Diktatorn/Dictator

Serie/Series: Ja, del 3/Yes, part 3.
Författare/Author: Robert Harris.
Genre: Historisk roman/Historical fiction.
Språk/Language: Svenska/Swedish.
Sidor/Pages: 414.

(English below)

OBS! Potentiella spoilers nedan!

Handling: Cicero lever i exil och måste hela tiden röra sig från plats till plats, då hans fiender jagar honom. Han måste lämna Italien helt och tillsammans med Tiro försöker han överleva så gott det går. Samtidigt har Cicero inte tappat hoppet om att återkomma till både Rom och senaten, så han kämpar vidare. Triumviratet bestående av Caesar, Crassus och Pompejus håller på att bryta samman och det verkar som att Cicero är den enda som ser vad som kan ske i slutändan...

Min åsikt om boken: Nu var det ett par dagar sedan jag läste klart boken, så mina upplevelser är lite vaga men hade ingen tid till att recensera innan jag drog iväg på en liten semesterresa. Hur som helst, Cicero blir lite knäpp under sin exil men ger ändå inte upp om att återgå till sitt gamla liv. Han avskyr verkligen Caesar men när de övriga i triumviratet har gått ur tiden och Caesar har gjort sig till en diktator, måste Cicero krypa till korset och be om nåd. Så länge han inte lägger sig i politiken får han fortsätta som vanligt. Men att hålla sig från politiken är som att ta en fisk ur vatten, så Cicero bryter snart det löftet. Han känns lite gammal och gaggig nu men också ganska självgod, lite som att han är den enda som kan rädda landet. Istället för att kanske pensionera sig och ägna sig åt att skriva böcker så måste han hålla sig vid maktens centrum och det är också därför det slutar som det gör för honom. Det är också därför hans familj slits isär men Cicero verkar antingen inte förstå det eller så bryr han sig inte. Det verkar som att han prioriterar landet före allt annat, förutom sig själv.
Jag tyckte den här boken var lite svagare än de två tidigare, den kändes lite hattig i handlingen men den var inte dålig för det. Tiro är fortfarande en favorit, han är så lojal och ödmjuk så man kan inte göra annat än att gilla honom. Överlag var det här en bra trilogi och jag tyckte att berättelsen om Ciceros liv var väldigt spännande. Är man intresserad av intriger och historia ska man definitivt läsa de här böckerna!

I betyg får boken 3.5 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"Hur enkelt är det inte för alla som inte deltar i det offentliga livet att fnysa föraktfullt åt allt kompromissande som krävs från dem som gör det. Under två år hade Cicero hållit fast vid sina principer och vägrat ansluta sig till den pakt som Caesar, Pompejus och Crassus ingått - triumviratet - för att ta makten över staten. Han hade öppet tagit avstånd från deras kriminella metoder. De hade hämnats genom att göra det möjligt för aristokraten Clodius att väljas till folktribun. När Caesar hade erbjudit sig att göra Cicero till legat i Gallien, vilket skulle ha gjort honom immun mot Clodius angrepp, hade han tackat nej. Han hade inte lust att hamna i Caesars fälla. Priset han fått betala för sin principfasthet hade varit landsförvisning, fattigdom och sorg."
- Sid 44.

 

 

 

💥        💥       💥       💥

 

 

 

 

 Warning! Potential spoilers below!

 

 

 

 

 

Story: Cicero is in exile and must move around from place to place because his enemies har hunting him. He must leave Italy entirely and together with Tiro he tries to survive as well as he can. At the same time Cicero hopes he still can return to both Rome and the senate so he fights on. The Triumvirate consisting of Caesar, Crassus and Pompey is on the brink of ruin and it seems like Cicero is theonly one who sees what it could lead to in the end...

