The Unspoken Name

Serie/Series: Ja, del 1/Yes, part 1.
Författare/Author: A.K. Larkwood.
Genre: Fantasy, science fiction.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 557.

(English below)

Handling: Csorwe har växt upp hos en dödskult och på sin 14:e födelsedag ska hon klättra upp för ett berg, till "the Unspokens One", en dödsgud och offra sig till den. När dagen väl kommer gör sig Csorwe redo och beger sig upp på berget. Men väl där får hon ett erbjudande av en magiker - stanna och dö eller lämna platsen med honom och få ett nytt liv. Csorwe väljer att fly från sitt öde för att bli magikerns tjuv, spion och lönnmördare. Tillsammans kan de nå oanade höjder. Men gudar glömmer inte, något som Csorwe snart upptäcker. Vänner blir till fiender och alla skulder måste till slut betalas in...

Min åsikt om boken: Den här boken påminner en del om Gideon the Ninth, men utan alla svåra och konstiga ord. Båda böckerna innehåller olika sorters hus med olika typer av gudar och/eller magi, rymdskepp, karaktärer som är queer och liknande. Dock är denna lite mer åt fantasyhållet jämfört med Gideon. Här finns orcer, alver (som jag tolkar det som), den traditionella typen av magi m.m. Jag tyckte först att The Unspoken Name var väldigt spännande och det gick snabbt att läsa. Det var väl en bit mot slutet som det började sega ner lite. När Csorwe ska rädda en person (avslöjar inte vem) tar det lång tid innan hon kommer till den punkten, innan dess håller hon på att vela en bra stund, vilket var segt. Sen när hon väl ska ut och rädda personen går det väl sådär och hon får ännu en gång komma på en plan för att rädda personen, en andra gång. Så det var liksom lite upprepande och segt i slutet. Ett onödigt krångligt slut kände jag. Sedan funderar jag över karaktären Talasseres, vad var hans syfte? Förutom att vara väldigt irriterande. Var han bara där för att få in en rapp dialog? Han tillförde inte så mycket annat än spydigheter, vilket kan vara kul så länge det inte är det enda syftet, för då känns det meningslöst.
Så runt 2/3 av boken var riktigt bra, även om vissa saker var lite outtalat. Det sägs inte rakt ut t.ex. att Csorwe är en orch, men det hintas om det i och med betarna och jag förstod inte riktigt hur "maze"-portarna funkade. Ibland flöt skeppen runt som om de vore i rymden, men samtidigt kunde de andas som vanligt och de fanns miljöer utanför skeppen. Så det var lite otydligt hur det funkade. Åkte de in i en labyrint från en port till en annan eller hur funkade det?
Överlag var boken helt ok och jag tyckte den var bra, men jag hade velat ha lite mer tydlighet kring hur saker och ting fungerade.

I betyg får boken 3.5 av 5💀

My favorite quote from the book:

"Csorwe wondered whether it was strange how little she knew about her homeland. She had never visited Torosad or any of the great cities of Oshaar. Nor did she want to, but it was odd that her tusks marked her to the whole world as Oshaaru, when in fact she had seen less of the country than Sethennai had."
- Sid 88.

💥        💥        💥        💥

Story: Csorwe grew up in a death cult and on her 14th birthday she is to climb a mountain, to "The Unspoken One", a death god and sacrifice herself to it. When the day comes Csorwe gets ready and heads up the mountain. But when she gets there a magician gives her a coice - stay and die or leave the place with him and get a new life. Csorwe chooses to run from her fate to become the magician's thief, spy and assassin. Together they can conquer empires. But gods never forget, something Csorwe soon realises. Friends turn to traitors and all debts must be payed in the end...

My opinion about the book: This book reminds me of Gideon the Ninth to some extent, but without all the big and weird words. Bith books contain different kinds of houses with different gods and/or magic, space ships, queer characters and so on. This book is more towards fantasy compared to Gideon. There are orchs, elves (as I interpreted them as), the traditional kind of magic and so on. I first thought The Unspoken Name was very suspenseful and easily read. I guess it was a bit towards the end that it got a bit slow. When Csorwe was going to save someone (wont say who) it took a long while before she came to that conclusion. Before then she was very indecisive, which slowed the plot down a lot. Then, when she's finally out to rescue the person it doesn't go well and she must once again come up with a plan to save the person, a second time. So it became repetitive and slow in the end. An unnecessarily cumbersome ending according to me. I also was a bit contemplative about the character Talasseres, what was his purpose? Besides being annoying. Was he just there for the sharp-tongued dialogue? He didn't bring much to the story other than sarcasm, which can be fun as long as that's not the only purpose, because that makes it feel pointless.
So around 2/3 of the book was really good, even if certain things were unspoken. It's not said that Csorwe is an orch, but it's hinted because of her tusks and I didn't quite grasp how the "maze gates" worked. Sometimes the ships were floating like in space, but they could breathe as usual and there were normal environments outside the ships. So a bit unclear how that worked. Did they go into a labyrinth from one gate to another or how did it work?
Overall the book was alright and I thought it was good but I would have wanted more clarification about how things worked.

