Near the Bone

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Christina Henry.
Genre: Skräck/horror, spänning/suspense.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 363.

(English below)

Handling: Mattie bor i en enslig stuga uppe på ett berg tillsammans med William. Hon kan inte minnas ett liv innan dess. Varje dag måste hon se till att inte göra William arg eller upprörd.
En dag upptäcker hon ett stympat rävlik i skogen och hon inser att de inte är ensamma längre. Något gömmer sig bland träden och konstiga skrik hörs om nätterna. Något stort med vassa tänder och klor.
Plötsligt dyker tre vandrare upp på berget för att leta efter den här varelsen och Mattie vet att allt kommer att sluta väldigt dåligt. Deras närvaro kommer att göra William väldigt arg och hemska saker händer när han är arg.

Min åsikt om boken: Det här var som en rätt bra skräckfilm faktiskt. Det är mycket som inte stämmer, mer än det man ser på ytan. Först tror man att det handlar om Mattie och varelsen men sedan inser man att det är något konstigt med William också. Jag tycker att karaktärerna var väldigt bra gestaltade för jag hatade William så jäkla mycket. Jag ville bara att han skulle plågas och dö en långsam död i princip. Mattie tycker jag också var bra gestaltad, men stundtals var hennes tankegångar lite för upprepande. Det blev lite tjatigt emellanåt, men samtidigt kan jag förstå det pga hennes bakgrund och tillvaro.
Överlag var boken väldigt spännande. Den är både fartfylld och stillsam på samma gång, vilket man bara kan förstå om man läser den. Varelsen i skogen ger en extra dimension till handlingen men jag hade velat få veta vad det var! Och slutet var extremt abrupt. Det tyckte jag var lite antiklimatiskt, speciellt efter den uppbyggda spänningen. Jag gillar inte tvära slut, jag vill få följa med i själva upplösningen för att kunna pusta ut och känna att det ordnade sig till sist ändå. Men så blev det inte. Christina Henry är bra på att skriva om människors mörka sidor och skyggar inte för att ta till äckliga/blodiga saker, något jag faktiskt uppskattar. Det känns mer realistiskt då. Dock är hon också bra på att inte överdriva det, för det är inte heller trevligt. En mycket bra bok och författare!

I betyg får boken 4 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"This time she heard the sound of its claws against the snow for just a half
second beforeit, too, paused.
It's stalking me.
Panic bloomed inside her. Sweat trickled over her ears.
It's stalking me. It's playing with me.
Mattie had no doubt that an animal that large could kill ger with one disinterested swipe.
It had no need to hunt her.
Unless it wants me to be afraid first.
But it was impossible that an animal would think like that,
or that an animal could really even think."
- Sid 86

💥         💥          💥        💥

Story: Mattie can't remember a time before she and William lived alone on a mountain together. She must never make him upset. But when Mattie discovers a mutilated body of a fox in the woods, she realizes that they're not alone after all.
There's something in the woods that wasn't there before, something that makes strange cries in the night, something with sharp teeth and claws.
When three strangers appears on the mountaintop looking for the creature in the woods, Mattie knows their presence will anger William. Terrible things happen when William is angry.

My opnion about the book: This was like a good horror movie actually. There's a lot that doesn't add up than what you first thought. You think it's about Mattie and the creature but then you realise that there's something strange with William as well. I think the characters are well portrayed because I hated William so much. I just wanted him to suffer and die a slow death. Mattie was also well portrayed but at times her thinking were a bit repetetive. It became nagging at times, but at the same time I can understand why considering her background and her life.
Overall the book was very suspenseful. It's both fast-paced and sedated, which you only can understand if you read it. The creature in the woods gives an extra dimension to the plot but I would have liked to know what it was! And the ending was too abrupt. I thought it was a bit anticlimatic, especially after all the suspense being built up. I don't like abrupt endings, because I want to follow it all the way through and feel like it all went well despite everything. But nope, not this time. Christina Henry is really good at writing about the dark side of people and does not shy away from adding disgusting/bloody things, something I appreciate. It feels more realistic that way. But she is also very good at not exaggerating it too, because that's not very pleasent either. A very good book and author!

I give it 4 of 5💀

My favorite quote from the book:

"This time she heard the sound of its claws against the snow for just a half
second beforeit, too, paused.
It's stalking me.
Panic bloomed inside her. Sweat trickled over her ears.
It's stalking me. It's playing with me.
Mattie had no doubt that an animal that large could kill ger with one disinterested swipe.
It had no need to hunt her.
Unless it wants me to be afraid first.
But it was impossible that an animal would think like that,
or that an animal could really even think."
- Page 86