The Maleficent Seven

Serie/Series: Nej/No (dock lite osäkert/a bit unsure though).
Författare/Author: Cameron Johnston.
Genre: Fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 416.

(English below)

Handling: För 40 år sedan lämnade Black Herran sin blodtörstiga armé på randen till den sista segern. Hon lämnade allt bakom sig och försvann. Nu härjar en ny religion i riket Essoran, städer och byar krossas av dess kraft, oförberedda och oförmögna till att slåss. Undergången verkar vara nära.
Men Black Herran har gett sig fan på att inte gå samma öde till mötes och därför måste hon ena sina gamla kaptener igen: en vampyr, en nekromancer, en orchövding, en krigsgud, en galen alkemist och en piratdrottning. Kan hon ena dem trots deras rivalitet? Kan de glömma hennes svek? Är dessa sju skurkar nog för att besegra en hel armé av fanatiker inställda på total erövring?

Min åsikt om boken: Oj oj, det här kan vara årets bok för min del! Den hade verkligen allt: humor, spänning, intressanta karaktärer, twister och oförutsedda inslag. Vid första anblicken är den som vilken fantasybok som helst: den klassiska kampen mellan det goda och det onda, ljus VS mörker. Men snart inser man att nåt inte riktigt är som det brukar. Det är nämligen det onda som är goda och tvärtom. Skurkarna är de som nu är hjältar och står upp mot förtryck och onödigt lidande. Det tyckte jag var ett roligt och uppfriskande perspektiv att få ta det av. Karaktärerna är verkligen klassiska skurkar, men har ändå goda sidor. Här hade jag väl kunnat breda ut mig angående samhällets förvrängda syn på skurkar och "bad guys" (att de är genomonda och dåliga utan några som helst positiva sidor. Men även Hitler var älskad, trots allt hemskt han gjorde). Det där svartvita synsättet som gör folk naiva och chockade när de upptäcker att någon de känner har gjort nåt dåligt. Världen och det mänskliga psyket funkar inte så. Men jag ska inte djupdyka ner i det, för det är en helt annan diskussion egentligen. 

Hur som, karaktärerna porträtteras på ett bra och skickligt sätt. Man vet direkt ur vems perspektiv man läser utifrån hur just den karaktären tänker, talar och för sig. Jag älskar att få ta del av skurkarnas innerst och alla deras konster i de mörka konsterna. Det är så annorlunda och uppfriskande jämfört med klassiska fantasyböcker om just det goda och det onda. Humorn är klockren. Gillar man inte galghumor och svordomar så lär man nog inte tycka om den här boken, men jag lever för sånt, haha. Den innehåller även hel del blod och anatomiska delar, så är man känslig för sånt ska man nog undvika att läsa den. För mig var det här en underbar läsning och en sjujäklans resa! Jag blev dessutom golvad av slutet, det var inte alls förväntat men jag hoppas verkligen att det kommer en fortsättning, för jag vill veta mer! Jag har googlat och försökt hitta tecken på en fortsättning, men inte hittat nåt så vi får väl se. 

Vill man läsa om ett gäng skurkar med skruvad humor och mörk magi ska man definitivt plocka upp den här boken. Den är så läsvärd!

I betyg får den 4.5 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

Lorimer sighed. "I think we misunderstand the orc, Maeven". He bowed to the orcish chieftan. "I.."
"Do you wish your head removed?" Amogg asked, lifting her axe. "I will be pleased to take it, unnatural creature".
He swiftly straightened. "Ah, I see. A bow is a sign or respect in many human cultures. As a leader of my people of Fade's Reach I greet you as a leader of the Hadakk".
She grunted and lowered her weapon. "Stupid to offer head to an axe. Humans are strange, but I understand".
- Sid 119

 

The little girl stepped forwars and handed Lorimer a bucket and a filthy old rag.
"What is this for, child?" he demanded.
The girl steepled her fingers in prayer and grinned. "For toileting. The god of courage says you are full of shit".
- Sid 406.

