The Witch's Heart

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Genevieve Gornichec.
Genre: Fantasy, saga/fairytale, mytologi/mythology.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 347.

(English below)

Handling: Angrboda slickar sina sår i Järnskogen efter hennes prövning hos gudarna. En dag får hon besök av Loke som har något som tillhör henne. Först är Angrboda misstänksam mot honom men snart spirar känslorna mellan dem och tillsammans får de barn tillsammans. För en gång skull känns livet bra men snart hopar sig farorna. Angrboda är kunnig i sejd och har, med stor sorg, sett hur framtiden utspelar sig. Hon vet inte exakt vad som leder till det, men inser att hon måste skydda sina barn på nåt sätt. Frågan är dock hur man undviker något som ödet redan har förutbestämt?

Min åsikt om boken: Kan man sin nordiska mytologi så vet man nog vilka barnen är, om inte så kan det vara intressant att kolla upp. Angerboda har inte en jättestor roll inom nordisk mytologi, hon nämns bara kort som modern till de här barnen (avslöjar inte vilka om man inte redan vet) och vad deras existens leder till. Jag är ju en mytologinörd och tycker det är så kul att jämföra mytologier med varandra, speciellt grekisk med nordisk, för de påminner en del om varandra. Vi har t.ex. de tre nornorna som spinner livstrådar och bestämmer hur länge varje människa ska leva och exakt samma figurer finns inom grekisk mytologi. Angerboda liknar också Circe/Kirke rätt mycket, i alla fall i den här boken. Båda är häxor och kan magi, de lever ensamma och vill mest vara i fred. Men det kommer alltid någon (en man) som ska förstöra idyllen för dem.
Det jag gillar med nordisk mytologi är hur icke perfekta gudarna är. Asarna är inte idealpersoner direkt. De är båda griniga, giriga, arroganta och opportunister. De gör alltid vad som är bäst för dem själva och har inget emot att använda list eller bryta löften för att få som de vill. Det är väl det som gör dem så lätta att identifiera sig med. De är inte perfekta utan snarare väldigt mänskliga.
Loke är ju speciell också, för enligt historiker/experter var han en viktig del i mytologin men han verkar inte ha blivit lika vördad som de andra gudarna. T.ex. finns det inga gamla bynamn som innehåller hans namn. Men vi har väldigt många bynamn med Tor, Frej/Freja, Oden osv. Han verkar mest ha varit en motpol och anstiftare till problem. Det jag gillar med Loke är att han känns så ADHD-ig. Han är impulsiv, både i handling och tal, han förstår inte varför gudarna blir så arga hela tiden och han är inte riktigt som alla andra (vilket hans olika skepnader och eskapader vittnar om). Han är inte riktigt accepterad eller känner sig helt hemma i Asgård (både vad gäller den här boken i sig och inom mytologin).

Det var en lång utläggning om nordisk mytologi, haha. Boken i sig är väldigt bra och håller ett bra tempo. Trots att det först inte händer så mycket så händer det ändå en hel del, vilket låter motsägelsefullt men man förstår om/när man läser boken. Angrboda är en väldigt intelligent och empatisk person. Det är svårt att inte tycka om henne och lida med henne. I den här boken är hon också Gullveig, vilket annars har tolkats som en annan person men det var tack vare Viktor Rydbergs bok "Fädernas Gudasagor" som hon blandades ihop med Angerboda. Annars anses Freja vara samma person som Gullveig. Och det är det som kan vara lite jobbigt med mytologier, gudarnas olika skepnader har olika namn. Detta är vanligt inom både nordisk och egyptisk mytologi. Det kan göra det krångligt att identifiera vilka som är vilka. Oden hade många olika namn beroende på vilken skepnad han tog och hur håller man koll på det?
Hur som, en jättebra och spännande bok som berättar om en känd del av nordisk mytologi men från en annan synvinkel, som vi inte tidigare har fått höra/läsa. Det märks att författaren har gjort väldigt mycket research och försökt hålla sig trogen till mytologin men ändå lyckats ge karaktärerna liv och en personlighet. Det var svårt att lägga ifrån sig boken men samtidigt ville man inte att den skulle ta slut.

