Rooftoppers

Serie/Series: Nej/No.
Författare/Author: Katherine Rundell.
Genre: Fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 277.

(English below)


Handling: Sophie är 11 år och bor i London tillsammans med ungkarlen Charles. När Sophie var relativt nyfödd hittades hon av Charles flytandes i havet i ett cellofodral. Ett skepp hade nyligen sjunkit i närheten och alla antog att Sophies föräldrar drogs ner i djupet tillsammans med båten.

Livet med Charles är enkelt men roligt. Det finns knappt några regler, utan de äter mat som serveras på böcker, ritar på väggarna, snyter sig i sockar och trots att Sophie är en flicka bär hon byxor och klättrar i träd, något som var absolut förbjudet för flickor i det viktorianska England. När den lokala socialtjänsten kommer på ett av sina rutinbesök går allt åt skogen. De tycker inte att Sophie uppfostras på rätt sätt och bestämmer sig för att flytta henne bort från Charles och in till en flickskola, där hon ska få lära sig hur en flicka/kvinna ska bete sig.

Både Charles och Sophie vägrar gå med på detta, så de flyr till Paris och där träffar Sophie på ett gäng "rooftoppers" - barn som lever på stadens tak. Kan de hjälpa Sophie att hitta svaret på var hon kommer ifrån och om hennes föräldrar fortfarande finns i livet?



Min åsikt om boken: Jag upptäckte att författaren till den här boken är densamma som skrivit "The Wolf Wilder" som jag gillade väldigt mycket! Även den här boken gick hem hos mig, då den var både mysig, rolig och lagom dramatisk. Spänningen var precis så där lagom, inte gastkramande men inte heller för långsam eller seg. Det var lagom balanserat av allt hela tiden.

Jag gillade också relationen mellan Sophie och Charles. Det var väldigt öppet och förutsättningslöst. Även om Sophie gjorde saker som kanske inte var så jättebra så blev Charles aldrig arg, utan han försökte förstå och sätta sig in i Sophies tankevärld. Det hade ju varit rena drömmen att ha en sån vuxen i närheten när man själv var barn. Sen gillade jag också att Charles var "omogen" på nåt sätt. Man måste inte göra allting på ett visst sätt, utan kan göra det på sitt eget sätt och att inget var konstigt för honom, annat än folks stela och tråkiga åsikter, haha. Han hade sitt barnasinne kvar kändes det som.

En väldigt bra och mysig bok som jag verkligen kan rekommendera! Den är både rolig, spännande och intressant. Det enda "negativa" vore väl slutet. Det var alldeles för abrupt. Känslorna hade byggts upp så mycket i hela boken så när slutet kom ville man ju ha det där mysiga slutet, då man känner sig som en del av karaktären. Det gjorde man även här, men det var liksom stort och explosivt. Man hann inte riktigt återhämta sig! Men det påverkar ändå inte min åsikt om boken. Mycket läsvärd bok!



Mitt favoritcitat från boken:

"I know these sorts of people. They're not men. They're mustasches with idiots attached"
- sid 37.

💥   💥   💥   💥

Story: Sophie is 11 years old and lives in London with the bachelor Charles. When Sophie was just a baby she was found by Charles floating in a cello case in the ocean. There was a shipwreck nearby so everyone assumed Sophie's parents had died in the wreck.

Life with Charles is pretty simple but fun. There's hardly any rules, so they eat food served on books, draw stuff on the walls, blow their noses in socks and even though Sophie is a girl she wear pants and climb trees, which is not allowed for girls in the victorian England. When the local protective child services is on a routine visit in Charles' home everything back fires. They don't think Sophie is brought up the right way and decides to remove her away from Charles and in to a boarding school for girls, where she's going to be taught how girls/women are supposed to behave.

Both Charles and Sophie refuse to participate in the separation, so they flee to Paris and there Sophie meets a gang of "rooftoppers" - children living in the roof of the city's buildings. Can they help Sophie find the answer to where she comes from and if her parents are still alive?

My opinion of the book: I discovered that the author of this book is the same one that wrote "The Wolf Wilder" that I liked a lot! This book also hit home with me, because it's cosy, funny and has just the right amount of drama. The suspense wasn't too much but not too little either, just about right. Everything was evenly balanced throughout the book.

I liked the relationship between Sophie and Charles. It was very open and unconditionally. Even though Sophie might have done things that weren't great Charles never got mad at her. He tried to understand and put himself in her shoes. That would have been a dream to have a grown up like that when I was a kid! I also liked the Charles was a bit "immature" in a way. You dont have to do everything like everyone else, it's possible to do things your way and nothing was weird to him, except people's stiff and boring opinions, haha. He had a childlike mind in a way.

A very good and cosy book that I can really recommend! It's both funny, suspenseful and interesting. The only "negative" thing I could mention would be the ending. It came very abruptly. Your emotions had been building up throughout the whole book and so you want the ending to be good and cosy so you really feel like you're there with the character. And you did in this book, but the ending was kind of big and explosive. You never got the chance to recover! But it doesn't affect my opinion of the book. I thought it was very readable book!

My favorite quote from the book:

"I know these sorts of people. They're not men. They're mustasches with idiots attached"
- page 37.