💥        💥        💥        💥

Story: 40 years ago Black Herran left her bloodthirsty army on the brink of the final victory. She left everything behing and disappeared. Now a new religion is spreading through Essoran, cities and villages are crushed by its force, unprepared and unable to fight. The end seems near.
But Black Herran refuses to meet that end and therefore must gather her old captains again: a vampyre, a necromancer, an orc cheiftain, a war-god, a mad alchemist and a pirate queen. Can she unite them despite their rivalries? Can they forget her betrayal? Are these seven legendary villains even enough to defeat an army of fantatics hell-bent on conquest?

My opinion about the book: Wow, this might be the book of the year for me! It had it all: humor, suspense, interesting characters, twists and unforseen events. At first glance it seems to be like every other fantasy book: the classic battle between good and evil, light and darkness. But soon you realise that its not quite what you first thought. It's namely the bad guys who's the good ones and vice versa. The villains are now heros and fights against oppression and unnecessary suffering. I thought that was a fun and refreshing perspective to take part of. The characters are really classic villains but still have good sides. I could probably talk in depth about our society's deranged view on villains and "bad guys" (that they are evil all the way through and bad without any positive sides. But even Hitler was loved, despite the horrible things he did). That black and white view is what makes people naive and chocked when they discover that someone they know has doen something bad. The world and the human psyche doesn't work like that. But I wont go in depth into that, because that's a discussion for another time.

Anyway, the characters are portrayed in a good and skillful way. You know right away who's perspective you're reading from based on how that character thinks, talks and acts. I loved partaking in the villains inner most being and all their dark arts. It's so different and refreshing compared to classical fantasy books about the good and the bad. The humor is awesome. If you don't like dark humor and cusswords then you might not like this book, but I live for that, haha. It also contains a lot of blood and anatomical parts, so if you're sensitive of that you might want to avoid reading it. For me it was a lovely read and a hell of a journey! I was also floored by the end, it was not what I expected men I really hope there will be a continuation, because I want more! I have googled it and tried to find signs of a sequel but haven't found anything so we'll see.

If you want to read about a bunch of villains with wacky humor and dark magic you should definitely pick up this book. It's worth a read!

I give it 4.5 of 5💀

My favorite quote from the book:

Lorimer sighed. "I think we misunderstand the orc, Maeven". He bowed to the orcish chieftan. "I.."
"Do you wish your head removed?" Amogg asked, lifting her axe. "I will be pleased to take it, unnatural creature".
He swiftly straightened. "Ah, I see. A bow is a sign or respect in many human cultures. As a leader of my people of Fade's Reach I greet you as a leader of the Hadakk".
She grunted and lowered her weapon. "Stupid to offer head to an axe. Humans are strange, but I understand".
- Page 119

The little girl stepped forwars and handed Lorimer a bucket and a filthy old rag.
"What is this for, child?" he demanded.
The girl steepled her fingers in prayer and grinned. "For toileting. The god of courage says you are full of shit".
- Page 406.

6 noveller från Seraf Förlag.

Nu har jag äntligen fått tummen ur och läst de 6 noveller som jag köpte från Seraf Förlag i augusti/september. Som ni vet är jag ju lite skeptisk till noveller på grund av att de är så korta. Jag tycker det är svårt att hinna skapa ett band till karaktärerna på så få sidor, men å andra sidan stöter man aldrig på långdragna och tråkiga detaljer, för det finns liksom ingen plats för det i noveller. På så sätt är de ju bra!

Lite kort om novellerna:
Midvinterköld av Alicia Ekström handlar om Elsa vars by blir terroriserat av Gammelfolket. De styrs av kung Vinter och varje julaftonsnatt kommer de för att hämta guld på spiselkransarna. De som inte kan betala för sig får istället sätta livet till. Elsa har själv upplevt hur onda de är, då de tog hennes föräldrar en natt och lämnade Elsa och hennes bror föräldralösa.
En julaftonsnatt bestämmer sig Elsa för att slå tillbaka. Hon ska döda kung Vinter om det så är det sista hon gör. Med sin fars gevär stadig i händerna väntar hon på hustaket tills hon ser skuggorna som tar sig nedför himlen och närmare skorstenen. Hon är redo. Nu ska vintern äntligen ta slut.