My opinion about the book: I finished this book a couple of days ago so my thoughts are a bit vague but I didn't have any time to review it before I went on a small vacation. Anyway, Cicero goes a bit nuts during his exile but still think he can return to his old life. He really hates Caesar but since the other ones in the triumvirate is gone and Caesar has made himself a dictator, Cicero must crawl back to him and beg for mercy. As long as he doesn't involve himself in the politics he can live as he used to but to keep Cicero out of politics is like keeping a fish out of water, so he soon breaks that promise. He feels a bit old and senile but also a but complacent, like he's the only one who can save the country. Instead of retiring and write his books he just have to be around the centre of power and that's also why it ends the way it does. That's also why his family is torn a part but it seems like Cicero doesn't get it or doesn't care. It seems like he prioritizes the country above all else, except himself.
I thought the book was a bit weaker than the previous two, it felt a bit repetitive, it was a lot of back and forth, but the book wasn't bad because of that. Tiro is still a favorite, he's so loyal and humble, you just can't do anything other than like him. Over all the triology was good and I thought the story about Cicero's life was very excisting and suspenseful. If you're interested in intrigues and history you really should read these books!

I give it 3.5 of 5💀

My favorite quote from the book (my own translation): 

"How simple is it not for everyone not involved in the public life to snort contemptuously at all the compromising that is neccesary for those who are. During two years Cicero had stuck to his principles and refused to join the pact that Caesar, Pompey and Crassus had made - the triumvirate - to get power over the senate. He had openly distanced himself from their criminal methods. They got their revenge by making it possible for the aristocrat Clodius to be selected to tribune. When Caesar offered to make Cicero a legate in Gaul, which would have made him immune to Clodius's attacks, he had said no. He didn't want to fall into Caesar's trap. The price he paid for his firmness of principle had been exile, poverty and grief."
- Page 44.

Konspiration/Lustrum

Serie/Series: Ja, del 2/Yes, part 2.
Författare/Author: Robert Harris.
Genre: Historisk roman/Historical fiction.
Språk/Language: Svenska/Swedish.
Sidor/Pages: 396.

(English below)

Obs! Potentiella spoilers nedan!

 

 

Handling: Cicero är nu konsul och ordförande i senaten. Ganska snart börjar underliga saker ske i Rom och Cicero kan inte undgå att fundera på om mörka krafter är i görningen. Caesars makt växer sig allt starkare och när en sammansvärjning hotar hela staden inser Cicero att han måste göra nåt. Men han inser också att allt han gör just nu kan komma tillbaka och förstöra livet för honom längre fram...

Min åsikt om boken: Som sagt, jag gillade ju första boken så mycket att jag började läsa uppföljaren på en gång och det var helt rätt val! Bok 2 är inte mindre spännande eller sämre än första, snarare tvärtom. Det är nu som intrigerna verkligen ökar i styrka och Cicero har fullt upp med att förhindra både fusk, mord och konspirationer. Det är också nu man får se en liten förändring hos Cicero, vilket var överraskande men också på nåt sätt förväntat. Makt korrumperar och Cicero börjar nu bli lite full av sig själv. Han ser sig som hela Roms fader och räddare, han berättar för allt och alla vad han har gjort och liksom skryter om sina insatser utan att själv inse att folk börjar förlora intresset. Det känns helt rätt med tanke på att hans karriär är på topp men också lite tråkigt, med tanke på hur sympatisk han var i första boken. Men jag tycker ändå det är helt rätt att utveckla karaktären och just åt det hållet, för det är lite oväntat vad gäller just Cicero, men ändå förväntat med tanke på hur det brukar gå när någon har makt. Det intressanta är också hur det kan gå när man är principfast och står fast vid det, att man hade en chans att stoppa någon, men med olagliga medel men inte gjorde det och personen kommer efter en sen. För om den personen inte skyr några medel så sitter man lite i skiten, så att säga. 

Hur som, ännu en jättebra och spännande bok i den här trilogin! Jag tycker som sagt väldigt mycket om Tiro som karaktär, han känns så ödmjuk och snäll. De övriga karaktärerna känns också välutvecklade så till den milda grad att jag köper precis allt som görs och sägs. Hade jag inte vetat detaljerna kring Tiros anteckningar/böcker om Cicero hade jag nästan kunnat tro att de här böckerna inte var historiska romaner utan biografier, så levande känns alla karaktärer. 