I give it 3.5 of 5💀

 

My favorite quote from the book:

"Csorwe wondered whether it was strange how little she knew about her homeland. She had never visited Torosad or any of the great cities of Oshaar. Nor did she want to, but it was odd that her tusks marked her to the whole world as Oshaaru, when in fact she had seen less of the country than Sethennai had."
- Page 88.

Nytt i hyllan/News on the shelf.

(English below)

Maken ville till Akademibokhandeln igen och ja... ni vet hur det går. Hur som helst, jag kikade runt lite bland pocketböckerna och hittade lite olika böcker. Var nog uppe i 5 st men sen drog jag ner det till 2 st. Det blev en faktabok och en scifibok faktiskt! Jag har nog aldrig läst en renodlad scifibok så vi får se om den faller mig i smaken eller ej.

Antikens sju underverk handlar om just det. Boken tar upp vad underverken var, om de funnits och inte, vad som finns kvar idag och varför de uppfördes. Låter väldigt spännande tycker jag!

Rött uppror handlar om en ung gruvarbetare i en underjordisk koloni på Mars. Där borrar man efter helium-3 som gör planetens yta beboelig. Det är nämligen mänsklighetens sista hopp. Det är i alla fall vad de har blivit intalade...
Livet på Mars är hårt och hierarkiskt, De Gyllene styr och frodas i lyx och överflöd. När Darrow förstår att De Röda är förslavade startas ett rött uppror. Tillsammans med en grupp rebeller lyckas Darrow både byta identitet och utseende och bli en Gyllene - med målet att infiltrera Akademin där de kommande ledarna utbildas. Allt för att försöka förstöra systemet inifrån...
Jag fastnade för den här boken baserad på baksidetexten. Det lät ju fasligt intressant och spännande!

Har ni läst nån av böckerna?

 Le Husband wanted to visit Akademibokhandel again and well... you know how that usually ends. Anyway, I looked around and found a couple of books. I think I had like 5 books in my arms at one point but I narrowed it down to 2. One is a non fiction book  and one is acctually a scifi book! I don't think I've ever read a "pure" scifi book ever, so we'll see if it's my cup of tea or not.

The seven wonders of Antiquity (this is a translation from swedish, it doesn't seem to have an english title) is about just what the title says. It's about what the wonders were, if they have existed or not, what's left and why they were built. Sounds really interesting to me!

Red Rising is about a young miner in an underground colony on Mars. They drill for helium-3 which makes the surface habitable. It's the last hope for humanity. At least that's what they are told...
Life on Mars is harsh and hierarchically, the Golds rule and live in luxury and abundance. When Darrow understans that the Reds are enslaved the red is rising. Together with a group of rebels Darrow manages to change identity and even his looks and become an Gold - with the intention to infiltrate the Academy where future leaders are educated, in the hopes of destroying the system from withing.
I really fell for this book based on the summary. It sounds very interesting and exciting!

Have you read any of the books?

1984.

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: George Orwell.
Genre: Science fiction, dystopi/dystopia, klassiker/classics.
Språk/Language: Svenska/Swedish.
Sidor/Pages: 269.

(English below)

Handling: Winston Smith lever i diktaturen Oceanien, i flygbas Ett, det som tidigare hette England. Oceanien styrs av ledaren Storebror, hans ansikte finns överallt. Partiet ENGSOSS styr Oceanien med en järnhand och är inte rädd för att ändra både det förflutna och framtiden. Winston jobbar på "Sanningsministeriet" vars enda uppgift är att ändra på nytillkomna "felaktigheter" i tryckta skrifter. ENGSOSS kan aldrig ha fel.
Men Winston är inte nöjd med livet. Han tvivlar på diktaturen och är övertygad om att man levde annorlunda förr i tiden, men det är knappt något han minns. Det finns inga spår av andra levnadssätt i böcker, eftersom ENGSOSS raderar och ändrar på allt som inte stämmer in med partiets ledord; Krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka. Om man inte passar sig så kan man råka försvinna, antingen till en slavkoloni eller ner i graven. Det gäller att hålla både ens yttre och inre i schack, för man är övervakad hela tiden, överallt, dygnet runt...