En andra chans av Emilie Beijer handlar om Miriam som är med om en bilolycka. Det sista hon minns är kraschen och vad hon önskade precis innan sin död. När hon sedan vaknar upp i en kropp som inte är hennes och i en värld annorlunda från den hon lämnat, inser hon att hon fått en andra chans.
Men tillvaron är långt ifrån idyllisk. Det är en värld där kungliga och de med makt lever i välstånd högt ovan marken, medan de på de lägre nivåerna kämpar om överlevnad. Kan hon skapa sig ett nytt liv och en ny framtid? Inte enbart för sig själv utan för dem alla?

Helaren (Transcendent del 2) av Madelene Lundvall handlar om Erica som försöker gå vidare i livet efter den tragiska bilolycka som tog sambons liv. Men hon kan inte glömma synen hon hade efter kraschen. Ett landskap av eld och aska och ljudet av sambons förtvivlade skrik. Veckor senare är det nu något som bevakar henne och sonen, hon känner sig förföljd och iakttagen. Var synen en dröm eller verklighet?

Där solen möter månen av Caroline Hurtig handlar om Nandina av dagen som är en solkrigare. Varje skymning och gryning förväntas hon slåss mot nattens krigare så att ljuset varar längre än mörkret under dygnets timmar. Men Nandina har en hemlighet, hon avskyr inte natten som sina fränder. Som barn beundrade hon den och älskade en pojke av natten. En pojke med månljus i sina ögon och stjärnglans i sitt leende. Trots att han svek henne kan hon inte glömma honom. Men kommer de nånsin att mötas igen?

Levande död av Gabriella P. Kjeilen handlar om ett Sverige i krig och experiment som utförs i ett försök att skapa starkare soldater som kan beskydda landet. Men vad händer när människorna skapar en ras starkare än sig själva?

Utsidan av Jennifer Johansson handlar om den virtuella världen Mediora, där Johan kan vara sig själv. Där han inte är Moa längre. Istället är han den person på utsidan som han vet att han är på insidan. En dag springer han in i en kvinna, den vackraste han någonsin sett. Hon påstår att de redan känner varandra och att Johan har varit saknad i flera år.

Jag måste säga att varje novell höll en väldigt hög standard och var så kul att läsa, just för att de var så annorlunda och originella. De var alla riktigt bra, men sen finns det ju alltid några som faller en mer i smaken av någon anledning. För mig var det Midvinterköld, Helaren och Där solen möter månen. Den första var så annorlunda, vilket jag tyckte var riktigt roligt. Man tänker ju inte på onda varelser som tar folks liv mitt under julen. Den andra var intressant just för att det handlade om änglar, demoner, helvetet, himlen och nefilim. Jag har alltid dragits till det. Den tredje var bra för språket var så tilldragande och vackert. När jag läste den tänkte jag "Men varför har ingen kommit på det här förut?". Idén var så fantastisk och originell! Jag önskar dock att allihopa hade blivit till ordentliga böcker, för världarna och historierna var riktigt spännande. Det känns som att det finns mycket mer att berätta.

Hur som, en bra upplevelse av 6 st fantasifulla och originella noveller. Kan verkligen rekommendera dem, de är så läsvärda!

Vad tycker ni om noveller? Har ni några favoriter?

Hollow

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Brian Catling.
Genre: Fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 254.

(English below)

Handling: Efter att kyrkans heliga Orakel plötsligt dött sprids galenskap i världen. Onda krafter lamslår landsbygden och gränsen mellan liv och död suddas ut. Samtidigt sker mystiska saker: en ung munk får visioner och förlorar sin röst, en underjordisk revolution börjar i en liten by och Barry Follett, en legosoldat, leder sitt gäng av marodörer över svår terräng full av jättar och farliga sirener för att leverera det enda som kan skapa ordning i världen.

