Imperium

Serie/Series: Ja, del 1/Yes, part 1.
Författare/Author: Robert Harris.
Genre: Historisk roman/Historical fiction.
Språk/Language: Svenska/Swedish.
Sidor/Pages: 356.

(English below)

Handling: Skrivarslaven Tiro har levt länge tillsammans med Marcus Tullius Cicero och i sin ålderdom bestämmer han sig för att skriva om Ciceros liv och väg in i senaten i antika Rom. Det hela började när en skräckslagen man knackar på hos Cicero och ber om hjälp med ståthållaren över Sicilien. Om Cicero sköter sina kort väl kan det här bli vägen in i maktens centrum. Men han är inte den enda med det målet i sikte, den förmögna Crassus, den sluga Caesar och generalen Pompejus vill alla nå toppen och skyr inga medel. Det gäller att Cicero verkligen håller huvudet på skaft för att inte råka illa ut...

Min åsikt om boken: Jag måste säga att boken var bra mycket bättre än jag först förväntade mig! Jag har läst en av författarens böcker tidigare och tyckte att den var ok. Rätt seg men lite intressant ändå. Så jag hade inga höga förhoppningar när jag plocka upp denna men oj, vad fel jag hade! Handlingen flyter på i ett bra tempo och Cicero är en väldigt intressanta karaktär som aldrig slutar förvåna en. Tiro är också en mycket sympatisk och intelligent person, som faktiskt uppfann snabbskriften (stenografi) och på så sätt gjorde sig själv både oersättlig och odödlig. Han blev till slut en alltiallo och höll sig alltid vid Ciceros sida. Det jag beundrar Cicero mest är hans strävan efter makt utan en hint av korruption. Han vill definitiv förbättra sin egen ställning men är också mån om folket och det krävs en hel del för att stå emot mutor och mer makt, men det gör han. Han har sina principer och han står fast vid dem. Han spelar bara spelet när någon tvingar honom, annars försöker han röra sig runt det. Det lättaste är ju alltid att släppa efter och göra som alla andra, eftersom makt korrumperar. Jag beundrar alltid människor som står fast vid det de tror på! Cicero är också en underdog och jag är väldigt svag för såna personer. Han hade inte någon förmögenhet eller kom från en känd familj. Han fick slåss för varje liten bit, när andra kunde både köpa eller muta sig till samma ställning flera gånger om.
Handlingen är stundtals lite seg med långa monologer och miljöbeskrivningar, men de tillför ändå nånting så jag har inte så mycket emot dem, för resten är så himla spännande. Så fort jag hade läst klart den här började jag direkt på den andra boken, för jag kunde inte släppa varken Tiro eller Cicero!

I betyg får boken 4 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"Att äga makt skänker människan mycket av det goda i livet, men rena händer ingår sällan i gåvan.
Och det är makten och människan som jag vill behandla - det vi på latin kallar imperium - alltså den makt över liv och död som staten förlänar en enskild människa. Hundratals män har eftersträvat denna makt, men Cicero har varit den ende i republikens historia som sökt den utan att äga andra tillgångar än sin egen begåvning. Till skillnad från Metellus och Hortensius kom han inte från någon av aristokratins mäktiga familjer, där åtskilliga ätteleds politiska förtjänster kunde utnyttjas vid valen. Han hade ingen stark här som kunde stå bakom honom, som Pompejus och Caesar hade. Han ägde inte, som Crassus, en ofantlig förmögenhet med vilka han kunde bana sig väg. Allt han hade var sin stämma - och enbart med viljekraft kunde han göra den till den mest ryktbara stämman på jorden."
- Sid 14.

💥        💥       💥        💥

Story: The secretary and slave Tiro has lived a long life with Marcus Tullius Cicero and in his old age he decides to write about the life of Cicero and his way into the senate in ancient Rome. It all started when a terrified man knocks on Cicero's door and asks for help with the governor of Sicily. If Cicero plays his cards right this could be the way into the centre of power. But he's not the only one with this goal, the wealthy Crassus, the cunning Caesar and the general Pompejus all want to reach the top and will stop at nothing to get there. Cicero must keep his wits about him to not end up in danger...

My opinion about the book: I must say that this book was a lot better than I expected! I've read one of the author's books before and thought it was alright. A bit slow but somewhat interesting. So I didn't have high expectations when I picked this book up, but I was so wrong! The story has a really good pace and Cicero is a very interesting character that never ceases to amaze me. Tiro is also a very sympathetic and intelligent person that actually invented shorthand writing (stenography) and by that made himself both irreplaceable and immortal. He eventually became the right hand man for Cicero and was always by his side.
What I admire about Cicero the most is his strive for power without a hint of corruption. He definitely wants to better his own status but also cares for the people and it takes a lot to turn your back on bribes and more power, but he does. He has his principles and he stands by them. He only playes the game when someone forces him, otherwise he tries to move around it.
It's always easier to just let go and do what everyone else does, becuase power corrupts. I always admire people that stand for what they believe in! Cicero is also an underdog and I have a soft spot for those people. He doesn't have money or come from a rich family. He must fight for every single scrap when others can both buy and bribe their way to the same position as him several times over.
The plot is at times a bit tardy with long monologues and descripions of the environment, but they still bring something of value, so I don't mind, because the rest is so darn suspenseful. As soon as I finished this book I immediately began with the second one, because I couldn't let go of Tiro or Cicero!

I give it 4 of 5💀

My favorite quote from the book (my own translation):

"To have power gives man a lot of the goof life, but clean hands is rarely included in the gift.
And it's the power and man I want to discuss - what we in latin call imperium - the power over life and death that the state grants an individual man. Hundreds of men have sought this power, but Cicero is the only one in the history of the republic who sought it without owning anything other than his talent. Unlike Metellus and Hortensius he didn't come from any of the powerful aristocratic families, where several generations of political earnings could be used in the elections. He didn't have a strong army that could stand behing him, like Pompejus and Caesar had. He didn't own, like Crassus, an immense fortune, with which he could make his way. All he had was his voice - and only with willpower could he make it into the the most famous voice on earth."
- Page 14.