Nattavaara.

Serie/Series: Ja, del 1/Yes, part 1.
Författare/Author: Margit Richert & Thomas Engström.
Genre: Dystopi/Dysopia.
Språk/Language: Svenska/Swedish.
Sidor/Pages: 337.

(English below)

Handling: En del av Norrland har brutit sig loss från Sverige och skapat en egen republik vid namn Nordmark. Världen plågas av klimatförändringar, flera pandemier och hungersnöd. Det är svårt att odla, djuren är färre och elen är borta sedan länge.
16-åriga Erik upptäcker sina döda föräldrar i bastun och snart blir han och hans syster utkastade ur byn av byarådet. Erik tänker ta sig till Kiruna, mitt i Nordmark för att kräva tillbaka sitt hus av byarådet men det är en lång vandring, speciellt med en 9-årig syster i släptåg. 

Marja bor tillsammans med Mårten i ett litet torp ute i ödemarken. Det är marknad en bit bort och Mårten har gett sig dit för att hitta något användbart men kommer inte tillbaka hem. Marja råkar hamna i händerna på ett kriminellt gäng men för att överleva tänker Marja göra allt hon kan. Hon måste hitta Mårten innan det är för sent.

Min åsikt om boken: Jag är oftast skeptisk mot svenska böcker, för jag upplever att de saknar djup. Jag har inte läst många svenska böcker som kan matcha engelska böcker vad gäller karaktärernas djup. Det är oftast lite platt och tvådimensionellt. Först tyckte jag att även Nattavaara var sån. Karaktärerna saknade djup och allt kändes så platt. Jag kände ingen koppling till dem men det ändrades faktiskt med tiden! Vi får först följa Erik och Marja, vilket är en bra start till den här världen och dess historia. Sedan dyker även personer från Nordmark upp och det blir med ens ännu mer spännande. Istället för att man får berättat för sig vad som hänt eller att det är på ett visst sätt, får man det till sig via karaktärerna och det är precis så det ska vara.
Det fanns ingen karaktär som jag ogillade eller tyckte var orimlig. Det kändes nästan som att man var där i handlingen och upplevde allt tillsammans med karaktärerna och att det var på riktigt! Vi är ju trots allt mitt i en pandemi så inget i boken kändes osannolikt. Det var både en häftig och läskig känsla. Allt som allt tyckte jag väldigt mycket om Nattavaara. Den är precis lagom lättläst, intresseväckande och trots ämnet känns den inte alls tung.

I betyg får den 4 av 5 💀

Mitt favoritcitat ur boken:

"Man hade inte ens behövt slå ihjäl en massa, det hade räckt att bara inskränka rätten att föda barn. Säg att var tionde par hade fått rätt att föröka sig, och med ett enda barn. Om de hade infört ett sånt system nån gång senast 1990 eller 2000, då hade det gått att vända skutan. Resurserna hade räckt och det hade funnits tid till att ta fram nya energikällor, nya odlingssätt, nya kostvanor, nya transportsätt, alltihop. Men de jävla nötterna skulle ha sin eviga, liberala tillväxt."
- Sid 121.

💥       💥       💥        💥

Story: A part of Norrland (most nothern parts of Sweden) has broken off from Sweden and founded their own republic called Nordmark. The world is plagued by climate change, several pandemics and starvation. It's hard to grow crops, the animals are fewer and the electricity has been gone for a long while.
16 year old Erik discovers his dead parents in the sauna and soon he and his sister are thrown out from the village by the village elders. Erik is going to Kiruna, in the middle of Nordmark and claim back his home but it's a long walk, especially with a 9 year old sister in tow.

Marja lives with Mårten in a small cottage in the middle of nowhere. There's a market some distance away and Mårten goes there to find something useful but never returns home. Marja ends up in the hands of a criminal gang but she'll do anything to survive. She must find Mårten before it's too late.

My opinion about the book: I am often sceptic towards swedish books because I find them lacking depth. I haven't read many swedish books that can match english books when it comes to the depth of the characters. It's often a bit flat and two dimensional. At first I thought Nattavaara was like that. The characters lacked depth and everything felt a bit flat. I didn't feel any connection to them but it changed with time! We first follow Erik and Marja, which is a good start into this world and its' history. Later on more characters from Nordmark show up and it gets a lot more suspenseful. Instead of getting told what has happened or that things are a certain way, you get it through the characters and that's how it's supposed to be.
There are now characters that I disliked or thought were unrealistic. It almost felt like you were there in the story and experienced everything with the characters and that it was real! We are in a pandemic right now so nothing in the book felt over the top or unrealistic. It was a cool yet scary feeling. Over all I liked Nattavaara a lot. It's just right when it comes to being easily read, interesting and despite the subject, not heavy at all!

I give it 4 out of 5💀

My favorite quote from the book (my own translation):

"You would have needed to kill a lot of people, it would have been enough to just restrict the right to produce children. Say that 1 in 10 couples had the right to reproduce and with only one child. If they had introduced a system like that in 1990 or 2000 at the latest, it would have been possible to stop it. The resources would have lasted and there would have been time to find new energy resources, new ways of growing crops, new dietry habits, new transportation ways, all of it. But those fucking idiots just had to have their eternal, liberal growth.
- Page 121.