Min åsikt om boken: Jag visste redan när jag köpte boken att den skulle vara udda men jag visste inte om det var på ett bra eller dåligt sätt. På grund av det högtravande språket har det tagit lite tid för mig att läsa ut den men rent spontant så kan jag ju säga att baksidetexten inte stämmer väl överens med handlingen. Det var inte mycket galenskap, jättar eller sirener med i boken. Gränsen mellan liv och död märktes knappt och den där "revolutionen" var knappt värdig namnet. Jag gillade atmosfären i boken på grund av att det var skitigt, mörkt och för att man fick möta konstiga varelser men jag förstår inte poängen med boken. Vad var syftet med den? Ingen aning! Jag förstod inte heller poängen med karaktären Meg. Varför var hon ens med? Hon tillförde knappt nånting. Jag fattade inte heller munkarnas syfte (utöver det här med oraklet) eller "the Gland" som låg bakom klostret. Marodörerna pratade på ett speciellt sätt som ingen annan gjorde, vilket också kändes... omotiverat. Slutet och crescendot var i princip obefintligt. Boken var inte jättedålig men den var definitivt inte bra heller, så ganska medelmåttig. Det känns som att boken är full av tomma ord utan betydelse. Den förmedlar liksom ingenting. En jätteknepig bok med andra ord.

I betyg får den 2 av 5💀

My favorite quote from the book:

"As the old monk spoke, the view unzipped into growing focus and accumulating detail, revealing a great battle, where thousands of bodies clashed in ferocious turmoil. Grim reaper armies struggled against citizens of the undead, or those who did not know which they were. The volume increased as the scene became clearer. Dominic watched the grinning skeletons hack apart men, women and children. They fell, rolled over, and were frozen stiff for a moment, before struggling to their knees, dragging their separated parts together, and rising to fight again."
- Sid 13-14.

💥        💥       💥       💥

Story: After the sudden death of the High Church's sacred Oracle, the world spirals deeper into bedlam. Evil forces envelop the countryside, the line between life and the afterlife begins to blur, and a series of strange mysteries unfolds: a young monk has ecstatic visions and loses his ability to speak; an underground revolution is sparked in a small village, with a woman called Dull Gret at the helm; and Barry Follett, a mercenary, leads his gang of marauders across treacherous terrain filled with giants and dangerous sirens to deliver the one thing that can restore order to the divine landscape.

My opinion about the book: I knew when I bought the book that it was going to be good, I just didn't know if it was going to be weird in a good or a bad way. Because of the stilted way it's written on it took me a while to read and I can say that the text on the back (the summary) is not accurate with the plot. There weren't that much crazy stuff, giants and sirens. The line between life and death was barely noticeable and that "revolution" was not worthy the be called that. I liked the atmosphere in the book because it's gritty, filthy and you got to meet weird creatures but I just don't get the point with the book. What was the purpose with it? I have no idea! I don't understand the point with the character Meg. Why was she even there? She hardly did anything. I don't get the monks' purpose either (besdes the stuff with the oracle) or "the Gland" behind the monastery. The marauders' spoke in a very particular way that no one else did, which really felt... unmotivated. The ending and the crescendo was pretty much non-existent. The book was not really bad but was definitely not great either, just average. It feels like the book is full of empty words without meaning. It just doesn't convey anything. A really weird book in other words.

I give it 2 of 5💀

My favorite quote from the book:

"As the old monk spoke, the view unzipped into growing focus and accumulating detail, revealing a great battle, where thousands of bodies clashed in ferocious turmoil. Grim reaper armies struggled against citizens of the undead, or those who did not know which they were. The volume increased as the scene became clearer. Dominic watched the grinning skeletons hack apart men, women and children. They fell, rolled over, and were frozen stiff for a moment, before struggling to their knees, dragging their separated parts together, and rising to fight again."
- Page 13-14.