I betyg får boken 4.5 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"Vilka drömmar jag hade, Tiro, vilka förhoppningar om ära och berömmelse. Jag ville bli lika ryktbar som Alexander den store. Men allt har på något vis gått fel. Och vet du vad som plågar mig mest när jag ligger vaken om nätterna? Att jag inte kan se vad jag kunde ha gjort annorlunda."
- Sid 136.

💥        💥       💥        💥

Warning! Potential spoilers below!

Story: Cicero is now consul and chairman in the senate. Pretty soon weird things happen in Rome and Cicero can't avoid pondering if dark powers are at play. Caesar's power is growing and when a conspiracy threatens the city Cicero realises he must do something. But he also realises that everything he does might just come back and destroy his life in the future...

My opinion about the book: As I said, I liked the first book so much that I picked up the sequel right away and it was the right thing to do! Book 2 is not less suspenseful or worse than the first, quite the opposite. It's not that the intrigues really grows in strength and Cicero is busy with trying to prevent both cheating, murder and conspiracies. It's also now that you see a change in Cicero, which was surprising but also expected in a way. Power corrupts and Cicero is beginning to become a bit full of himself. He sees himself as the father and saviour of Rome, he tells everyone and all times what he's done and kind of brags about his achievments, without realising that people are losing interest in him. It's feels right considering his career is at its peak but also a bit sad considering how sympathetic he was in the first book. But I also think it's correct to develop the character and take that direction, but it's a but suprising because it's Cicero, but also expected because power corrupts. It's also interesting to see what could happen when you're principled and stand by it, that you might have had a chance to stop someone but with illegal means and didn't because of principles and that person later on comes after you. Because it that person doesn't mind using legal or illegal means to get rid of you, you're in deep shit, so to speak.

Anyway, yet another great and suspenseful book in this triology! I really like Tiro as a character, because he seem so humble and kind. The other characters also seem so well developed that I buy everything they say and do. If I hadn't known what happend with Tiro's notes/books about Cicero, I could have almost believed that these books weren't historical novels but biographies, because they feel so real.

I give it 4.5 of 5💀

My favorite quote from the book (my own translation):

"What dreams I had, Tiro, what hopes of honor and fame. I wanted to be as renowned as Alexande the great. But everything has, somehow, gone wrong. And do you know what haunts me the most when I lie awake at night? That I can't see what I could have done differently."
- Page 136.

Imperium

Serie/Series: Ja, del 1/Yes, part 1.
Författare/Author: Robert Harris.
Genre: Historisk roman/Historical fiction.
Språk/Language: Svenska/Swedish.
Sidor/Pages: 356.

(English below)

Handling: Skrivarslaven Tiro har levt länge tillsammans med Marcus Tullius Cicero och i sin ålderdom bestämmer han sig för att skriva om Ciceros liv och väg in i senaten i antika Rom. Det hela började när en skräckslagen man knackar på hos Cicero och ber om hjälp med ståthållaren över Sicilien. Om Cicero sköter sina kort väl kan det här bli vägen in i maktens centrum. Men han är inte den enda med det målet i sikte, den förmögna Crassus, den sluga Caesar och generalen Pompejus vill alla nå toppen och skyr inga medel. Det gäller att Cicero verkligen håller huvudet på skaft för att inte råka illa ut...

