Diktatorn/Dictator

Serie/Series: Ja, del 3/Yes, part 3.
Författare/Author: Robert Harris.
Genre: Historisk roman/Historical fiction.
Språk/Language: Svenska/Swedish.
Sidor/Pages: 414.

(English below)

OBS! Potentiella spoilers nedan!

Handling: Cicero lever i exil och måste hela tiden röra sig från plats till plats, då hans fiender jagar honom. Han måste lämna Italien helt och tillsammans med Tiro försöker han överleva så gott det går. Samtidigt har Cicero inte tappat hoppet om att återkomma till både Rom och senaten, så han kämpar vidare. Triumviratet bestående av Caesar, Crassus och Pompejus håller på att bryta samman och det verkar som att Cicero är den enda som ser vad som kan ske i slutändan...

Min åsikt om boken: Nu var det ett par dagar sedan jag läste klart boken, så mina upplevelser är lite vaga men hade ingen tid till att recensera innan jag drog iväg på en liten semesterresa. Hur som helst, Cicero blir lite knäpp under sin exil men ger ändå inte upp om att återgå till sitt gamla liv. Han avskyr verkligen Caesar men när de övriga i triumviratet har gått ur tiden och Caesar har gjort sig till en diktator, måste Cicero krypa till korset och be om nåd. Så länge han inte lägger sig i politiken får han fortsätta som vanligt. Men att hålla sig från politiken är som att ta en fisk ur vatten, så Cicero bryter snart det löftet. Han känns lite gammal och gaggig nu men också ganska självgod, lite som att han är den enda som kan rädda landet. Istället för att kanske pensionera sig och ägna sig åt att skriva böcker så måste han hålla sig vid maktens centrum och det är också därför det slutar som det gör för honom. Det är också därför hans familj slits isär men Cicero verkar antingen inte förstå det eller så bryr han sig inte. Det verkar som att han prioriterar landet före allt annat, förutom sig själv.
Jag tyckte den här boken var lite svagare än de två tidigare, den kändes lite hattig i handlingen men den var inte dålig för det. Tiro är fortfarande en favorit, han är så lojal och ödmjuk så man kan inte göra annat än att gilla honom. Överlag var det här en bra trilogi och jag tyckte att berättelsen om Ciceros liv var väldigt spännande. Är man intresserad av intriger och historia ska man definitivt läsa de här böckerna!

I betyg får boken 3.5 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"Hur enkelt är det inte för alla som inte deltar i det offentliga livet att fnysa föraktfullt åt allt kompromissande som krävs från dem som gör det. Under två år hade Cicero hållit fast vid sina principer och vägrat ansluta sig till den pakt som Caesar, Pompejus och Crassus ingått - triumviratet - för att ta makten över staten. Han hade öppet tagit avstånd från deras kriminella metoder. De hade hämnats genom att göra det möjligt för aristokraten Clodius att väljas till folktribun. När Caesar hade erbjudit sig att göra Cicero till legat i Gallien, vilket skulle ha gjort honom immun mot Clodius angrepp, hade han tackat nej. Han hade inte lust att hamna i Caesars fälla. Priset han fått betala för sin principfasthet hade varit landsförvisning, fattigdom och sorg."
- Sid 44.

 

 

 

💥        💥       💥       💥

 

 

 

 

 Warning! Potential spoilers below!

 

 

 

 

 

Story: Cicero is in exile and must move around from place to place because his enemies har hunting him. He must leave Italy entirely and together with Tiro he tries to survive as well as he can. At the same time Cicero hopes he still can return to both Rome and the senate so he fights on. The Triumvirate consisting of Caesar, Crassus and Pompey is on the brink of ruin and it seems like Cicero is theonly one who sees what it could lead to in the end...

My opinion about the book: I finished this book a couple of days ago so my thoughts are a bit vague but I didn't have any time to review it before I went on a small vacation. Anyway, Cicero goes a bit nuts during his exile but still think he can return to his old life. He really hates Caesar but since the other ones in the triumvirate is gone and Caesar has made himself a dictator, Cicero must crawl back to him and beg for mercy. As long as he doesn't involve himself in the politics he can live as he used to but to keep Cicero out of politics is like keeping a fish out of water, so he soon breaks that promise. He feels a bit old and senile but also a but complacent, like he's the only one who can save the country. Instead of retiring and write his books he just have to be around the centre of power and that's also why it ends the way it does. That's also why his family is torn a part but it seems like Cicero doesn't get it or doesn't care. It seems like he prioritizes the country above all else, except himself.
I thought the book was a bit weaker than the previous two, it felt a bit repetitive, it was a lot of back and forth, but the book wasn't bad because of that. Tiro is still a favorite, he's so loyal and humble, you just can't do anything other than like him. Over all the triology was good and I thought the story about Cicero's life was very excisting and suspenseful. If you're interested in intrigues and history you really should read these books!

I give it 3.5 of 5💀

My favorite quote from the book (my own translation): 

"How simple is it not for everyone not involved in the public life to snort contemptuously at all the compromising that is neccesary for those who are. During two years Cicero had stuck to his principles and refused to join the pact that Caesar, Pompey and Crassus had made - the triumvirate - to get power over the senate. He had openly distanced himself from their criminal methods. They got their revenge by making it possible for the aristocrat Clodius to be selected to tribune. When Caesar offered to make Cicero a legate in Gaul, which would have made him immune to Clodius's attacks, he had said no. He didn't want to fall into Caesar's trap. The price he paid for his firmness of principle had been exile, poverty and grief."
- Page 44.