Alla lästa böcker i oktober/All the books I read in October

(English below)

Dags för ännu en summering av föregående läsmånad. Det känns som att tiden går alldeles för snabbt. Jag gjorde ju nyss en summering... Men jaja.
I oktober läste jag 6 böcker, vilket jag ju brukar landa på. Så det verkar som att lästakten är återställd igen! Vi får väl se om november når upp till det, vilket jag inte tror. Jag spelar den nya expansionen på Animal Crossing och kan spendera timmar på det. Men det är kul så det är värt det.
Det var en bra hög med böcker jag valde ut dock, för det var bara en (Beasts Made of Night) som jag inte gillade speciellt mycket. Övriga var riktigt bra. Rött Uppror var definitivt den bästa!

Hur går det för er med läsningen?

 

It's time for yet another summary of last month's reading. It feels like time flies by really fast. I just recently did a summary... Oh well.
In October I read 6 books, which is pretty standard for me. It seems like my reading picked up after the small slump I had. We'll see if November lives up to that number, but I don't think so. I'm playing the new expansion on Animal Crossing and can spend hours on it. But it's fun so it's worth it.
It was a good pile of books I had picked out though, because I only disliked one of them (Beasts Made of Night). The rest were great. Rött Uppror/Red Rising was definitely the best!

How's your reading going?

Witches Steeped in Gold

Serie/Series: Ja, del 1/Yes, part 1.
Författare/Author: Ciannon Smart.
Genre: YA fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor: 532.

(English below)

Handling: Iraya Adair har spenderat sitt liv i en cell. Hon är arvinge till en störtad dynasti med magiska förmågor och hon lever i exil. Men varje dag för henne närmare mot frihet och hämnd.

Jazmyne Cariot växte upp klädd i guld med stulen magi i sina fingrar. Hon är dotter till den självutnämnda doyennen och hennes existens är ett hot mot hennes mammas styre. Men Jazmyne har inga planer på att dö.

Två svurna fiender allierar sig med varandra för att störta kvinnan som hotar båda deras världar. Men hämnd är en blodig sport och inget är säkert, förutom hur lång både Iraya och Jazmyne kan tänka sig att gå för att nå sitt mål.

Min åsikt om boken: Jag ville så gärna tycka om den här boken men det blev tyvärr inte så. Allt med den är problematiskt, men jag ska ändå försöka förklara vad och varför. För det första är Iraya och Jazmyne i princip samma person. Det känns så i alla fall när man läser boken. Kapitlen varvar mellan dem och det märks ingen skillnad på dem. Har man inte stenkoll vem kapitlet handlar om, så vet man inte ens vem man läser om/som. De saknar djup och känns så himla platta. För det andra tycker jag att språket i sig var konstigt. Det är som att man har suttit med en synonymbok och försökt hitta så många konstiga ord som möjligt för att undvika upprepningar, men istället blev allt väldigt pretentiöst. För det tredje känns både världen i sig och bakgrundshistorien väldigt otydlig. Jag vet inte alls varför Irayas och Jazmynes "ordrar" är så emot varandra. Jag förstår inte heller varför de måste ha guld på sig för att kunna använda magi medan de ibland inte alls verkar behöva det? Väldigt förvirrande. För det fjärde var flera karaktärer helt ologiska i sina handlingar utan förklaring. Handlingen i sig var också extremt seg och jag förstår inte varför boken är så lång? För det femte så allierar sig inte Iraya och Jazmyne direkt heller. De har knappt några dialoger alls med varandra.
Det är väl lite av det jag kommer på just nu som gjorde att boken verkligen inte var i min smak. Jag googlade lite förut för att se vad andra tyckte och jag är inte ensam om de här åsikterna. Jag förstår inte heller varför den anses vara "jamaikansk fantasy" när det enda som står ut är att karaktärerna säger "mon". Annars är det som vilken fantasybok som helst men utspelar sig på en ö. Sticker inte direkt ut nånstans och är rätt klyschig. Dock är det kanske grejen med förfäderna som anses jamaikanskt men det var inte jättetydligt direkt. Jag kan säga att jag höll på att tappa läslusten efter halva boken...