Min åsikt om boken: Ännu en bok i min "klassikerutmaning" som blivit läst. I början tyckte jag boken var riktigt spännande med allt det nya. Det var också kul med författarens uppfunna språk "Nyspråk" som partiet ville att alla skulle tala och skriva. Målet med nyspråket var att ge människor färre ord att använda och på det sättet kunna styra deras tankar och verklighetsuppfattning. Om det inte finns ord att beskriva det man känner och tänker, kan man inte heller uttrycka det.
Men sedan tyckte jag att handlingen blev riktigt seg. Det var inte mycket som hände och det kändes inte som att karaktärerna hade så mycket djup. Ibland utväxlade karaktärerna ord eller meningar utan att uttrycka det, vilket gjorde det svårt för mig att fatta. Sedan fanns det en scen där Winston, av någon anledning, blir arg/hatisk mot en okänd kvinna som han inte känner alls och som han vill b.la. våldta. Förstod verkligen inte varför? Jag fattade inte riktigt syftet med det heller.
Överlag var boken helt ok, men jag har läst bättre. Jag är dock impad av teknologin som beskrivs i boken med tanke på att den utkom 1949.

I betyg får den 2 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"Förstår du inte att hela syftet med nyspråk är att inskränka på tankemöjligheterna? Vi kommer till slut att kunna göra krimtänk bokstavligt omöjligt, för det kommer inte finnas ord till att uttrycka det med."
- Sid 52.

💥        💥        💥       💥

Story: Winston Smith lives in the dictatorship Oceania, in airstrip One, previously known as Great Britain. Oceania is ruled by the leader Big Brother, his face is everywhere. The party ENGSOSS rules Oceania with an iron fist and is not afraid of changing both the past and the future. Winston works at the "Ministry of Truth", whose sole purpose is to change recent "inaccuracies" in publications. ENGSOSS can never be wrong.
But Winston is not happy with life. He doubts the dictatorship and is convinced that people used to live differently in the past, but it's hardly anything he remembers. There are no traces of other ways of living in books, since ENGSOSS erases and changes everything that is not in line with their motto: War is peace, freedom is slavery and ignorance is strenght. If you're not careful you can simply disappear, either to a slave colony or down the grave. You need to keep your body and soul in check, because you're watched all the time, everywhere, 24/7...

My opinion about the book: This is yet another book in my "classics challenge". In the beginning I thought the book was pretty exciting with all the new stuff. It was also fun that the author invented a new language "Newspeak", that the party wanted everyone to speak and write. The goal with it was to give people less words to use and by that control their thoughts and perception of reality. If there are no words to use to describe what you feel and think you can't express it.
But then I thought the story slowed down a lot. Not much happened and it didn't feel like the characters had any depth. Sometimes the characters exchanged words or meanings without it being expressed, which made it hard for me to understand. There was also a scene where Winston, for some reason, gets mad/hateful towards an unknown woman he dosn't know at all and he wants to rape her, among other things. I really didn't understand why? I didn't get the purpose of it either.
Over all the book was alright but I've read better. I was, however, impressed by the technology that is described in the book considering it came out in 1949.

I give it 2 of 5💀

My favorite quote from the book (my own translation): 

"Don't you understand that the whole purpose of newspeak is to restrict the thought possibilities? We will eventually make thoughtcrime litterally impossible, because there will not exist words to express it with."
- Page 52.

Harrow the Ninth.

Serie/series: Ja, del 2/Yes, part 2.
Författare/Author: Tamsyn Muir.
Genre: Fantasy, scifi.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 507.

(English below)

OBS! Potentiella spoilers nedan!

Handling: Harrowhark överlevde Caanan House och har nu blivit en "lyctor" i den Odöda kejsarens tjänst. Hennes jobb är att döda planeter och slåss mot "Resurection Beasts" som är ute efter att döda dem alla. Men nånting står inte rätt till. Harrow är förändrad men hon vet inte varför. Mysteriska lappar skrivna av henne själv dyker upp och hon verkar se i syne. Vad är på riktigt och vad är rena fantasier?

