Children of Virtue and Vengeance

Serie/Series: Ja, del 2/Yes, part 2.
Författare/Author: Tomi Adeyemi.
Genre: Fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 404.

(English below)


Handling: Zelie och Amari har lyckats få tillbaka magin i Orïsha, men vad ingen visste var att även de adliga klasserna fick magiska krafter, inte bara Majifolken. Så från att ha blivit förtryckta och förslavade på grund av sin magi har nu Majierna fått tillbaka sina krafter men måste samtidigt passa sig för adeln, deras förtryckare, för nu kan även dem mäta sig med urfolkens magi. Det som skulle bli Majifolkets väg ut ur förtryck blir istället till ett fullskaligt krig. Kan de nånsin bli fria från sina förtryckare, den kungliga familjen?


Min åsikt om boken: Jag gillade första boken rätt mycket, för jag tyckte den var originell och spännande, så plockade upp den andra boken med rätt höga förväntningar. Men den höll inte riktigt måttet... Hela boken rustar liksom upp för den slutgiltiga striden och när den väl kommer (OBS! Ev spoilers!) så går det precis så som man har tänkt sig, fram till typ näst sista sidan, där en enorm twist dyker upp från ingenstans och jag kände att det förtog hela grejen. Det hade varit ett riktigt bra avslut med den sista striden, men istället blir det värre. Så jag kände mig rätt snopen. Troligen kommer det en bok till men jag känner nästan att jag inte vill läsa den, för slutet av bok nr 2 blev inte bra och jag tyckte inte det var en smart grej alls. Ogillade det väldigt mycket.

Sedan tyckte jag att boken var rätt repetitiv rakt igenom. Det var väldigt mycket ilska och misstro mellan Zelie och Amari, som höll sig igenom allt. Ena stunden var allt bra, sen var det dåligt, bra, dåligt osv. Det blev tröttsamt efter ett tag och det kändes inte heller logiskt för dem att bete sig så från ingenstans, så jag kände inte att jag hängde med där eller förstod varför. Tråkigt att uppföljaren till en så pass bra bok skulle vara så instabil och knepig på nåt sätt. Får väl se om det kommer en bok till och ifall jag läser den eller ej.


Mitt favoritcitat ur boken:

"I don't know if I'm trapped in a dream or nightmare. No chains bind me, yet I can't move. Crisp air fills my lungs, yet I can't breathe. Gray, wilting reeds surround me, a haze of white peeking through like a blanket of clouds. Brittle dirt presses against my bare skin, falling away as I force myself up. How?"

- Sid 58.

💥        💥        💥       💥

Story: Zelia and Amari has managed to bring back magic to Orïsha, but what no one expected was for the nobles classes to also get magical powers, not only the Maji. So from being oppressed and enslaved because of their magic, the Maji now have their powers back but must watch out for the nobels, their oppressors, because they can now compete with the Maji's magic. What was supposed to be the Maji's way out of oppression is instead leading to a full scale war. Will they ever be freed of their oppressors, the royal family?


My opinion of the book: I liked the first book very much, because I thought it was original and suspenseful, so I picked up the second book with pretty high expectations. But it didn't measure up... The whole book is about the big final battle and when it finally comes (OBS! Potential spoilers!) it goes the way you thought it would until like the last page, where an enormous twist just pops up from nowhere and I felt like it diminished the whole thing. It would have been a really good ending with the final battle but instead it just got worse, so I felt a bit of disappointment in that moment. It will probably be a third book but I almost feel like I don't want to read it because the ending of book no 2 was not great and I didn't think that was a smart move at all. I disliked it a lot.

I also fel like the book was very repetitive all the way through. There was so much anger and distrust between Zelia and Amari, that kept going. One moment everything was fine, then bad, fine, bad and so on. It became tiresome after a while and I didn't feel like it was logical of them to act like that for no reason, so I didn't really understand why they acted like that. It's sad when the sequel of a such a good book is so instable and weird in a way. We'll see if there will be a third book and if I will read it or not.


My favorite quote from the book:

"I don't know if I'm trapped in a dream or nightmare. No chains bind me, yet I can't move. Crisp air fills my lungs, yet I can't breathe. Gray, wilting reeds surround me, a haze of white peeking through like a blanket of clouds. Brittle dirt presses against my bare skin, falling away as I force myself up. How?"

- Page 58.