förväntade mig en hel del våld och/eller blod. Men jag tyckte ändå att den här boken var relativt lättsmält. Jag vet inte heller om jag skulle säga att den passar in i skräckgenren, snarare mer åt rysarhållet. Boken är dock väldigt bra. De första sidorna var lite sega, jag fick inte riktigt nåt grepp om varken Lauren eller Smith's Hollow men efter bara några kapitel var jag rätt fast.
Handlingen berättas via flera karaktärers perspektiv och tar upp olika typer av problem, bland annat rasism, sorg, alkoholism, könsroller m.m. men på ett väldigt smart sätt. Man tänker knappt på det samtidigt som man ändå blir väldigt engagerad och mer förstående för vissa karaktärers beteende (dock inte mrs Schneider, tantskrället).

Berättelsen i sig handlar egentligen om ett läskigt träd mitt ute i skogen som alla förutom Lauren ogillar. Av någon anledning känner hon sig dragen till och trygg vid trädet. Det är där hon hör hemma. Allt förändras dock när sönderslitna kroppar dyker upp. Det finns en legend i staden som alla har glömt av men som påverkar dem varenda dag. Det är själva ramen i berättelsen och man får hela tiden små bitar av pusslet, vilket så klart bara ökar ens intresse och engagemang. Jag tyckte boken var bra men slutet kändes lite... drygt. Den sista meningen var verkligen inte min grej (man förstår varför om man läser boken!) men jag tänker inte förklara närmare för då riskerar jag att avslöja nåt. En lagom ryslig bok som passar för årstiden!

Mitt favoritcitat ur boken:

"Spinsters are witches, and old women are witches and single women are witches because they simply must be. Women without men must be up to no good."
- Sid 159

💥        💥        💥        💥

Story: In the small town of Smith's Hollow during the 1980's lives 15 year old Lauren with her mother and little brother. She loves to hang out with her bestie Miranda in the woods but Miranda has changed. Instead of running around in the woods, climbing trees and building forts Miranda wants to hang out with boys and that's the only thing she talks about, boys. Lauren is no interested in that at all.

Ever since Lauren lost her father in a mysterious way 1 year ago life has been difficult. She doesn't get along with her mother Karen and now when Miranda has drifted away from Lauren everything is even worse.
One day two shredded bodies are found in a backyard and life changes forever for everyone in the sleepy small town. Slowly but surely it is discovered that a monster lurks in the woods and that no one is safe any more. Somehow it's seems like Lauren is in the centre of all the mysterious happenings but how and why is it connected to her?

My opinion about the book: This is sort of a tribute to the 80's and its horror movies, which is rarely wrong! Christina Henry has written many great books (the series about Alice in Wonderland, The Lost Boys, The Mermaid and so on) that were relatively raw and brutal, especially the books about Alice so I was expecting a fair amount of violence and/or blood. But I still thought that the book was pretty light regarding that. I don't know if I would label it as horror either, it's more like a thriller. The book is still great though. The first pages were a bit slow, I didn't really get a grip on Lauren or Smith's Hollow but after just a few chapters I was sucked right in. 

The plot is told through several characters' perspective and deals with all kinds of problems, like racism, grief, alcoholism, gender rolls and so on in a very clever way. You hardly even notice it but at the same time it engages you and makes you more understanding towards some characters behavior (except for mrs Schneider, that crone). The plot itself is really about a creepy tree in the middle of the woods that everyone except Lauren dislike. For some reason she feels drawn to it and feels safe around it. That's where she belongs. Everything changes though when shredded bodies show up. There's a legend in town that everyone has forgotten but that affect them each day. That's the framework of the story and you get small pieces of the puzzle all the time, which of course just enhances your interest and engagement. I did like the book but the end was not my cup of tea. The last sentence was just not okey (you get it if you read the book!) but I will not say why because then I might reveal something. A moderate thriller that fits the season!

My favorite quote from the book:

"Spinsters are witches, and old women are witches and single women are witches because they simply must be. Women without men must be up to no good."
- Page 159

Nytt i hyllan / News on the shelf

(English below)

Jag fick en förfrågan om jag ville ta emot recensionsex och jag brukar sällan nej, om det inte gäller nåt väldigt ointressant för min del (typ deckare). Det är ju Halloweentider så lite skräck eller mysterium passar ju verkligen bra att läsa nu. Jag hoppas den är spännande!