Min åsikt om boken: Jag har gått och funderat på den här boken sen jag läste ut den i onsdags. Orsaken till det är att den är extremt speciell. Jag tyckte första boken var grym så hade ganska höga förväntningar på uppföljaren och så var den otroligt förvirrande. Men jag vet inte om det är positivt eller negativt? För det första är den skriven i både andra och tredje person, så den växlar mellan det och jag förstod inte varför. I början tyckte jag att det var väldigt irriterande men sedan vande jag mig. För det andra är man tillbaka i Caanan House från första boken, fast med andra eller nya (!) karaktärer... Liksom, va? Man får ingen ledtråd till varför det är så. Jag tror författaren ville hålla läsaren förvirrad för att det skulle bli den stora grejen i slutet, men det påverkar ju också ens läsupplevelse väldigt mycket. Hur förvirrande kan man göra det utan att gå för långt? Läsaren måste ju förstå vad som händer, annars blir boken helt meningslös. Så jag tror att det hänger väldigt mycket på ens smak, vad man tycker om och inte. Vad som är ok och inte. Det tog ungefär halva boken för mig innan jag faktiskt började uppskatta handlingen. Jag skulle säga att det är 90% förvirring och 10% ren underhållning. Men jag förstod inte slutet alls... När jag väl trodde att jag hade greppat vad som hände så kastades det helt åt sidan. Överlevde Harrow? Vad hände med G? Vem var egentligen "The Sleeper" och "The Body"? Fattade inte riktigt hur de passade in eller om de ens var vid liv. Oerhört förvirrande. Ändå ser jag fram emot att läsa tredje boken men med förhoppningen om att den kommer vara mycket bättre och mindre knepig...

I betyg får den en svag 3 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"When you had asked Mercymorn outright for her House name, she had simply stared at you with disgusted astonishment, as though you were a turd who had learned to dance, and then said, 'Go away!'"
-Sid 176.

" 'Mystery on mystery', was all she said. And then: 'How I hate seeing you in her face.'
'You've got two short minutes left before I punch you right in the butthole,' I said.
'Follow me. We haven't got much time - quite apart from yout hurtful threats of sexual violence,' she said. 'Why, yout fist is so big, and my butthole so small.'
'Just move, Tridentarius! I'm not ready to laugh at your goddamn jokes!' "
-Sid 432-433

💥        💥        💥        💥

Warning! Potential spoilers below!

Story: Harrowhark survived Caanan House and is now a "lyctor" in the service of the Undead emperor. Her job is to kill planets and fight against "Resurection Beasts" that are out to kill them all. But something is not right. Harrow is changed but she doesn't know why. Mysterious notes written by herself show up and she seems to hallucinate. What is real and what is pure fantasy?

My opinion about the book: I've been thinking a lot about this book since I finished it last wednesday. The reason is that it's extremely special. I thought the first book was awesome so I had pretty high expectations on the sequel and it was so confusing. But I don't know it that's positive or negative? Firstly it's written in both second and third person, so it switches between the two. In the beginning I found that very annoying but I eventually got used to it. Secondly you're back in Caanan House from the first book, but with different or new (!) characters... Like what? You don't get any clues to why. I think the author wanted the reader to be confused so it could become the big reveal in the end, but it also affect the reading experience very much. How confusing can you make it without it going too far? The reader must understand what happens, otherwise the book is meaningless. So I think it's a lot up to the reader's taste, what you like and not. What is ok and not. It took half the book for me to begin appreciating the story. I would say it's 90% confusion and 10% pure entertainment. But I didn't understand the ending at all... When I thought I had it all figured out it went right out the window. Did Harrow survive? What happened to G? Who was "The Sleeper" and "The Body"? I didn't really understand how they fitted in or if they were even alive. So confusing. I do still look forward to the third book but with the hope if it being much better and less weird...

I give it a weak 3 of 5💀

My favorite quote from the book:

"When you had asked Mercymorn outright for her House name, she had simply stared at you with disgusted astonishment, as though you were a turd who had learned to dance, and then said, 'Go away!'"
-Page 176.

" 'Mystery on mystery', was all she said. And then: 'How I hate seeing you in her face.'
'You've got two short minutes left before I punch you right in the butthole,' I said.
'Follow me. We haven't got much time - quite apart from yout hurtful threats of sexual violence,' she said. 'Why, yout fist is so big, and my butthole so small.'
'Just move, Tridentarius! I'm not ready to laugh at your goddamn jokes!' "
-Page 432-433