Tyvärr blir det ett ganska lågt betyg, den får inte mer än 1.5 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken: 

"Not the hero my order wished for, but not the villain I thought I needed to become in order to win either. Forged by my past and fortified by my mistakes, I'm something of my own making.
And this empire will tremble with the knowledge that Iraya Adair comes, at last."
- Sid 533.

💥        💥        💥        💥

Story: Iraya Adair has spent her life in a cell. Heir of an overthrown and magically-gifted dynasty, she was exiled from her home on the island nation of Aiyca when she was just a child. But every day brings her closer to freedom - and vengeance. 

Jazmyne Cariot grew up dressed in gold, with stolen magic at her fingertips. Daughter of the self-crowned doyenne, her existence is a threat to her mother's rule. But Jazmyne has no intention of dying to strengthen her mother's power. 

Sworn enemies, the two enter a deadly alliance to take down the woman who threatens both their worlds. But revenge is a bloody pursuit, and nothing is certain - except the lengths Iraya and Jazmyne will go to win this game.

My opinion about the book: I really wanted to like this book but in the end I just couldn't. Everything with it is problematic, but I'll try to explain what and why. First of all Iraya and Jazmyne is pretty much the same person. Atleast that's what it feels like reading the book. The chapters alternates between them and there's no difference between them. If you don't keep a very close eye to who the chapter is about you have no idea who you're reading about/as. They have no depth and felt so flat. Second of all I think the writing was weird. It was like the author had a book of synonoms and tried to find the weirdest words as possible to avoid repitition but instead it just made everything pretentious. Third of all the world and the background story felt very unclear. I don't know why Iraya's and Jazmyne's "orders" were so against each other. I don't understand why they must have gold on them to use magic either, while others could use magic without it? Very confusing. Fourth of all there were several characters that were so illogical with their actions for no reason. The plot itself was so slow and I don't understand why the book is so long? Fifth of all, Iraya and Jazmyne doesn't really become allies. They barely have any dialogues with each other.
That's what I can come up with right know that made the book not my cup of tea. I googled it before to see what others thought about it and I'm not the only one with these opinions. I don't get why it's called a "jamaican fantasy" when the only thing that stands out is that the characters say "mon". Otherwise it's like every other fantasy book but takes place on an island. Doesn't stand out at all and is pretty cliché. Maybe it's the things with the ancestors that can be regarded as jamaican but it's not obvious. I almost ended up in a sleading slump after half the book...

I give the book 1.5 of 5💀

 
My favorite quote from the book:

"Not the hero my order wished for, but not the villain I thought I needed to become in order to win either. Forged by my past and fortified by my mistakes, I'm something of my own making.
And this empire will tremble with the knowledge that Iraya Adair comes, at last."
- Page 533.

DNF - Did not finish

(English below)

Det är väldigt sällan jag inte läser klart böcker. När jag läser faktaböcker t.ex. brukar jag varva med en skönlitterär bok, just för att det inte ska bli för mycket i huvudet för en med all fakta. Det brukar funka bra. Men den här gången funkade det inte alls.
Jag började läsa nedanstående bok på semestern i juli och har fortfarande inte läst klart den efter 4 månader. Jag får nog helt enkelt inse att jag aldrig kommer göra det heller. Dick Harrison är dock min favorithistoriker så det känns lite synd. Men just den här boken var för packad med fakta. Det var för mycket namn, årtal och grejer. Jag höll inte reda på nånting, så det gick inte. Å andra sidan borde jag väl ha insett det redan från början med tanke på antalet sidor (den är ju ganska tjock), men så insiktsfull är inte jag! Boken handlar om de kristnas korståg i Jerusalem men också här i Norden och Europa. Det i sig kan vara fascinerande, att få reda på hur man tänkte och kände, men som sagt... för mycket fakta för min hjärna.

Hur gör ni med böcker som inte riktigt faller er i smaken? Läser ni alltid ut dem eller ger ni upp innan dess?