Så här skrev författaren om sin bok:

"A gritty 1920s detective story that spirals into the realms of Lovecraftian Horror, 'The Gathering of Shadows' will delight fans of the genre as they travel with Glennison from the stolid certainty of 1920s England to a world of lost temples, ancient gods, whispered chants and terrifying visitations."

Gillar ni att läsa skräck och har ni i så fall tips på en bra skräckbok?

I got a request about a review copy and I rarely say no, unless it's something that I really dislike (like Crime). It's soon Halloween so a bit horror or mystery is really fitting to read right not. I hope it will be suspenseful to read!

This is what the author wrote about his book:

"A gritty 1920s detective story that spirals into the realms of Lovecraftian Horror, 'The Gathering of Shadows' will delight fans of the genre as they travel with Glennison from the stolid certainty of 1920s England to a world of lost temples, ancient gods, whispered chants and terrifying visitations."

Do you like horror and if so, any tips of a really good horror book?

The Monster of Elendhaven.

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Jennifer Giesbrecht.
Genre: Skräck/Horror, fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 159.

(English below)

Handling: Elendhaven är en dyster liten stad vid havet. Industrierna har övergivits, havet är svart och pesten härjar. Det är som att staden har blivit lämnad att dö en långsam död. I staden drar en varelse utan namn runt. Han kan inte dö, men dödar gärna. Få kan ens minnas honom, trots att han står framför dem. Det är som att han är osynlig.
Han blir anställd av en magiker och går hans ärenden. Magikern är ute efter hämnd och har en plan för staden som inte gett honom något annat än lidande. Han tänker återgälda staden tiofaldigt, om han så måste dö för att sätta sin plan i verket.


Min åsikt om boken: Den här boken flög mig nog lite över huvudet. Jag förstod inte riktigt syftet med den. Vad vill man berätta och varför? Kände inte att jag fick nåt grepp om det. Boken är mest väldigt konstig och jag har normalt sett inget emot konstigheter, snarare tvärtom, men det här var någon helt annan typ av konstig som jag inte fattade. Relationen mellan Florian och Johann var väldigt knepig och jag förstod inte varför. Boken är stundtals ganska brutal, vilket jag inte har något emot men det gick lite för långt ibland med alla anatomiska detaljer. Det kändes inte som att de fyllde något syfte utan hade lagts till bara för att. En väldigt udda bok som jag inte fick nåt bra grepp om alls. Ingen av karaktärerna var speciellt sympatiska. Handlingen kändes lite för brokig. Det var väldigt många spår och en för utvecklad värld med tanke på hur kort boken var. Det blev för många trådar för antalet sidor. Hade boken varit längre hade det säkert varit mer logiskt med alla olika spår, men här blev det för mycket.
Inte ett jättebra bok i mina ögon.

Mitt favoritcitat ur boken:

"He found the man and kicked him in the nose, bashed his face with the sharp rock, and ground his heel into his windpipe, relishing the muted snap of cartilage and all the delightful little croaks that bubbled up and out of the man's mouth. When the man stopped moving, Johann used the rock on his face until it wasn't a face anymore."
- Sid 11.

💥        💥        💥        💥

Story: Elendhaven is a gloomy little city by the sea. The industries has been abandoned, the sea is black and the plague is ravaging. It's like the city has been left to die a slow death. In the city a creature without name is walking around. He can't die but likes to kill. Few people can remember him, even if he's standing right in fron of them. It's like he's invisible.
He is hired by a magician to do his errands. The magician is out for revenge and has a plan for the city that brought him nothing but suffering. He's going to repay it tenfold, even is he has to die to set the plan in motion.

My opinion of the book: This book flew over my head I think. I didn't understand its purpose. What does it want to say and why? I didn't feel like I got a grip on that. The book is just very weird and I usually don't have anything against strangeness, rather the opposite, but this was some other kind of weird/strange that I didn't understand. The relationship between Florian and Johann was dodgy and I didn't understand why. The book was at times pretty brutal, which I don't have anything against, but it went a little too far now and again with all the anatomical details. It didn't feel like they had a purpose other than making it sound better? A very strange book that I didn't get at all. None of the characters were particularly sympathetic. The plot was a bit too much, a lot of different threads and a too evolved world for the lenght of the book. Just too many side tracks for the amount of pages. Had the book been longer it would probably have made sense but it was a bit too much.
Not a great book in my opinion.


My favorite quote from the book:

"He found the man and kicked him in the nose, bashed his face with the sharp rock, and ground his heel into his windpipe, relishing the muted snap of cartilage and all the delightful little croaks that bubbled up and out of the man's mouth. When the man stopped moving, Johann used the rock on his face until it wasn't a face anymore."
- Page 11.

