Jul i krinolin / Christmas in crinoline.

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Amanada Hellberg.
Genre: Romance, historia/history, övernaturligt/paranormal.
Språk/Language: Svenska/Swedish.
Sidor/Pages: 344.

(English below)

Handling: Den unga Lovisa Lind arbetar hos fru Brask i hennes gottebod i Ulltuna år 1870. Hennes liv har varit svårt och minnen plågar henne. Hon försöker fly sitt förflutna men att byta stad verkar inte ha hjälpt, därför planerar hon att emigrera till Amerika. Men först måste hon jobba ihop de sista pengarna till biljetten och hjälpa fru Brask att baka karameller till en vinterbal på Mollberga gods.

Valdemar von Drever är baron och ägare av Mollberga gods. Han är änkling sedan länge och elaka tungor sprider rykten om både honom och hans tidigare äktenskap. Valdemar lever inte det lyxliv många tror, istället är han isolerad, vresig och bär på ett svårmod.

När Lovisa och Valdemars vägar korsas förändras allt, för dem båda. Men vågar de ta chansen? Kan de släppa de höga murar de har byggt upp runt sig?

Min åsikt om boken: Jag har sett väldigt många delade meningar om den här boken, så det var roligt att få läsa den själv och se var man ställer sig. Jag tycker boken rent generellt var bra och mysig. Karaktärer som Lovisa, fru Brask och Beata går alltid hem hos mig! Lovisa var rakryggad, ärlig men ändå ödmjuk. Fru Brask var en bestämd men snäll kvinna med ett sinne för både affärer och gottesaker medan Beata kändes som en fri själ, då hon klädde sig i manskläder, dansade på bord och var inte rädd för att ta plats. Riktigt härliga karaktärer!
Handlingen består egentligen av en salig blandning; både kärlek, historia och spöken. Lite otippat men jag tycker ändå det funkar. Jag vet att vissa ansåg att det kändes oseriöst och konstigt att även tillföra spöken, men jag tyckte att det funkade bra eftersom de hade ett ganska specifikt syfte. De flesta äldre byggnader har ju egna spökhistorier, så det kändes väldigt passande.
Sen kan jag hålla med om att just romantiken var lite outvecklad. När Lovisa och Valdemar kärar ner sig i varandra märks det inte så tydligt och det går väldigt fort, vilket inte kändes realistiskt. Jag har ju också svårt för veliga människor, påhittade eller ej, så ett tag blev det lite tjatigt med deras inre monologer; "Tycker han/hon om mig? Ja? Nej? Kanske?" osv, om och om igen.
Överlag gillar jag boken. Den var lagom lättsam och någorlunda trovärdig. Jag gillar den otippade vägen fram till slutet (som ändå var ganska förutsägbart) och karaktärernas utveckling.
I betyg får den 4 av 5 💀

Mitt favoritcitat ur boken:

"Orörlig som en stenstod väntade han, den svartklädde, med stövelklädda fötter brett isär och med ridpiskan nonchalant dinglande i händerna. Den högdragna blicken utstrålade kallblodigt ointresse. De få gånger Valdemar hade sett mannens skräckinjagande svarta hingst tyckte han sig sett en spegling av samma grymhet i djurets mörka ögon. Den första gången, kort efter Rebeckas död, hade Valdemar hört de väldiga hovarna klappra på avstånd och när han sett budbäraren närma sig på sitt vidunder hade han för en kort sekund fått gör sig att det var Döden själv som kom jagande."
- Sid 37.

💥        💥        💥        💥

Title: This book doesn't have an english title so I just translated it from swedish into english.

Story: The young Lovisa Ling works for mrs Brask in her candy boutique in Ulltina in the year of 1870. Her life has been hard and memories har tormenting her. She's trying to flee her past put to change cities doesn't seem to have helped and therefore she's going to emigrate to Amerika. But first she has to save the last coins to pay for the ticket hand help mrs Brask to make candy for a winter ball at Mollberga estate.

Valdemar von Drever is a baron and the owner of Mollberga estate. He's been a widower for some time and mean tongues spread rumors about him and his previous marriage. Valdemar is not living the life of luxury as people think, instead he's isolated, grumpy and miserable.

When Lovisa and Valdemar's paths cross everything changes, for them both. But dare they take the chance? Can they let go of the high walls they've built around themselves?

My opinion about the book: I've seen many divided opinions about this book, so it was fun to get a chance to read it and see where I would stand. I think the book was pretty good and cosy in general. Characters like Lovisa, mrs Brask and Beata is always a jackpot in my eyes! Lovisa was upright, honest yet humble. Mrs Brask was determined but a kind woman with a sense for profit and candy, while Beata felt free spirited, because she dressed herself in men's clothing, danced on tables and wasn't afraid of taking up space. Really lovely characters!
The plot is a mixed bag of love, history and ghosts. A bit unexpected but I felt like it worked. I know that many thought it was weird and didn't felt realistic with the whole ghost aspect, but I thought it worked really good considering they had a specific purpose. Most older buildingsh ave their own ghost stories so I felt like it fitted in.
However, I do agree with the romance being a but undeveloped. It wasn't obvious when Lovisa and Valdemar fell in love and it also seems to have happened really fast, which didn't feel realistic. I also have a really hard time with indecisive people, real or not, so at times it became a bit repetitive with the characters' inner monologue; "Does he/she like me? Yes? No? Maybe?" and so on, over and over again.
Over all I like the book. It's easy going and fairly credible. I liked the unexpected road towards the end (that was pretty obvious) and the development of the characters.
I give it 4 out of 5💀

My favorite quote from the book (my own translation):

"Unmoving like a stone he waited, the one dressed in black, with boot covered feet widely apart and the riding crop nonchalantly dangling in his hands. The arrogant look radiated cold-blooded uninterest. The few times Valdemar had seen the man's petrifying black stallion he thought he had seen a reflection of the same cruelty in the animal's dark eyes. The first time, shortly after Rebecka's death, Valdemar had heard the mighty hooves clatter in the distances and when he had seen the messenger closing in on his monstrosity, he had thought, for a short second, that it was Death itself out hunting."
- Page 37.