It's not often that I don't finish reading a book. When I read non fiction I usually switch between it and a fiction book, so my brain doesn't overload on all the fact. It usually work very well but not this time.
I started reading the book above on my vaction i july and still haven't finished it after 4 months. I guess I just have to realise that I won't either. Dick Harrison is my favorite historian so it feels a bit sad. But this book was just too packed with facts. Too many names, years and stuff. I just couldn't keep track of anything so I couldn't finish it. On the other hand I probably should have realised that from the beginning considering the amount of pages (it's pretty thick), but I'm not that insightful!
The book is about the christian crusades in Jerusalem but also here in the Nordic countries and Europe. It can be fascinating, to get to know what they thought and felt, but as I said... Just too much facts for my brain.

What do you do with books that's not your cup of tea? Do you always finish them or do you give up before then?

Nytt i hyllan/News on the shelf

(English below)

När jag hade läst klart "Rött Uppror" gick jag direkt till Akademibokhandeln och köpte hem resterande böcker i trilogin. Dessutom köpte jag även första boken på nästa trilogi i samma universum. Så bra tyckte jag att "Rött Uppror" var. Eftersom Akademibokhandeln hade ett erbjudande på 4 för 3 så köpte jag även en bok av Philippa Gregory. Jag har läst flera av hennes böcker tidigare och har tyckt mycket om dem (om jag nu inte blandar ihop henne med nån annan vill säga), så chansade på ännu en bok.

Lite kort om böckerna:

Tidvatten handlar om England under 1600-talet. Det är inbördeskrig mellan kung Karl I och det rebelliska parlamentet. Konflikten sträcker sig till de mest avlägsna delarna av landet, ända till tidvattenområdena i söder.
Alinor kommer från en lång rad av läkekvinnor. I ett sista försök att bryta sig loss från sin våldsamme make står hon en natt under fullmånen på en kyrkogård och väntar på en vålnad som ska uttala orden som befriar henne. Men istället möter hon James, en ung man på rymmen och visar honom vägen genom tidvattenområdets förrädiska landskap. Bortom allt förnuft faller de handlöst för varandra.
I en tid av oro och vidskepelse skapar Alinors kunskaper om läkekonst och örter misstanke hos befolkningen i den lilla byn och hennes skönhet och ambition väcker avund. Snart tar rädslan och avundsjukan över och byborna bestämmer sig för att ta saken i egna händer.

De andra böckerna om Darrow och hans kamp för frihet tänker jag faktiskt inte skriva nåt om, för det är lite spoilervarning på dem. Jag vill egentligen inte ens själv läsa vad som står på baksidan och har man inte läst "Rött Uppror" tidigare men kanske vill göra det, så vill jag definitivt inte spoila nåt.

Har ni läst nån av böckerna nedan?

When I finished reading "Red Rising" I went straight to Akademibokhandeln and bought the other two books in that triology. I also bought the first book in the next triology taking place in the same universe. That's how good I thought "Red Rising" was. Since Akademibokhandeln had an offer of 4 books for 3 I also bought a book by Philippa Gregory. I've read many of her previous books and liked  them (unless I've confused her with someone else) so I took a chance on yet another of her books.

A little about the books:

Tidelands is about England during the 1600's. There's civil war between king Charles I and the rebellious Parliment. The conflict reaches even the most remote parts of the country, all the way to the tidelands of the south.
Alinor comes from a long line of wise women. In a last try to break free of her abusive husband she stands under the fullmoon in a graveyard and waits for a ghost to declare her free. But instead she meets James, a young man on the run and shows him the way through the tidelands' treacherous landscape. Beyond all reason they fall for each other. In a time of unrest and superstition Alinor's knowledge of healing and herbs makes the village people suspicious and her beauty and ambition arouses envy. Soon the fear and jealousy takes over and the villagers decides to take matters into their own hands.

I wont write anything more about the other books of Darrow and his fight for freedom, because it's a bit of a spoiler alert on them. I really don't want to read the text on the back myself and if you haven't read "Red Rising" yet but want to, then I could spoil something and I don't want to!

Have you read any of the books above?