The Library of the Unwritten.

Serie/Series: Ja, del 1/Yes, part 1.
Författare/Author: A.J. Hackwith.
Genre: Fantasy.
Språk/Language: Engelska/English.
Sidor/Pages: 440.

(English below)

Handling: Claire är bibliotikarie i Helvetet, på det neutrala biblioteket som kallas för "the Unwritten Wing". Där hamnar alla ofärdiga böcker som människorna på jorden ännu inte har skrivit klart. Vissa böcker blir aldrig färdigskrivna och det är upp till Claire att se till så böckerna tas väl om hand. Men ibland kan böckerna vakna till liv och en karaktär ur dem kan rymma. När just det händer måste Claire ta sig till jorden tillsammans med sin assistent Brevity och demonpojken Leto för leta upp karaktären innan hen råkar påverka sin författare för mycket, vilket kan sluta riktigt illa. Väl uppe på jorden blir de jagade av änglar som tror att de har något kraftfullt i sina ägor och det leder dem på en galen resa genom olika efterliv. Claire måste försöka stoppa en kupp i helvetet, ett krigshot från himlen och skydda sina älskade böcker i biblioteket.

Min åsikt om boken: Det här var en ganska underlig bok faktiskt. Till skillnad från de flesta böcker om himlen och helvetet är det, i den här boken, upp till själen själv att välja om hen ska bestraffas i helvetet eller njuta av paradiset i himlen. Det är alltså ens egen uppfattning som avgör var man hamnar, vilket jag tyckte var lite kul! En sorts nytolkning av efterlivet. Jag tyckte det var spännande med de olika portarna till andra efterliv, som t.ex. Valhall och att karaktärer ur böcker kunde bli livs levande. Dock tyckte jag att det blev lite virrigt ibland angående hur det här med böckerna funkar och varför de förvaras i ett bibliotek i helvete. Varför måste man spara på ofärdiga böcker och hur/varför kommer de till liv helt plötsligt? Det fick jag inget grepp om riktigt. Men det kanske var jag som läste slarvigt. Ibland hoppar jag över ord när jag läser, haha. Jag upptäcker det först när jag inte riktigt fattar vad som händer men just det hände inte i den här boken. Jag gick tillbaka ibland och läste om för att se så jag inte missade nåt, men kunde ändå inte riktigt sätta fingret på hur det funkade.
Boken i sig var helt ok, men hade velat ha lite mer utförliga detaljer till hur allt fungerade. Hur funkade det med själarna som dömde sig själva? Var det känslorna i dödsögonblicket som styrde var de hamnade eller den generella självbilden under hela livet? Var man fast i t.ex. helvetet för evigt om man dömde sig själv dit eller kunde man inse nån gång att man kanske inte var så dålig och bli "renad"?
Jag gillade dock karaktärerna i boken, de var både egensinnade och underhållande. Claire var lagom sarkastisk och hade skinn på näsan, vilket alltid går hem hos mig.

I betyg får den 3.5 av 5💀

Mitt favoritcitat från boken:

"A pale head, the size and shape of a boulder, floated above a starched collar. Leto quailed. He retreated toward the door as he took in the dark pits where the monster's eyes should have been. The creature opened its mouth to reveal a row of jagged red edges that almost, but not quite, passed for teeth. Its voice rumbled in a timbre that shook the shelves around them.
'ABANDON ALL HOPE, YE WHO-'
'Yes, yes, hope abandoned, Walter,' Claire cut in. 'We need transport.'
The creture's face fell, serrated teeth disappearing behing a quivering lip. He straightened his tie and blinked bottomless-pit eyes at the librarian.
'Aww, miss! C'mon, let me do it proper-like. Ever since the Reformation, I never get mortals in here no more.'"
- Sid 15.

💥        💥        💥        💥

Story: Claire is a librarian in Hell, in the neutral library called "the Unwritten Wing". That's where all the unfinished books that humans on earth haven't finished writing. Some books never get finished and it's up to Claire to take good care of them. But sometimes the books wake up and a character from them can escape. When that happens Claire must travel up to earth with her assistant Brevity and the demon boy Leto to find the character before he/she impacts their author too much, which can end badly. While on earth they are chased by angels who seem to think they possess something very powerful and it leads them on a wild chase through different afterlives. Claire must try to stop a coup in hell, a war threath from heaven and protect her loved books in the library.

My opinion about the book: This was a strange book actually. Unlike other books about heaven and hell it's up to the soul itself, in this book, to condemn himself/herself to punishment in hell or blissfullness in heaven. It's your own perception that decides where you end up, which I thought was pretty neat! A new kind of interpretation of the afterlive. I thought it was exciting with the portals to different afterlives, like Valhalla and that characters from books could come alive. However, I do feel like it was a bit confusing at times with how the thing with the books worked and why they are stored in a library in hell. Why do they have to store unfinished books and how/why do they come to life all of a sudden? I didn't get a grip on that really. But maybe I read a bit sloppy. Sometimes I skip words when I read, haha. I only discover it when I don't get what's happening but that wasn't the deal with this book. I did go back and reread some lines to see that I didn't miss anything, but I still couldn't pinpoint how it worked.
The book itself was alright, I would have wanted more details about how it all worked. Like how did the souls condemn themselves? Was it the feelings in the moment of death that determined where they ended up or was it the general self image durin their whole lives? Where you stuck in hell forever if you condemned youtself there or would you realise that you weren't so bad and be "cleansed"?
I did like the characters in the book, they were original and entertaining. Claire was sarcastic and was determined, which is always a win win in my book!

I give it 3.5 of 5💀

My favorite quote from the book:

"A pale head, the size and shape of a boulder, floated above a starched collar. Leto quailed. He retreated toward the door as he took in the dark pits where the monster's eyes should have been. The creature opened its mouth to reveal a row of jagged red edges that almost, but not quite, passed for teeth. Its voice rumbled in a timbre that shook the shelves around them.
'ABANDON ALL HOPE, YE WHO-'
'Yes, yes, hope abandoned, Walter,' Claire cut in. 'We need transport.'
The creture's face fell, serrated teeth disappearing behing a quivering lip. He straightened his tie and blinked bottomless-pit eyes at the librarian.
'Aww, miss! C'mon, let me do it proper-like. Ever since the Reformation, I never get mortals in here no more.'"
- Page 15.