I betyg får den 4.5 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"But when Odin realized she was travelin between Asgard and Vanaheim, he saw an opportunity. He turned the Aesir against the witch and called her Gullveig, "gold-lust". They drove spears through her and burned her three times, and three times she was reborn - for she was very old, very hard to kill, and far more than she appeared. Each time she burned, Odin tried to force her down to the dark place to learn what he wanted to know, and each time she resisted. And when the Canir heard of the Aesir's treatment of her, they became furious, and thus was the first war in the cosmos declared."
- Sid 4.

💥        💥        💥        💥

Story: Angrboda licks her wounds in Ironwood after her ordeal with the gods. One day she's visited by Loke who has something that belongs to her. At first Angrboda is suspicious but soon their feelings for each other change and together they have children. For once life is good but soon there's danger in the horizon. Angrboda is an expert in seid and has, with great sorrow, forseen the future. She doesn't know exactly what leads up to it but she realises she must protect her children somehow. The question is how you avoid something that is destined to happen?

My opinion about the book: If you know norse mythology you know who the children are, but if not it might be interesting to look it up. Angerboda doesn't have a huge role in norse mythology, she's only mentiond briefly as the mother of these children (won't say which ones if you don't already know) and what their existence leads to. I'm a bit of a mythology nerd and think it's fun to compare mythologies to each other, for example greek and norse, because they are pretty similar. We have the three norns that spins life threads and decides how long each person lives and the exact same figures are in greek mythology. Angerboda also reminds me of Circe, at least in this book. They are both witches and know magic, they live alone and mostly want to be left alone. But there's aways someone (a man) who disturbes their peace.
What I like with norse mythology is how imperfect the gods are. The Aesir are not ideal persons, to say the least. They are cranky, greedy, arrogant and opportunists. They always do what's best for them and doesn't shy away from using tricks or break promises to get what they want. That's probably what's make them so easy to identify with. They're not perfect, rather more human.
Loki is also pretty special, because according to historians/experts he seems to have had an important role but he wasn't as revered as the other gods. For example we don't have old village names that contains his name. But we have a lot of village names with Thor, Frey/Freya, Odin and so on. He seems to have been an opposite pole and instigator of problems. What I like with Loki is that he's the face of ADHD. He's impulsive, both in action and speech, he doesn't understand why the gods get so mad at him all the time and he's not like the others (which his shape shifting and escapades shows). He's not really accepted or feel at home in Asgard (both in this book and the mythology).

That was a long account of norse mythology, ahha. The book itself is really good and has a great pace. Even though not much happens, a lot happens, which is contradictory but you get it if/when you read the book. Angrboda is a very intelligent and empathatic person. It's hard not to like her and suffer with her. In this book she's also Gullveigh, which has otherwise been interpreted as another person, but thanks to Viktor Rydberg's book "Fädernas Gudasagor" (like "The god sagas of the forefathers") she's been mixed in with Angerboda. It is otherwise interpreted as Freya being Gullveig. And that's what makes it a bit complicated with mythologies, gods can have other shapes and different names. This is common in norse and egyptian mythology. It can be really hard to identify who's who. Oden had many different names depending on his shape (shapeshifting) and how do you keep track of that?
Anyway, a really good and suspenseful book that tells a famous story from norse mythology but from another angle, that we've bever heard/seen before. It's obvious that the author has done a lot of research and tried to keep true to the story but still managed to make the characters come alive and have personalities. It was hard to put the book down and yet you didn't want it to end.

I give it 4.5 of 5💀

My favorite quote from the book:

"But when Odin realized she was travelin between Asgard and Vanaheim, he saw an opportunity. He turned the Aesir against the witch and called her Gullveig, "gold-lust". They drove spears through her and burned her three times, and three times she was reborn - for she was very old, very hard to kill, and far more than she appeared. Each time she burned, Odin tried to force her down to the dark place to learn what he wanted to know, and each time she resisted. And when the Canir heard of the Aesir's treatment of her, they became furious, and thus was the first war in the cosmos declared."
- Page 4.