Dread Nation.

Serie/Series: Ja, del 1/Yes, part 1.
Författare/Author: Justina Ireland.
Genre: Historisk roman/historical novel, skräck/horror.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 451.

 

 

(English below)

 

 
Handling: Jane McKeene föddes två dagar innan de döda kom till liv igen. Det började med de döda soldaterna som deltagit i slaget vid Gettysburg och snart spred sig de levande döda över hela USA. Nord- och Sydstatare slutade slåss mot varandra och gick istället samman för att slåss mot denna nya fiende. Trots denna enorma förändring har inte mycket förändrats för vanligt folk, speciellt inte för svarta människor eller ursprungsbefolkningen. Istället för att utnyttjas som slavar (vilket nu är förbjudet) tvingas de istället slåss mot de levande döda. Från unga år tas de ifrån sina hem och slussas till "krigsskolor" där de får lära sig att slåss. Sedan skickas de ut för att en gång för alla döda de levande döda eller bli livvakter åt fina damer. Allt Jane vill är att ta sig hem till Rose Hill men ödet verkar inte vara på hennes sida...

 

Min åsikt om boken: Detta var en väldigt speciell och intressant bok att läsa, minst sagt! Författaren är skicklig på att dra in en i handlingen och verkligen få liv i 1800-talets USA. Jag gillade karaktären Jane, för hon var både envis och självständig, men också lite lurig. Hon begick en hel del hyss och bröt mot alla möjliga regler hela tiden, mest för att de antingen inte passade henne just då eller för att hon inte förstod deras syfte och jag kan känna igen mig i det. Jane är också smart, skicklig med vapen och har en moralisk sida som tilltalade mig. Det var också intressant att få inblickar i hur man såg på "icke vita" människor förr i tiden. Även om man vet att det förekom och förekommer än idag, så var det en helt annan sak att möta det så här i boken, där man på nåt sätt "är" huvudkaraktären Jane, en svart tjej. Det blev mer personligt på det sättet, vilket jag som vit aldrig kommer att uppleva i vardagen. En mycket bra och underhållande bok full av spänning, intriger och twistar man inte riktigt hade räknat med.

 

Mitt favoritcitat ur boken:

 

"Me, go to that university lecture?" I snort and shake my head. "I ain't about that. What do I care what some trumped-up rich white man thinks about how the dead rose up? He probably ain't never even seen them out there shambling about. You know how it works. He lives his life sheltered away behind the walls of the city while us poor Negroes go out and kill the dead".
- Sid 12.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 💥        💥        💥        💥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Story: Jane McKeene was born two day before the dead came to life again. It began with the dead soldiers from the battle of Gettysburg and soon the living dead spread to all of the US. The northern and southern states stopped fighting each other and joined together to fight this new enemy. Despite this huge change much didn't change for the common people, especially not for black people or the native americans. Instead of being used as slaves (which was now illegal) they are forced to fight the living dead. From young years they are taken from their homes and sent to "battle schools", where they are taught how to fight. They will eventually be sent out to kill the living dead or to become bodyguards for rich ladies. All Jane wants is to get home to Rose Hill but destiny doesn't seem to be on her side...

 

My opinion of the book: This was a very special and interesting book to read, to say the least! The author is very skilled at drawing you into the story and breathe life into the US during the 1800's. I liked the character Jane, because she was both stubborn and independant but also a bit tricky. She did a lot of mischiefs and broke all kinds of rules all the time, mostly because they didn't suit her or because she didn't understand their purpose and I see myself in her. Jane is also smart, skilled with weapons and has a moral side to her that spoke to me. It was interesting to get glimpses of how "non white" people were seen back in the days. Even if you know that it occurred then and still do to this day, it was a different experience meeting it in the book, where you kind of "are" the main character Jane, a black girl. It became more personal that way, which I as a white person will never experience in my daily life. This was a very good and entertaining book full of suspense, intrigues and twists you never knew was coming.

 

My favorite quote from the book: 

"Me, go to that university lecture?" I snort and shake my head. "I ain't about that. What do I care what some trumped-up rich white man thinks about how the dead rose up? He probably ain't never even seen them out there shambling about. You know how it works. He lives his life sheltered away behind the walls of the city while us poor Negroes go out and kill the dead".
- Page 12.

