The Way Back.

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Gavriel Savit.
Genre: Fantasy, Ungdom/Middle grade, Folktro/Folklore.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 357.

(English below)

Handling: I den ödsliga lilla byn Tupik bor de två ungdomar Yehuda Leib och Bluma. Yehuda kallas för "oäkting" av folket i byn på grund av att han inte har någon pappa. Han råkar alltid hamna i trubbel, men det är aldrig hans fel, enligt honom själv i alla fall. Bluma är dotter till byns bagare och tycker om att vara i närheten av sin vresiga farmor, som för det mesta håller sig för sig själv uppe i sitt vindsrum.

Det går ett mummel genom byn om en man vid namn Avimelekh. Yehuda har hört namnet tidigare men så fort någon märker att Yehuda är i närheten blir de tysta. En vacker dag är den mystiske Avimelekh åter i närheten och Yehudas mamma säger åt sin son att fly, han får absolut inte hamna i händerna på denne Avimelekh. Han kidnappar pojkar och tvingar in dem i armén, det är i alla fall vad man säger. 

Överallt finns demoner, enligt både alla i byn och den judiska folktron. Yehuda måste fly via skogen och där möter han en mörkervarelse som tar något kärt ifrån Yehuda. Han gör allt han kan för att få tillbaka det, vilket leder honom in i en helt annan värld. Samtidigt har Bluma mött samma varelse och råkat ta ett viktigt instrument, som nu vägrar lämna hennes person. Utan att ungdomarna vet om det har de bådat hamnat på den andra sidan, bland demoner, döda soldater och bortgångna släktingar. Den andra sidan är en farlig plats för levande människor, så det är bråttom få dem över till rätt sida, men hur?

Min åsikt om boken: Det här var en speciell bok med en blandning av judisk folktro, fantasy och mystik. Jag tyckte initialt att handlingen var väldigt spännande och underhållande, men ju närmare slutet jag kom desto mer virrigt tyckte jag att det blev. Det var väldigt mycket flängande hit och dit och orsaken till det var inte helt uppenbar. I böcker med riktigt genomtänkta handlingar man kan ju ändå förstå varför det blir som det blir, men jag lyckades aldrig riktigt förstå det här. Boken var dock fortfarande bra, men den kunde ha varit bättre. Det var vissa saker med Bluma och "instrumentet" som jag inte heller riktigt förstod. Med risk för eventuella spoilers, så kan jag bara kort nämna att jag inte förstod hur eller varför hon blev "Den namnlösa flickan". Vad hade egentligen instrumentet för syfte? Det var aldrig riktigt tydligt utan man fick gissa lite. Jag tycker judisk folktro är väldigt intressant, mytologifantatiker som jag är, men jag hade behövt ha en mer tydlig röd tråd för att verkligen få en koppling till handlingen. Så ja, boken kunde definitivt ha varit bättre eller så förstod jag mig inte på den.

Jag brukar ju inte använda mig av betyg, men jag har ändå funderat på det eftersom det är sorts hjälp för att verkligen visa vad man tycker om en bok, så nu kommer jag ändå införa det, haha.
Den här boken får därför 3 av 5 💀.

Mitt favoritcitat ur boken:

"The Treasure House of Lord Mammon is a wide, rambling jumble of walls and buttresses, porticoes, arches and columns. By the time Yehuda Leib came near, the crow had long since gone in through a window casement many stories above."
- Sid 94.

💥        💥        💥        💥

Story: In the deserted little village of Tupik lives the to young people Yehuda Leib and Bluma. Yehuda is called a "bastard" by the people in the village because he doesn't have a father. He always end up in trouble, but it's never his fault according to himself. Bluma is the daughter of the village baker and likes to be close to her grumpy grandmother, who mostly keep to herself in her room in the attic.

There's talk in the village about a man called Avimelekh. Yehuda has heard the name before but as soon as anyone notices that Yehuda is around they go silent. One day the mysterious Avimelek is close by and Yehuda's mother tells her son to flee, he must not get caught by Avimelekh. He kidnaps boys and forces them into the army, that's what people say at least.

Everywhere there are demons according to both the people in the village and the jewish folklore. Yehuda must flee into the woods and there he meets a dark creature, that takes something dear from Yehuda. He does whatever he can to get it back, which leads him into another world. At the same time Bluma has met the same creature and accidently got hold of an important instrument, that now wont leave her alone. Without the youths knowledge they've both ended up in the same place, The Other side, among demons, dead soldiers and deceased relatives. The Other side is no place for living humans, so they must get out of there quickly, but how?


My opinion about the book: This is a special book with a mix of jewish folklore, fantasy and mystique. I initially thought the plot was very suspenseful and entertaining but the closer I got to the end the more confused it all got. There was a lot of dashing about and the reason for it was not that clear. In books with a well-thought-out plot you can understand why things happen, but I never really understood that in this book. The book was still good though, but it could have been much better. There were some things with Bluma and the "instrument" that I didn't quite get. With the risk of potential spoilers I'll just briefly mention that I didn't understand how or why she became "The Nameless Girl". What was the purpose of the instrument? That was never really clear, so you had to guess a little.
As the mythology nerd I am, I think jewish folklore is very interesting but I would have needed a more obvious red thread to really get a connection to the plot. So yeah, it could definitely have been better or I never really understood it.

I usually don't use a grading system, but I've been thinking about it since it can be helpful for me to really show what I think about a book, so I'm going to use it from now on.
This books get 3 of 5 💀.

My favorite quote from the book:

"The Treasure House of Lord Mammon is a wide, rambling jumble of walls and buttresses, porticoes, arches and columns. By the time Yehuda Leib came near, the crow had long since gone in through a window casement many stories above."
- Page 94.