Florence Stephens förlorade värld.

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author(s): Lena Ebervall & Per E Samuelson.
Genre: Historia/history.
Språk/Language: Svenska/Swedish.
Sidor/Pages: 338.

(English below)


Handling: Florence Stephens var den äldsta dottern till Joseph och Elisabeth Stephens, en rik familj som ägde ett jättelikt bruk nere i Småland och stod i nära förbindelse med kung Oscar II (mycket till Josephs förtret). Familjen hade både gott om pengar och många tjänare under sig som slet med allt från själva bruket i sig till att ta hand om den stora parken bakom boningshuset, hästarna i stallet, servera och laga mat m.m. Ingen av familjens döttrar gifter sig, förutom en och det blir så att Florence ärver hela Huseby bruk. Tyvärr har inte hennes far lärt henne hur man sköter ett bruk så hon får förlita sig på sina anställda.
Florence är enormt lojal mot kungahuset och när tvivelaktiga personer börjar utnyttja henne skamlöst för att få pengar verkar hon inte se det, utan hon drivs närmare ruinens brant i en hiskelig fart. Men inte skulle väl någon ens få för sig att lura henne, en högt uppsatt person med nära förbindelser till det svenska kungahuset?


Min åsikt om boken: Detta är en oerhört spännande och dramatisk historia om en relativt okänd familj som en gång i tiden var en av de mest framstående familjerna i Sverige. Jag har aldrig hört talas om nån av dem tidigare men jag är väldigt glad över att den här boken skrevs om dem för wow, vilken historia! Florence var en väldigt speciell person. Ena stunden var hon så naiv att man ville åka tillbaka i tiden och skaka om henne, för att få henne att fatta att en del, hög som låg, inte har någon skam i kroppen. Å andra sidan kunde hon vara så envis att man höll på att bli galen. Sån komplex person! Men också så dåligt rustad för det verkliga livet. Jag undrar hur hennes far tänkte när han väl insåg att ingen son kommer ta över bruket, utan att  det kommer bli Florence som axlar den rollen och han inte lär henne nåt om hur ett bruk drivs? Varför tog han sig inte tid att lära upp henne och få henne att förstå hur mycket som krävs? Och varför är breven mellan Elisabeth Stephens och Oscar II sekretessbelagda?

Florence var nästan blint lojal till kungahuset och en riktig bakåtsträvare. Att kvinnor skulle få rätt att rösta eller att arbetare skulle få organisera sig fackligt var hon starkt emot. Nåt så galet hade hon aldrig kunnat drömma om! Å andra sidan var hon mån om att varje år ge presenter till sina anställda. Som sagt, en väldigt komplex person. Tycker definitivt man ska läsa boken för Florence är en riktig karaktär, men också att vi en gång i tiden i princip hade en väldigt kriminell prins som härjade runt...


Mitt favoritcitat:

"Florence var kanske inte alltid så glad över räkningarna. Eller de ogenomtänkta nazistkontakterna. Men hon skulle aldrig drömma om att kritisera någon ur kungahuset. I synnerhet inte sin prins. I hennes ögon var han ofelbar och stod vida över allt det politiska käbblet. Hur många räkningar han än skickade och hur många affärer han än gjorde med fienden, var och förblev han hennes Mulle. När det gällde de kungliga var hon väldigt förlåtande."
- Sid 155.

💥         💥         💥        💥

Title: Florence Stephens' lost world.

Story: Florence Stephens was the oldest daughter of Joseph and Elisabeth Stephens, a rich family that owned a huge mill in Småland and had close contacts with king Oscar II (much to Joseph's disgust). The family both had a lot of many and servers that did everything at the mill but also took care of the great park behind the main house, the horses, serving food, did the cleaning and so on. None of the daughters' married, except for one, and so it came down to Florence to inherit and run the mill. Unfortunately her father never thought her how to run it so she had to trust her servers.
Florence was very loyal to the royals and when questionable people begin to use her without shame to get money she doesn's seem to notice it and is driven closer and closer to bankruptcy. No one would even think of trying to trick her, a top shot like her with close connections to the swedish royal court?

My opinion of the book: This is a very exciting and dramatic story about a relatively unknown family that once was one of the most outstanding families in Sweden. I've never heard of any of them before but I'm very glad this book was written because wow, what a story! Florence was such a special person. One moment she was so naive that you wanted to go back in time and shake her, just to make her understand that some people, rich or poor, have no shame at all. On the other hand she could be so stubborn that it drove you mad. Such a complex person! But also not adequate equipted for a life in the real world. I wonder what her father was thinking when he realised that no son would take over the mill and that it would be Florence's job and he didn't teach her how to run it? Why didn't he take the time to teach her what had to be done to keep the mill going? And why are the letters between Elisabeth Stephens and Oscar II classified?

Florence was blindly loyal to the royal court and a true reactionary. That women should have the right to vote or that workers should be allowed to organise themselves in workers unions was something she was strongly against. She couldn't even imagine something so crazy! On the other hand she would give her servers gifts each year. So as I said, a very complex person. I really think this book should be read because Florence was such a character, but also because we pretty much had a very criminal prince back then what was allowed to roam around freely...

My favorite quote from the book (my own translation):

"Florence was not, perhaps, alway happy about the bills. Or the unconsidered nazi contacts. But she would never dream of criticizing someone royal. Especially not her prince. In her eyes he was infallible and stood above the political bickering. How ever many bills he sent her and how ever many deals he did with the enemy, he was and forever would be her Mulle. When it came to the royals she was very forgiving."
- Page 155.