The Heart of Hell

Serie/Series: Ja, del 2/Yes, part 2.
Författare/Author: Wayne Barlowe.
Genre: Skräck/horror, fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 316.

(English below)

Obs! Potentiella spoilers nedan!

Handling: Lilith och Eligor är kvar i Adamantinarx efter det stora kriget och Lord Sargatanas uppstigning. Helvetets själar har blivit frigivna, i alla fall i de städer som allierade sig med Saragatanas och nu jobbar de sida vid sida med demonerna för att bygga upp sina städer igen. Hannibal som ledde den stora själaarmén har förvandlats till något annat, något onormalt och Lilith ger sig ut i ödemarken för att hitta något som kan bota honom. Samtidigt har Eligor fått i uppgift att frige en själ som levt som slav under flera hundra år. Hon heter Boudica och var en gång en känd keltisk drottning och general. Nu vill hon bara hitta sina döttrar, men det blir lättare sagt än gjort. Hon kidnappas nämligen av Helvetets ursprungsbefolkning, the Salamandrines.

Mitt i allt detta uppstår ett ännu större hot. Något vilar under Helvetets köttiga mark, någon forntida varelse med en enorm kraft, vars mål är att utrota både demoner och själar från Helvetet och återställa det till vad det en gång var, före det stora Fallet.


Min åsikt om boken: Jag älskade verkligen första boken "God's Demon", även om det tog ett tag att vänja sig vid det högtravande språket, men när det väl var gjort flöt allt på riktigt bra. Jag upplever att språket i den här boken är lite enklare, eller så vande jag mig snabbare men det var inte alls lika högtravande. Det är inte så jättemycket dialoger utan en hel del text, men det störde mig inte för allt var så intressant. Helvetet som målas upp i boken är som en helt egen värld. Barlowe har verkligen lyckats skapa ett helt nytt helvete utan de vanliga lågorna, lavabaden och liknande. Det här är nåt helt annat, men fortfarande läskigt. Det är inte en plats man vill befinna sig på.
Jag gillar dessutom karaktären Lilith. Jag vet inte riktigt vad det är med henne som lockar mig så, men jag gillar henne. Hon går sin egen väg och är inte rädd för att ta i där det behövs. Måste hon hugga av ett par huvuden för att klara sig så gör hon det, men inte i onödan. Jag gillar också Boudica. Det var en mångfasetterad karaktär som var intressant att få följa, speciellt hos Salamandrinerna, Helvetets ursprungsbefolkning. Allt i boken kändes genomtänkt och följer en röd tråd. Väldigt bra bok! Jag hoppas verkligen att det kommer en 3:a snart, för jag vill bara ha mer!


Mitt favoritcitat från boken:

"The twisted and cleft bodies of souls lay amidst the ashes and broken remnants of demons and he trampled both underfoot withot a second glance. When he felt something alive beneath his horny clawed foot he pressed all the harder until it gave way with a crack or a scream."

- Sid 298.

💥         💥         💥         💥

Warning! Potential spoilers below!

Story: Lilith and Eligor are left in Adamantinarx after the great war and Lord Sargatanas ascenension. The souls of Hell has been freed, at least in the cities that allied themselves with Sargatanas and now they work side by side with the demons to rebuild their cities. Hannibal who lead the great soul army has changed to something else, something unnatural and Lilith heads out to the wastelands to find something that might cure him. At the same time Eligor frees a soul who's lived as a slave for many centuries. Her name is Boudica and was onces a known celtic queen and general. Now she wants to find her daughters, but it's easier said than done. She's kidnapped by Hell's native people, the Salamandrines.

In the midst of all of this there's a greater threat. Something lies in wait under the fleshy ground of Hell. Some ancient being with enormous power, who's goal is to erradicate both demons and souls from Hell and restore it to what it once was, before the great Fall.


My opinion of the book: I loved the first book "God's Demon", even if it took some time to get used to the a bit stilted language in the book, but when I got over that everything went smooth. I thought the stilted way of speaking in this book was way less than the first one, or I got used to it a lot faster but it was easier to get into faster. It's not that many dialogues in these books but I don't mind because everything was interesting. Hell in these books is like nothing else, it's its own world. Barlowe has managed to create a Hell beyond the usual flames and lava pits and such. This is something completely different, but still creepy. It's not a place where you want to be. I liked the character Lilith. I don't know what it is with her that I like, I just do. She goes her own way and is not afraid to dig in where it is needed. If she must sever some heads to get by then so be it, but not in vain. I also liked Boudica. That was a multifaceted character that was interesting to follow, especially with the Salamandrine people, the natives of Hell. Everything in the book felt well thought through and followed a red thread. A very good book! I really hope there will be a third book soon, because I want more!