Min åsikt om boken: Jag måste säga att boken var bra mycket bättre än jag först förväntade mig! Jag har läst en av författarens böcker tidigare och tyckte att den var ok. Rätt seg men lite intressant ändå. Så jag hade inga höga förhoppningar när jag plocka upp denna men oj, vad fel jag hade! Handlingen flyter på i ett bra tempo och Cicero är en väldigt intressanta karaktär som aldrig slutar förvåna en. Tiro är också en mycket sympatisk och intelligent person, som faktiskt uppfann snabbskriften (stenografi) och på så sätt gjorde sig själv både oersättlig och odödlig. Han blev till slut en alltiallo och höll sig alltid vid Ciceros sida. Det jag beundrar Cicero mest är hans strävan efter makt utan en hint av korruption. Han vill definitiv förbättra sin egen ställning men är också mån om folket och det krävs en hel del för att stå emot mutor och mer makt, men det gör han. Han har sina principer och han står fast vid dem. Han spelar bara spelet när någon tvingar honom, annars försöker han röra sig runt det. Det lättaste är ju alltid att släppa efter och göra som alla andra, eftersom makt korrumperar. Jag beundrar alltid människor som står fast vid det de tror på! Cicero är också en underdog och jag är väldigt svag för såna personer. Han hade inte någon förmögenhet eller kom från en känd familj. Han fick slåss för varje liten bit, när andra kunde både köpa eller muta sig till samma ställning flera gånger om.
Handlingen är stundtals lite seg med långa monologer och miljöbeskrivningar, men de tillför ändå nånting så jag har inte så mycket emot dem, för resten är så himla spännande. Så fort jag hade läst klart den här började jag direkt på den andra boken, för jag kunde inte släppa varken Tiro eller Cicero!

I betyg får boken 4 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"Att äga makt skänker människan mycket av det goda i livet, men rena händer ingår sällan i gåvan.
Och det är makten och människan som jag vill behandla - det vi på latin kallar imperium - alltså den makt över liv och död som staten förlänar en enskild människa. Hundratals män har eftersträvat denna makt, men Cicero har varit den ende i republikens historia som sökt den utan att äga andra tillgångar än sin egen begåvning. Till skillnad från Metellus och Hortensius kom han inte från någon av aristokratins mäktiga familjer, där åtskilliga ätteleds politiska förtjänster kunde utnyttjas vid valen. Han hade ingen stark här som kunde stå bakom honom, som Pompejus och Caesar hade. Han ägde inte, som Crassus, en ofantlig förmögenhet med vilka han kunde bana sig väg. Allt han hade var sin stämma - och enbart med viljekraft kunde han göra den till den mest ryktbara stämman på jorden."
- Sid 14.

💥        💥       💥        💥

Story: The secretary and slave Tiro has lived a long life with Marcus Tullius Cicero and in his old age he decides to write about the life of Cicero and his way into the senate in ancient Rome. It all started when a terrified man knocks on Cicero's door and asks for help with the governor of Sicily. If Cicero plays his cards right this could be the way into the centre of power. But he's not the only one with this goal, the wealthy Crassus, the cunning Caesar and the general Pompejus all want to reach the top and will stop at nothing to get there. Cicero must keep his wits about him to not end up in danger...

My opinion about the book: I must say that this book was a lot better than I expected! I've read one of the author's books before and thought it was alright. A bit slow but somewhat interesting. So I didn't have high expectations when I picked this book up, but I was so wrong! The story has a really good pace and Cicero is a very interesting character that never ceases to amaze me. Tiro is also a very sympathetic and intelligent person that actually invented shorthand writing (stenography) and by that made himself both irreplaceable and immortal. He eventually became the right hand man for Cicero and was always by his side.
What I admire about Cicero the most is his strive for power without a hint of corruption. He definitely wants to better his own status but also cares for the people and it takes a lot to turn your back on bribes and more power, but he does. He has his principles and he stands by them. He only playes the game when someone forces him, otherwise he tries to move around it.
It's always easier to just let go and do what everyone else does, becuase power corrupts. I always admire people that stand for what they believe in! Cicero is also an underdog and I have a soft spot for those people. He doesn't have money or come from a rich family. He must fight for every single scrap when others can both buy and bribe their way to the same position as him several times over.
The plot is at times a bit tardy with long monologues and descripions of the environment, but they still bring something of value, so I don't mind, because the rest is so darn suspenseful. As soon as I finished this book I immediately began with the second one, because I couldn't let go of Tiro or Cicero!

I give it 4 of 5💀

My favorite quote from the book (my own translation):

"To have power gives man a lot of the goof life, but clean hands is rarely included in the gift.
And it's the power and man I want to discuss - what we in latin call imperium - the power over life and death that the state grants an individual man. Hundreds of men have sought this power, but Cicero is the only one in the history of the republic who sought it without owning anything other than his talent. Unlike Metellus and Hortensius he didn't come from any of the powerful aristocratic families, where several generations of political earnings could be used in the elections. He didn't have a strong army that could stand behing him, like Pompejus and Caesar had. He didn't own, like Crassus, an immense fortune, with which he could make his way. All he had was his voice - and only with willpower could he make it into the the most famous voice on earth."
- Page 14.