My favorite quote from the book:

"The twisted and cleft bodies of souls lay amidst the ashes and broken remnants of demons and he trampled both underfoot withot a second glance. When he felt something alive beneath his horny clawed foot he pressed all the harder until it gave way with a crack or a scream."

- Page 298.

God's Demon

Serie/Series: Ja, del 1/Yes, part 1.
Författare/Author: Wayne Barlowe.
Genre: Fantasy, skräck/horror.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 352.

(English below)


Handling: Lord Sargatanas var en av de serafimer som föll ner till Helvetet tillsammans med Lucifer efter upproret i Himlen. Men till skillnad från de andra demonledarna är han inte ond eller speciellt förtjust i att tortera och plåga mänskliga själar. Han har svårt att glömma sitt tidigare liv i ljuset och vägrar tro att det inte finns ett sätt för honom att återvända, trots att han befinner sig i Helvetet sen flera tusen år tillbaka. Han vill återvända till ljuset och tänker göra allt för att nå dit, vilket leder till flera brutala strider med andra demonledare i Helvetet. Men är det rätt väg att gå?


Min åsikt om boken: Detta är en väldigt speciell bok av flera orsaker. Språket är rätt högtravande och det tog lite tid för mig att komma in i det. Dock känns det, så här efteråt, helt otänkbart med ett enklare språk med tanke på vad boken avhandlar. När man har vant sig känns det trovärdigt, att det är så man hade pratat och betett sig, för det är ju trots allt Helvetet med dess "fina" och depraverade herrar. Det som var lite jobbigt var allt berättande, det var inte mycket dialoger så blev väldigt mycket text sida upp och ner. Texten är rätt liten så sidorna är fullproppade med text. Ibland flög jag liksom iväg i huvudet när jag läste, för det blev för mycket beskrivningar av omgivningen, kläder, byggnader och så vidare. För mycket detaljer som inte var avgörande för berättelsen i sig. Men det där är ju en smaksak.
Boken är dock väldigt intressant! Karaktärerna är skickligt porträtterade. Man känner verkligen sympati för ena sidan och äckel för den andra. Motståndarna är verkligen genomonda och riktigt vidriga medan den andra sidan känns sorgsna och sympatiska. Överlag gillade jag boken, det var verkligen som att befinna sig i en annan värld och Helvetet i sig var originellt beskrivet och uppbyggt. Det var inte alls det här typiska Helvetet med eld och lava där själar plågas i all evighet. En mycket bra bok!

Vill man veta mer om författaren eller hans böcker så kan man kolla in hans sida: https://waynebarlowe.com/artwork/hell/
Där finns även tavlor på karaktärer från böckerna som han själv har målat. Han har nämligen inte bara skrivit den här boken utan även gjort omslaget (som för övrigt är sjukt snyggt!).


Mitt favoritcitat ur boken:

"She had many names to many peoples, but with the passage of eons she had come to think of herself as Lilith. Especially because her lord had difficulty enunciating it. A tiny victory, perhaps, but even the smallest gesture helped her swallow her unending disgust with finding herself bound for eternity to the Fly."
- Sid 37.

💥        💥        💥        💥

Story: Lord Sargatanas was one of the seraphims that fell down to Hell together with Lucifer after the uprising in Heaven. But unlike the other demon leaders he's not evil or fond of torturing and tormenting human souls. He can't really forget his earlier life in the light and refuses to believe that there's no way for him to return, even though he's been in Hell for thousands of years. He wants to return and will do anything to get there, which leads to several brutal battles with other demon leaders in Hell. But is it the right way to go?


My opinion of the book: This is a very special book for several reasons. It's written in a pretty high-sounding way and that took some time to get used to. It does, however, feel unthinkable for it to have been written in a more common form of english considering what it's about. When I got used to it it felt very believable, like that's how they would have been speaking and acting in Hell with all it's "fine" and depraved gentlemen. Something that was a bit hard to get used to was the narration or descriptions, there wasn't many dialogues so there was a lot of text page up and down. The text is pretty small as well so the pages were crammed with text. Sometimes I spaced out while reading because there was a lot of descriptions of the environment, clothes, buildings and so on. Too many details that weren't that important for the story in itself. But that's a matter of taste.
The book is very interesting though! The characters are skillfully portrayed. You really feel sympathy for one side and disgust for the other. The opponents are really vile and disgusting while the other one feels more sorrowful and sympathetic. Overall I really liked the book, it was like being in another world and Hell was very original with its environment. Not at all the typical Hell with fire and lava where souls where tormented for ever. A very good book!

If you'd like to know more about the author or is books, you should check out his site:
 https://waynebarlowe.com/artwork/hell/
 There you can also see his paintings of characters from the books that he made himself. He didn't only write this book but also made the book cover (which is beyond amazing!).


My favorite quote from the book:

"She had many names to many peoples, but with the passage of eons she had come to think of herself as Lilith. Especially because her lord had difficulty enunciating it. A tiny victory, perhaps, but even the smallest gesture helped her swallow her unending disgust with finding herself bound for eternity to the Fly."- Page 37

The Twisted Tree

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Rachel Burge.
Genre: Skräckfantasy/ Horror fantasy, Övernaturligt/Paranormal.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 242.

(English below)


Handling: Martha är på rymmen. Efter hennes olycka, då hon förlorade synen på ena ögat, har inget varit sig likt. Hon vågar inte lämna sitt hem på grund av vad människor ska säga om hennes "nya" utseende och hon har också nyligen upptäckt att hon kan läsa av människor genom att röra vid deras kläder, något som har skrämt livet ur henne. Martha har skrivit brev efter brev till sin mormor som bor i Norge men inte fått något svar, så nu har hon bestämt sig för att åka dit.

När Martha kommer fram till mormors hus långt ute i ödemarken är någon hemma, men det är inte mormor... På nätterna verkar det också som att något väsen/monster är ute och härjar i skogen runt om stugan. Allt eftersom uppdagas den hemska sanningen och Martha har ett stort beslut att fatta. Ska hon axla rollen som Ödesgudinnorna har gett henne eller kommer hon att gå under?


Min åsikt om boken: Den här boken överraskade mig på många sätt. Baksidetexten säger inget om nordisk mytologi eller blodtörstande väsen som jagar folk och fä i skogarna, så när jag väl läste boken blev jag glatt överraskad! Jag blev också glad över att boken inte är sådär typiskt dålig B-skräckis utan mer åt det lite rysliga hållet. Man kan liksom känna hur skrämmande det är där ute i vildmarken när något ylar precis utanför dörren och springer runt på ens tak, utan att det blir överdrivet. Jag gillade också att boken hela tiden förde handlingen framåt och höll en jämn takt utan att det någonsin blev långtråkigt eller upprepande. Det kom nya saker hela tiden, men utan att för den delen bli förvirrande. En mycket bra och fin balansgång! Tyckte väldigt mycket om den här boken och kan verkligen tipsa er om den! Riktigt, riktigt bra faktiskt. Så läs den!


Mitt favoritcitat från boken:

"He frowns, then adds,
'The dark mother goddess, to whose cold embrace we must all return.
It's said that when you die, Hel forces you to look at yourself"."
- Sid 103.

💥    💥    💥    💥

Story: Martha is on the run. After her accident, where she lost her sight in one eye, nothing's been the same. She doesn't dare to leave her home because of the fear of what other people might think about her "new! look and she has recently discovered that she can read people by touching their clothes, something that scares her alot. Martha has been writing letters to her grandmother, who lives in Norway, but without receiving any answers, so she decides to go there.

When Martha arrives at her grandmother's cabin far out on the wasteland someone's home, but it's not her grandmother... During the nights it seems like a creature/monster is out and about in the woods around the cabin. As time passes, the horrible truth is exposed and Martha has a big decision to make. Will she accept the roll the goddesses of fate has given her or will she perish?



My opinion of the book: This book suprised me in many ways. The summary doesn't mention anything about norse mythology or bloodthirsty creatures hunting people and animals in the woods, so when I read the book I was pleasently surprised! I was also glad that the book isn't typically B horror-ish. It's instead more towards being a bit creepy than frightening. You could almost feel the horror if being stuck in the wasteland with something howling outside your door and running around on your roof, without it being exaggerated. I also liked that the book kept the story going all the time in a consistent pace without it ever being boring or repetitive. The were new stuff all the time, but it never got confusing. A very nice and well thought through balancing act. I really liked this book and I recommend it to you! It was really, really good so read it!
 


My favorite quote from the book:

"He frowns, then adds,
'The dark mother goddess, to whose cold embrace we must all return.
It's said that when you die, Hel forces you to look at yourself"."
- Page 103.