Den andra sömnen / The second sleep.

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Robert Harris.
Genre: Thriller, historisk roman/historical fiction.
Språk/Language: Svenska/Swedish.
Sidor/Pages: 315.

(English below)

Handling: I England år 1468 får Fader Fairfax i uppgift att resa till en avlägsen by och hålla i gudstjänsten på begravningen för byns präst, något han inte ser fram emot men han kan inte säga emot biskopen. Väl på plats upptäcker han att den gamla prästen har ett flertal förbjudna material i sin bostad, bland annat böcker om fornforskning och artefakter från förr som plast och glas. Vem var egentligen denna präst och vad höll han på med?
Utan att veta hur dras snart Fairfax in i mysteriet och hamnar precis lika djupt i röran som den förre prästen. Det verkar som att kyrkan inte berättar hela sanningen...

Min åsikt om boken: Idén med boken är väldigt intressant. År 1468 är nämligen inte i vår dåtid, utan i vår framtid! Jag tyckte den var en rolig och originell twist. Boken i sig var väl dock lite sisådär. Stundtals var handlingen väldigt spännande, speciellt när forntidsfynd gjordes men stundtals var den också väldigt seg. Jag upplevde att det var för mycket detaljer som inte var nödvändiga. Man behöver inte veta exakt vad karaktären äter eller hur hen klär på sig osv. Man kan hoppa över det och istället lägga krutet på viktigare saker som för handlingen framåt. Så det hade jag velat ändra på.
Annars var boken helt ok. Jag ger den en svag 3:a av 5💀 i betyg.

Detta var också den sista boken jag läste i november.

Mitt favoritcitat ur boken: 

"... på översta hyllan, vad som tycktes vara samlingens främsta klenod: en av de apparater som man använde i forntiden för att kommunicera. Fairfax hade sett sådana uråldriga kommunikationsredskap tidigare, mest i form av fragment, men aldrig något som varit i så gott skick. Den var tunnare än hans lillfinger, mindre än hans hand, svart och slät och blänkande, tillverkad av plast och glas. Han vände på den. På baksidan fanns den ultimata symbolen för forntidens hybris och hädelse - ett äpple som det tagits en stor tugga i."
- Sid 30

💥        💥        💥        💥

Story: In the year 1468 in England, father Fairfax has been tasked to travel to an distant village to hold the worship at the funeral for the village priest, something he doesn't look forward to but he can't say no to the bishop. When he's there he finds that the old priest has several forbidden materials in his house, among them books about prehistoric age and artefacts from antiquity like plastic and glass. Who was this priest and what was he up to?
Without knowing how Fairfax is soon drawn into the mystery and gets just as deep into the mess as the last priest. It seems like the church hasn't been telling the whole truth... 

My opinion about the book: The idea with this book is very interesting. The year 1468 is not in our past but it's our future! I thought that was a fun and original twist. The book in itself was a bit so-so. At times the plot was very suspenseful, especially regarding the prehistoric things were found and at times it was so slow. I feel like there were too many details that was not necessary. I don't have to know exactly what the character is eating or how he/she dressed him/herself and so on. It could've been skipped for more important parts that would have moved the plot further ahead. That's what I would have liked to change.
Otherwise the book was alright. I give it a weak 3 out of 5💀.

This was also the last book I read in november.

My favorite quote from the book (my own translation):

"... on the top most shelf, what seemed to be the collection's most important jewel: one of the apparatus that was used in prehistoric time to communicate. Fairfax had seen such ancient communication tools before, mostly in fragments, but never anything in such a good condition as this. It was thinner than his little finger, smaller than his hand, black and smooth and shiny, made of plastic and glass. He turned it. On the back was the ultimate symbol for the hubris and blasphemy of the prehistoric age - an apple that had a big piece missing."
- Page 30